Usch du Ijin det där låter inte så bra heller…Nånstans så väljer man ju själv ljuset eller mörkret, att antingen släppa på hatet och välja kärleken istället på ett ärligt vis för sina medmänniskor. Och det är synd om du inte har kraften att välja ljuset . Hoppas nån annan har nåt bra svar på dina funderingar här…

Jag tror att du bär väldigt mycket sorg inom dig som du skulle behöva släppa.

Det är ett val man gör men ibland kan man behöva hjälp att ta sig ur det. Skriver det här av välmening så jag hoppas att du inte tar illa upp. En stor kram till dig!

Man kan släppa ut hatet kontrollerat, exempelvis genom att slå på "döda" ting (exempelvis boxhandskar och sandsäck eller nå't liknande). Slå och fokusera på det du hatar till du slagit dig "tom". Ett annat sätt är att skrika/sjunga till musik. Hitta musik som säger det som känns rätt och skruva upp volymen och bara skrik… låt känslorna välla ut tillsammans med sången/skriken. Det funkar faktiskt och man kan tömma sig på det sättet!

Jag tror att det måste få komma ut… annars kommer det att kväva dig till slut!

Mm,jag tror också att det kan finnas en stor sorg inuti som behöver komma fram,accepteras och arbetas med.

Alla känslor finns och behöver finnas,de är till problem bara om man förnekar dom.Om man förnekar t ex "dåliga" känslor får man svårt att känna och visa även de "bra".

Det går fortare att bli av med t ex ilska om man tillåter sig att känna den när man faktiskt gör det (accepterar).När man känner en viss känsla går den över på max 20 sekunder.Om den inte går över så är den hopsparad (svald) tidigare och i såna lägen brukar det kännas som om man kommer att explodera om man släpper ut nånting alls.

Rekommenderar "boken om ilska" av Thodore Isaac Rubin.Det är en tunn liten bok som är jättebra!Rolig dessutom!Den handlar om alla känslor (inte enbart ilska) och har lärt mig mycket.Utan ilska ingen kärlek kort sagt.

Börja pysa ut lite ånga försiktigt,kanske ute i skogen eller slå på en boxboll eller så..du ska se att det lättar.

#0

De känslor du har kan vara fruktansvärt obehagliga men de är inte farliga i sig själva. Det är om du börjar agera ut dem okontrollerat som det kan bli problem. Det är därför viktigt att du får hjälp med att komma till insikt så att du kan börja plocka fram svaren på de frågor du har och det bästa är att ta den hjälpen av någon som jobbar professionellt med den här typen av frågeställningar som du bär på. Se till att det är någon som har jobbat några år i sin bransch så att personen säkert har den erfarenhet som behövs. Det är också viktigt att du kan känna förtroende för henne eller honom, annars är det bortkastad tid både för dig och den du anlitar.

Kom ihåg att det inte är någon skam att be om professionell hjälp, tvärtom. Det tar på krafterna både mentalt, känslomässigt och fysiskt att försöka hålla sig borta ifrån det som skrämmer.

#3 provat.. men det hjälpre bara till viss del…

Det är rent och fint hat jag har i mig. Och det vill ut och förstöra, men jag stoppar det. Frågan är hur länge jag kan göra det.

Om du är som jag använder du ditt hat att leva på. Det fungerar utmärkt till det, man kan använda det i stället för både mat, sömn och kärlek. Det behöver inte släppas ut, det trivs utmärkt som ett svart hål där inne  - det är en väldigt ren energi. Att inte känna, varken emotionellt, fysiskt eller mentalt - är en enorm fördel i alla sammanhang utom kärleken, och den kan man fejka. 

Det är när hatet av olika skäl tar slut man får problem. Så var det för mig, i alla fall. När hatet ebbade ut efter något tiotal år utan tillförsel, så hade jag ingenting kvar att leva på, och har tillbringat lång tid med att leta reda på "alternativ energi" och kravla mig upp på banan igen. Jag kan inte ärligt säga att jag har det bättre utan mitt hat. Det kanske visar sig vara så i framtiden, men än så länge är "juryn ute" i den frågan. Men jag hade aldrig frivilligt valt att lägga bort hatet.

#7 jag har inte den styrkan som krävs för att ta hand om det hatet..:P

#8 Fortsätt med det som hjälpte lite grann och ha en trevlig fortsättning på helgen.

Tror säkert du kommer fram till din egen lösning så småningom,den kommer när du är mogen för den.Det finns inget facit utan vi får alla göra så gott vi kan.

Är på samma spår som #5 och #9. Bra att du pratar om det och har reflekterat.

att undertrycka känslor, ledde bara till mental och fysisk ohälsa, för mig.

