jag säger alltid vad jag tycker och är rakt på:P som en bitchslap. spelar ingen roll till vem.. president eller bonde=) därimot vågar jag inte älska mig själv helt ut.. då jag har en rutten kärna…

jag skulle göra som du gjorde, inte för att jag tror det spelar någon roll egentligen..

Många frågor är bra. För den som inte frågar får inget veta=)

Jag har för vana att säga vad jag tycker och tänker oavsett vem jag pratar med, en del uppskattar det medan andra inte kan ta att jag är så ärlig och rak.

Om jag vågar älska mig själv? Vet inte riktigt hur du menar, du får gärna utveckla den frågan =)

Om det är rätt eller fel att dina barn säger att du jobbar med personlig utveckling ist för det mediala kan bara du avgöra.

Men om du säger "rakt på sak" är det inte risk att du sårar andra? Eller?

Jag menar inte att hålla "saker" hemliga men tonårsdottern är oxå medial och om hon börjar säga till sina 13-åriga kompisar att hennes mamma jobbar som (än så länge) tränande medium… Vad tror du att det får för betydelser för hennes kompisar föräldrar, frantills de ser att vi dock är en "normal" familj?

:) Jag vill veta !!!!

Jag vill diskutera!!!

Och du är ju bra på det!! Eller hur??!!!!!!

Tack för ditt förtroende CatarinaJ du gör ett bra jobb. Gillar dina frågor så kör hårt så som du gör ;-)

Tycker du gör helt rätt med att säga sanningen för så är det ju och jag tycker inte det har med feghet att göra. Jag är ofta rakt på sak och det är att vara sann mot mig själv. Jag tycker älskar sig själv är ett stort ord så jag väljer att jag accepterar mig som jag är nu och är väldigt nöjd med den jag är.

Hur tänker du här om att du räddar dom ifrån mobbning?

Visst kan man ibland såra om man är rakt på sak och inte tänker på hur man säger saker… Jag säger ju inte till folk att fy vad du är ful eller likande men sitter man och pratar om något så säger jag vad jag tycker och om någon gör något bra eller något riktigt korkat så säger jag vad jag tycker om det också =) Även kritik kan ges på ett positivt sätt =)

Tja, om hennes polare får reda på att hennes mamma är mediala, de berättar för föräldrar och i den här komunen så är det inte "anpassat", utan här är det naturvetenskap och liknande som gäller. Såååå hennnes mamma blir väl ett "psyco" för att använda sig av "deras" uttryck.

Å andra sidan har min man föreslagit mig som "föreläsare" på samma skola… Hur det nu ska gå till

Jag vågar säga vad jag tycker med vissa förbehåll. T.ex för att inte såra eller skrämma väljer jag när jag ska tala, ibland är det bättre att vara tyst. Men frågar man om min åsikt, ljuger jag inte men däremot väljer jag nog hur jag ska framföra den till personen så att jag, om det är möjligt, inte ska såra den andre.

Jag har lärt mig med åren att stå upp för den jag är, mycket beroende på att jag idag älskar och accepterar mig själv, med alla fel och brister;)

När det gäller den mediala biten, kan jag förstå dig. Man behöver bara gå in på ett forum för att se alla fördomar som florerar om medium. Detta (medialitet, andlighet) är också den delen av mig själv som jag inte berättar om för alla, just p.g.a fördomar om att man har psykiska problem etc. om man håller på med sånt. Det vill jag ju inte heller utsätta barnen för. Hade jag varit ensam, hade jag nog tänkt annorlunda.

#0

Det är intressanta frågor du ställer.

Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att det ser ut som att du inte tror fullt ut på det du gör (medialt) om du inte kan stå för det i alla sammanhang. Dvs. att du själv inte tycker att det är riktigt "rumsrent" att jobba som medium.

Vad det gäller dina övriga frågor så kan jag nog utan att ljuga påstå att jag alltid är rak vilket inte är detsamma som att jag alltid måste säga vad jag tycker och tänker i alla sammanhang. Däremot står jag för det jag tycker och tänker och har inte svårt för att uttrycka det vid behov.

Vad det gäller att älska mig själv så kan jag säga att det inte alltid har varit helt lätt men idag kan jag ärligt säga att jag älskar mig själv, med alla yttre skavanker och mindre trevliga egenskaper.

Jag väljer ofta (oftast) att inte säga något alls och har väldigt liten interaktion med andra människor (utom när jag breder ut mig på iFokus, men det är ganska nytt). Inte för att jag inte står för mina åsikter, utan för att jag föredrar att inte dra uppmärksamhet till mig.

#0: Varför ska dina barn säga något alls? Om någon frågat min när jag var liten vad min mamma gjorde, hade jag svarat "Jobbar. Hurså?" Fast jag var ju mobbad, förstås .

Om jag vågar att säga vad jag tycker och tänker; det beror helt på situationen om jag känner att jag VILL säga vad jag tycker och tänker. För mig handlar det inte om mod utan om att det inte alltid är lönt eller meningsfullt att säga vad jag tänker. I vissa sammanhang är det lika bra att vara tyst, ofta där det finns med människor som bara alltid måste ha rätt :) vars ståndpunkt, åsikter eller sätt att vara/leva sitt liv bara ÄR rätt. Med sådana är det ganska meningslöst att säga sin ståndpunkt.

Jag står absolut för den jag är :) trots att jag ofta uppfattas som annorlunda :) men men, det är ju deras uppfattning :)

Är det viktigt för dig att dina barn inte berättar vad du gör? Om du vet med dig att det är fördomsfullt där du bor så tycker jag att du gör rätt! Det snackas så mycket på sådana ställen ändå så man hjälper inte precis till genom att låta barnen stå till svars för de egna "prilliga" idéerna (vilket det ju kan ses som utifrån!).

#10 du skrev vad jag tänker o känner :) Mina barn vet vad jag gör! Men det är inte kompisarnas tyckande o tänkande utan deras föräldrar.. Det finns många med fördommar och vem vet, kanske förbjuder de sitt barn att vara med mitt?

#9 De flesta ungar idag talar om vad sina föräldrar arbetar med….. De har ganska mycket "koll"

jag själv tycker att det är ett bra jobb, ingenting jag skäms för! Däremot ska inte mina barn bli drabbade. Och det är inte så att jag smusslar med vad jag gör,.

Jaa det var föräldrar och andra vuxna jag tänkte på i första hand… det brukar vara de som är grunden till att fördomar får fortleva :)

Jag säger alltid vad jag tänker och tycker. Försöker ändå att uttrycka mig diplomatiskt för att inte såra folk, men det är inte endast en gång som jag fått gliringar om att jag är för rättfram - oftast av personer som "är vän med alla" och vänder kappan efter vinden. Just såna som jag ogillar allra mest. Jag tror att det är viktigt att man har en profil utåt, när man arbetar som terapeut speciellt, som inger omgivningen ett förtroende och då är det viktigt att ha fasta värderingar.

#3 Jo, man kan skada folk rätt allvarligt, jag har gjort det i ren vrede många gånger… vissa saker ska man inte säga rakt ut, utan dra ut på.. svåra är att bedömma vad… Som empat så vet jag hur det går, jag vet instinktivt vilka jag kan säga saker rakt ut till och vilka jag inte kan det till, samt kan jag dömma en person på 30 sekunder om jag pratar med han/hon*fyyy vad jag skryter*
Dessa egenskaper avskyr jag, Jag hatar dom. dom ställer till det, eftersom att alla är så "ge personen en chans"…