Ge upp hjälpsökandet?
Hmm.. vet inte riktigt vilken kategori som är lämpligt att lägga detta i. Nåja, Sajtvärd och Medarbetare är välkomna att flytta tråden :)
Jo, det är såhär att jag har en närstående som hela sitt liv sökt professionell hjälp med sina problem och det är ett så tugnt och hårt arbete för henom. Hen har naturligtvis rätt till hjälp, men fastnar i byråkratins kvarnar. Ett fåtal små tampar har givits till hjälp, dels av samhället, dels av frivilligorganisationer. Men inget tillräcligt! För hen har en svår situation och den hjälp som erbjudits har ibland varit löjeväckande felaktig.
Hen har för ett år sedan ungefär hittat orsaken till huvudtraumat, en händelse när hen var 8 år, som skräpar kvar så dant nu vid 57 års ålder. Men hen får ingen hjälp att jobba med detta trauma. Hen har sökt på många håll och skulle helst vilja komma åt vård utanför sin hemstad då psykiatrin i den staden har mycket problem bara med sig själva. Men överallt finns bara motstånd, byråkrati och inget händer. Hen upplever det som att branschen bara är intresserade av fall som ger dem "snabb utdelning", att hen som harvat i deras system hela livet lika gärna kan få harva vidare. Många har uppmanat henom att anmäla den eller den personen och den och den myndigheten, men hen har ju fullt upp med att klara sitt liv och skulle önska att de inte bad henom att dessutom göra anmälan med allt arbete som krävs där. Kunde inte de istället själva anmäla sina felande kollegor?
Nu har tanken dykit upp att göra slut med denna hjälpsökarroll. Att inse att de kanske aldrig någonsin kommer hjälpa henom. Att lägga all energi som nu läggs på detta hjälpsökande på något annat istället.
Hen har insett att till viss del kanske detta hjälpsökande i grunden handlar om att hens mamma inte heller fick den hjälp hon så förtvivlat behövde, varken från samhälle eller närstående.
Vad tänker ni när ni läser detta? Har ni några råd att ge denna person?
Min första tanken är att samhället/systemet och all denna byråkrati är helt åt skogen fel då de som behöver och vill ha hjälp inte får den hjälp de behöver!
Har nog inga konkreta råd att ge men jag hoppas att denna person antingen får den hjälp h*n behöver eller hittar något som får h*n att må bra trots allt som hänt
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
#1 En tanke hen har haft är att istället lägga energin på att skriva en bok eller göra en film och på så vis bearbeta.
Och, jo, visst är det helt åt skogen hur dåligt det funkar. Det känns så knäppt när så många säger "sök hjälp!" till alla som har något problem, som om det var lätt att få, och när någon verkligen söker och söker under hela sitt liv, men ändå inte får utdelning.
Oj, jag skulle nog söka hjälp inom alternativvården. Jag har fått mycket hjälp med gamla trauman dels genom kinesologi men även genom resanterapi. Det kostar förstås men det är det värt för att slippa må dåligt.
Tanken att hjälpen kanske egentligen söks som upprättelse för mamman låter väl inte alls otrolig! Men även detta kan man sannolikt komma tillrätta med genom de metoderna jag nämnde.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
#3 Ja, det kan säkert vara intressant. Hen är öppen för alternativa metoder. Dock är hen sjukpensionär pga dessa problem och har därmed väldigt lite att röra sig med..
Mmm, jag känner till problematiken som studerande 3-barnsmamma (fast just nu sjukskriven) :) men det går att spara ihop till några behandlingar om man är väldigt envis. De är värda så himla mycket eftersom de ger så mycket, eller så har det varit för mig i alla fall.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
resan, är en bra terapi-form, som man enklast nog, kan göra själv hemma.
Rosenterapi, är en liknande variant, som man ev. kan få som sjukvårdande behandling, dvs. 80 kr/tillfälle.
Att skriva bok/göra film, för att jobba sig igenom sina trauman, är ett sätt som funkade utomordentligt väl, just för mig.
Så visst, det låter utmärkt.
Det kan finnas någon fond att söka pengar ur om hen har tur.Annars är det ju enda nackdelen med alternativbehandlingar,just att man måste betala allt själv.
Rent spontant tänker jag att eftersom hen försökt få hjälp så länge utan resultat har hen alldeles rätt i att den energin kan användas bättre,att skriva kan ge enormt mycket även om det inte blir en bok till slut.
#7 Hen skriver alltid poesi i alla fall :)
#5 Ja, det kan säkert gå. Med tanke på hur länge hen kämpat för att få hjälp går det väl jämförelsevis snabbt också :P
Starta ny diskussion