Att börja acceptera dom, samt att söka professionell hjälp, var halva vägen, jobbet måste man göra själv, men att gå med i en stödgrupp, för människor med samma problematik, (vad det nu än är för problematik man har) är en annan del av jobbet.

Eh.. Jag tänker inte släppa ut en galen mördare? Hatet får vara kvar, antingen försvinner det eller så dör jag med det=) Iof är det där hatet asbra om jag skulle hamna i bråk:D

hmm, pys på locket vet jag, så kanske du så småningom kan lära dig att handskas med det som kokar

provat mer än en gång.. slutar nästan alltid i katastrof..:p men jag lär forstätta prova..

#0 - Vänta till du flyttar hemifrån och försök hantera känslorna så gott det går fram till dess.

De gånger jag har hatat i mitt liv har det berott på att jag inte kan komma ifrån situationen - dvs. jag har inte kunnat gå hem till mig, eftersom problemen fanns i hemmet… När jag sen blev helt fri och oberoende kunde jag välja hur jag skulle göra med saker och ting. Då valde jag att lägga dessa hatsituationer bakom mig så långt det var möjligt!

När du väl har ditt eget boende så äger du bara dig själv, såvida du inte har skrivit på något slags kontrakt att du är skyldig att… Men om du inte har gjort det och blir fri då så kan du välja om du vill fortsätta hata situationerna (och personerna) eller lägga dem bakom dig och skapa ett nytt och bättre liv :-)

Jag säger som Buddha lär ha sagt en gång för länge sen:

"Vad vi är idag kommer från gårdagens tankar och våra nuvarande tankar skapar morgondagens liv.
Vårt liv är tankens skapelse!"

Kram Rickard

#15 Mycket bra skrivet

#15 jo.. men jag kan inte flytta försen jag har utbildat mig klart..

#17 - Jo, du kan alltid flytta, men det kanske inte är det lämpligaste! Jag själv väntade till jag var 25 innan jag flyttade - för jag kunde ju inte flytta förrän jag var klar med utbildningen och hade ett fast jobb och… Det var ganska krävande att bo hemma så länge när jag kände som jag gjorde.

Jag vet de som flyttade hemifrån i 15-16-årsåldern redan, trots att de hade sina studier kvar. Så det går - men som sagt, det är kanske inte så lämpligt…

Jag skulle se det så här om jag var i en liknande situation. Hade jag ork kvar att klara av att bo hemma så skulle jag det - men om det blev för jobbigt så skulle jag flytta. Det gäller att väga för och emot bägge alternativen - och det kan bara du göra!

#17 Jo visst kan du flytta. Om du studerar har du rätt till studiemedel och kan hyra en studentlägenhet/rum så länge. Det kanske kan vara värt att prova om det skulle få dig att må bättre, även om ekonomin blir något sämre. Men där måste du själv välja vad du anser dig "tjäna mest" på. Det finns också en skolkurator du kan snacka med om just såna här problem, och hon/han kan hjälpa dig till eget boende. Det är precis det dom är till för!

#19 jag har en polare som provat… det är för svårt ..

#20 - varför inte göra det tillsammans med en polare? Jag känner faktiskt flera unga som har gjort det och som trivs med det.

#20 Du skall inte se till alla hinder, utan istället möjligheterna Ijin!

#21 sant.. det skulle vara något.. det håller inte här hemma iallafall..

#23 Du är väl myndig? Då har du rätt att fatta dina egna beslut, så go for it! ;)

Ens föräldrar är försörjningsskylldiga tills man fyllt 21år men om man har stora problem hemma kan man ibland få beviljat eget boende av sociala skäl av socialen och då får man även bidrag till hyra, mat, mm

Föräldrar är skyldiga att försörja sina barn tills de antingen gått ut gymnasiet eller tills de fyllt 18 år (om de slutat skolan) eller som längst tills de fyllt 21 år om de går i gymnasiet till dess (gäller t ex många som går i särskolan,de har 10årig grundskola och 4årigt gymnasium).

När man fyllt 18 år får man flytta utan föräldrarnas medgivande,det kan förstås bli svårt att få bostad om man inte har inkomst och om föräldrarna är emot det.

#26 precis..

#12: Jo, då är det bra att ha, för ingen kan stå emot - man behöver knappt ens slåss, bara låta dem få en skymt av hatet.

Skulle du funka tillsammans med någon annan, alltså att bo ihop med någon alls, eller känner du att du måste ha något alldeles eget för att stå ut? Om det sistnämnda stämmet för dig, är kanske den enda utvägen att så att säga bo "i ditt eget huvud" helt och hållet tills du kan få något eget. Det går att parallellexistera med andra utan att egentligen interagera med dem.

#28 stämmer bra=) Det där med hatet är riktigt roligt, mina polare har sagt att mina ögon blir svarta med hat när jag blir riktigt förbannad! då är jag inte att leka med…