Innesluten i ett skal, rädd för att bli sårad om du öppnar dig för andra, lite vass ibland antagligen pga den rädslan att någon ska kunna se ditt inre.

En sökare precis som alla vi andra!

#1 jag tror nog jag är mer rädd att släppa ut ilskan med allt annat=) och sårad har jag blivigt, så det stämmer, men jag har ingen lust att släppa in något där just nu…

Någon gång när jag orkar och har tid ska jag skriva precis hur jag har upplevt världen dom närmaste 6 månaderna:p

Varför är det viktigt för dig att få veta hur andra uppfattar dig? Det känns som att du är väldigt osäker på dig själv och söker bekräftelse utifrån. Och att du försöker dölja ditt inre, både för dig själv och andra. Du vill inte se saker som de faktiskt är *. Så har jag uppfattat dig efter att ha läst dina inlägg på dataskärmen.

*Så höll jag på förut, men jag har nu fattat att man bara sabbar för sig själv när man gör det. Vill man att världen ska vara 'fredlig' så får man börja med att själv sluta föra krig mot världen. Man har ansvar för vad man gör med sitt liv - man kan aldrig skylla på något eller någon annan. Människan är en fri varelse, hon skapar själv sitt liv, vare sig hon vill förstå det eller inte. *Min insikt*

Bestämd, begränsad, behov av struktur, trevlig, vänlig, tänkande.

Vänliga hälsningar

Niklas

För det första skall du få ett stort beröm av mig för du vågar fråga om hur andra uppfattar dig. Ser det som ett tecken att du VILL förändras och att du fick dig en tankeställare efter våra interna meddelande. Mycket fint.

Jag uppfattar dig som en sökare efter din identitet. Både med rädsla och kärlek. Det skiftar som hos oss alla andra.

Känns som du är en fin kille och jag kan varmt rekommendera att gå ut i skogen eller sätta dig i en bil och bara skrika ut. Ilska=inre sorg så som du beskriver det.

Kram, Gitte

Denna "inre sorg" kan bero på att man inte har gått vidare efter en svår händelse i livet, även om man tror att man har gått vidare. Hjärnan fungerar så, den förtränger saker för att de är för jobbiga att hantera just då. Men sen när man är redo att möta det hemska som hänt så måste man ta itu med det - annars kommer känslorna alltid att finnas där och pocka på ens uppmärksamhet.

Jag står själv öga mot öga med det som jag tidigare inte velat se. Jättejobbigt, men det känns befriande efteråt. Tänk att jag kan bli lycklig!…. ;)

jag ser saker som dom är, men jag vill inte att dom ska vara så och försöker ändra det, men klara inte av det själv..

Ijin, på senaste tiden tycker jag att du har förändrats faktiskt. Eller det kanske snarare är jag som har förändrats; har börjat förstå dig mer, någorlunda i alla fall

Ville bara säga det.

//Melina

Tack=) jag förändras rätt fort, tror jag iallafall, det är svårt att märka om man förändras..

Sökande.
Vet inte säga, inte sett sett dig skriva.

Haha, men jag vill osså veta hur jag uppfattas ! :D
Vare sig det kommer som påle i ögonvråt eller som en rosbukett gör detsamma.

Har missat den här tråden innan… jag uppfattar dig som intelligent, tänkande och ledsen (fast det ledsna är dolt bakom ilska vilket är typiskt i en sorgeprocess).

Jag har tyckt bra om dig ifrån första början. Den hårda ytan du satte upp visade inte vem du var, det förstod jag direkt. Samtidigt vill man kanske pejla stämningen på en sajt innan man ger ut för mycket av sig själv, så känner i alla fall jag. ;)

Jag tror att du är en människa som är medveten om dina brister - men även tillgångar, och du har uppnått en mognad som gör att du vill ta itu med dem. Ibland trotsar du dig själv, och sätter upp "stoppskylten" genom att ta fram din, som du påstår "onda sida", men den försvinner snabbt när du åter inser vad det är du vill åstadkomma med din förändring.

Kanhända har du gjort saker som du inte är stolt över, men som sagt, jag är övertygad om att du just nu är inne i en omställningsprocess där du är beredd att ta strid med ditt gamla jag. Dessutom är jag övertygad om att du kommer att lyckas, för din personlighet skvallrar om att du är en god medmänniska. Garanterat!

vad underbart att du vågar fråga något sådant *glad* det är ju ett steg med att vilja förändra till något nytt

ja jag tycker det är starkt och modigt av dej, jag blir lite avensjuk för jag vågar inte fråga samma sak själv, jag ska väll ta det modet någon gång , , hihi*fnissar* jag antar att det dycker upp något i mailboxen nu..

jag har ju en känsla av när man frågar sådant så vill man veta sådant som man själv uppfattar och tycker är negativt för att kunna förbättra  och sedan vända det till något possetiv

ja jag av hur jag uppfattar dej så är det en tänkare , stark för att du vågar fråga och bejaka dej själv  , insiktsfull för du ger mej och andra insikter genom att du är som du är på forumet  ja så som du skrivit, öppen just för att du tar steget att öppna dej  och då *glad * ja då tar andra efter och åxå vågar öppna sig  att , ja vara mänkslig,

#15 mod har jag överflöd av, du kan få lite i utbyte mot motivation och vilja:P och tack för berömmet=) det värmer