Jag är villig att hålla med, även om jag aldrig pysslat speciellt med Time Management och antagligen var för liten för att gå dessa kurser på 80-talet (född -81) Men jag tror absolut att ha allt planerat i minsta detalj och fylla hela dagar med saker som ska/måste göras en viss tid kan få vem som helst att stressa sönder sig. Jag vet inte hur andra fungerar men om jag blir stressad så fungerar absolut ingenting och jag få göra om samma sak 10 gånger innan det blir rätt.

Ja vi ska inte planera in i minsta detalj och vi ska inte heller vara uppbokade varje timme av vår dag.

En del av den personliga effektiviteten byggde på att man på väg till jobbet skulle titta i sin TM över vilka möten man hade och vilka saker som skulle göras under dagen. På väg från jobbet skulle man skriva in de saker som hade dykt upp under dagen och som man inte hade skrivit in redan. Detta skulle man ju göra om man åkte kollektivt, istället för att läsa en tidning eller bok. Det skulle inte finnas någon tid över för spontanitet eller känslor, utan allt gick ut på att man skulle vara effektiv.

Som jag ser det så var denna TM inget annat än en stor stressfaktor.

Tycker det är helt ok att man skriver upp bokade möten och läkartider och annat som verkligen måste göras vi den viss tid, men resten kan man ta som det kommer tycker jag.

Tror det där är ett påfund av någon som antagligen har extrem skräck för överraskningar, extremt kontrollbehov och har alldeles för höga krav på sig själv.

Jag ser det som en oerhört väl planerad och genomförd marknadsföring av en produkt. Man skapar ett behov som inte finns genom att övertyga människor att de inte kan klara sig utan den.

Men helt klart har du rätt här Ayena. Att alltid skriva ner allt betyder också att någon måste se till att det tas om hand vilket skapar en stress som blir en ond cirkel då man också kanske bär på en rädsla att ha missat att skriva upp något.

Det här du beskriver Ayena är även en del av det moderna samhällets utveckling. Ju mera man styckar upp sin tid och avgränsar saker från vartannat ju lättare är det att kontrollera och styra medborgarna. Man tappar lättare sitt sammanhang när saker inte hänger ihop och när man tappar sitt sammanhang ökar behovet av ytterligare kontroll och av att styra sin tid och sitt liv. Som en ond cirkel! Och självklart leder det fram till både fysisk och psykisk ohälsa!

Jag tror att det blir vad jag gör av det - om jag vill skriva upp varenda grej som måste göras så blir det säkert stressande, men om jag ser det som något som hjälper mig att hålla reda på de viktigare sakerna (tandläkarbesöket, bilbesiktningen osv.) som jag inte tänker på varje dag så kan det vara riktigt bra.

Det här får mig osökt att tänka på filmen "Såsom i himmelen". Där är den berömde svenske dirigenten uppbokad ett antal år i förväg och hans manager vet vart han kommer att vara 4-5 år framåt i tiden. Det fick ju honom att fundera över hans livssituation och han återvände till sin hemby för att dra sig tillbaka ett tag.

Men jag kan också tänka mig in i situationen att jag har full koll på allt som jag ska göra, utan att behöva skriva upp det i en bok - vilket betyder att jag har lagom med åtaganden, lagom för att jag ska kunna hantera detta med mitt eget minne :-)

Om jag skall utveckla diskussionen vidare - hur ser ni på behovet av att läsa er e-post, är det flera gånger om dagen du behöver gå in och kolla om du har fått något eller nöjer du dig med att titta en gång om dagen (eller färre)? Jag kan ju säga att i mitt jobb har jag en signal som säger när jag får e-post - det kan vara ganska stressande har jag upptäckt…

Jag är nog för ung för den här topicen…

Time Management var ju något som kom från USA. Det var naturligtvis en affärsidé. Någon hade kommit på idén att skapa ett behov som inte fanns och dessutom kunde tjäna massvis med pengar på detta.

Något som också ingick i den personliga effektiviteten var att man skulle se till att delegera så mycket som möjligt på andra personer. Nu var det ju så att det inte var alla som fick möjlighet att lära sig personlig effektivitet och time managing. Det var ju riktat till cheferna. Som sekreterare fick jag möjligheten att också deltaga i detta, men det var långtifrån alla sekreterare som fick detta.

Detta förfarande fick naturligtvis följder, inte bara för den som blev skolad i time management, utan även för alla de andra medarbetarna på företaget som plötsligt fick tjäna som en slags experiment på varje chefs utveckling av den personliga effektiviteten. Så vare sig man ville eller inte blev man delaktig i denna affärsidé.

Jag håller med!! Jag väntade i hela artikeln meningen:

" Och på 90-talet gick vi i väggen"

#10 - Tänkte att det fick ni själva lista ut

Och visst gjorde vi - en del sprang också,

 ja jag for nog som ett skenande expresståg… fast det hände på 2000-talet… X-2000 kanske  

Japp, och vi listade ut det;-)

#12 -Aha! Då förstår jag