Detta är så sant så, brukar säga till mina barn att det är viktigt att ha tråkigt också, för det är då insperationen sätter fart

Håller också med om detta!

När jag började min musikaliska bana för snart 30 år sedan köpte jag några instrument och en rullbandspelare att spela in musiken på. Jag kunde ingenting från början men lärde mig så småningom att ta ackord på både gitarr och orgel.

Mitt problem var att jag inte hade pengar till en synt, som jag behövde för att imitera vindar som blåser, vatten som sköljer in på stranden m.m. Det var tråkigt tyckte jag - men mitt sinnelag var kreativt då och genom att använda det jag hade (en brusig ekobox och rullbandspelaren) kunde jag t.o.m. imitera havsvågor som sköljde in på en klippig strand!

Jag var faktiskt mycket mer kreativ när jag hade sådana begränsningar än senare, när jag hade lyckats köpa alla instrument jag ville ha!

Med det vill jag ha sagt att det inte alltid är så kul att ha allt jag behöver - då finns ingen strävan mot något som är roligt och givande :-)

Det skulle vara roligt att höra vad andra definierar som "tråkigt" för ofta är det som Vintersaga säger att ur tråkigheten föds kreativiteten.

Vad som är tråkigt för mig behöver dock inte vara tråkigt för andra…

ja så igentligen så finns inget tråkit

aha ja bara upplevelsen hos sig själv att det skulle vara det men det är inte sant alltså utan det är bara ens tankesätt som man har och då kan man ändra på det,

 hm.. men då om man inte vill….

 aha och då för att gå ut ur sin  trygghets zon så kan man öka möjligheter till andra vinster i livet , ja då ökas möjligheten för manifestering åxå   hm…

 jätte bra vilken kul tanke

#3 - det har du rätt i. Vad som är tråkigt för mig behöver inte vara tråkigt för andra! Det betyder att tråkighetär något som vi själva skapar…

#4 - precis som du säger Kalle! Det är ens tankesätt som avgör…

Trygghetszonen ärnågot som vi ofta pratar om inom det mediala - men det kan användas i många andra sammanhang också. Om jag inte vågar så är det för att jag egentligen inte vill gå utanför trygghetszonen, jag gör bara det som känns tryggt för mig då!

Kan det vara därför det är så kul när jag går utanför min trygghetszon - för att trygghet är tråkigt och att livet väntar utanför mina trygghetsramar…? :-)

Kul tanke Kalle :-)

Precis som yin och yang - negativ och positiv energi. För mycket yin övergår till yang, och för mycket yang blir automatiskt yin - åtminstone i en tillvaro där balans råder. Och vi behöver båda för att må riktigt bra.

Och det enda som är tråååkigt, det är att ständigt vara neutral - nollställd.

ååååå detta  lena  det var intressant detta med yin och yang, manligt och kvinnligt

när man har balansen är det då som man är centrerad då ?  eller är det något annat

Men vi är nog trots allt ganska få som lever i balans, eller? Åtminstone när jag utgår från mig själv är jag snarare som en vippbräda som vippar hit och dit oavbrutet :)

aha   är det då  alltså  med livet det går ju upp och ner hela tiden  , är det då som vi försöker hitta den dära balansen

Jag tror att det är så för mig Kalle. Jag har svårt att hitta balans vilket för mig innebär lugn och ro med "lagom" åtaganden. Jag är en person som gärna tar i för mycket (ibland helt gränslöst)oavsett om det gäller personlig utveckling, mental träning, kost, motion osv osv så jag behöver träna mig i att bromsa och hitta balans i min vardag.

Jag tror att man måste ha upplevt tråkiga stunder för att uppskatta de goda, men jag tror inte att man nödvändigtvis behöver återuppleva tråkiga stunder för attfortsätta uppskatta de bra.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag brukar säga till mina barn att det är viktigt att göra ingenting, att ha tråkigt! Då men ar jag nog de tillfällemn som de bara dra benen eftersig och "inte vet vad de ska göra". Det är som det tidigare skrevs då som geniknölarna börjar jobba (förhoppningsvis )

På en kurs som jag var på skulle jag ta en lapp där det stod ett ord på (alla fick göra denna övning och en del av er här käönner säkert igen den) som jag skulle prata om inför "klassen" under ett par minuter.

Lappen jag tog var heltblank!!!!!!!!! Vad skulle jag tala om??? Hjälp!! Prestationsångesten satte in *svettigt, svettigt* Men min lärare sa: Åh, du fick "ingenting"! Ok jag skkulle prata om ingenting! Tack! :)

Jag pratade om ingenting och det var så enkelt!! Ofta i vardagen så tycker vi att vi inte gör någonting eller rättare sagt ingenting, att vi gör bara tråkiga saker. Men oj, vad vi egentligen gör mycket och även om det för oss kan upplevas som tråkigt eller ingenting, så är det inte sagt att det måste upplevas så av alla andra.

Så, under tiden man har tråkigt kanske man börja reflektera över sig själv och sitt liv!?

Det var bara lite tankar jag delade med mig och sen satte tangetbordet lite väl hög fart kanske .

Det där är viktigt tror jag… särskilt kvinnor upplever att det inte gör något när de i själva verket gör massor av viktiga saker. Jag är mästerlig på att förminska mina egna insatser genom att säga att idag har jag inte gjort något alls… när jag faktiskt gjort massor av saker.

Men det här hänger väl oxå ihop med den samhälleliga värderingsskalan av vad som är värt att räkna. Där faller ju alla typer av hushållssysslor, vilka av någon omodern anledning fortfarande betraktas som kvinnosysslor, utanför helt och hållet och finns alltså inte… kanske inte så konstigt att man anser att man inget gjort när man slitit hela dagen med oviktiga saker som tvätt, städning, matlagning och annat!

Ja, så kan det säkert vara Hoppfull.

Jag fick som uppgift under min utmattningsdepression (eller som min dotter kallade det "utmattningsförmåga, betyder kanske förmåga att känna sig utmattad? :) ) att skriva ner ALLT jag gjorde på en dag inkl att kliva upp, klä på mig, borst tänderna osv. Det fick mig verkligen att ise hur mycket jag gjorde, jag insåg också att det fanns en period där jag inte gick utan småsprang hela tiden…

Haha, kul att du säger det :) även jag har varit utmattad… eller är fortfarande trots att det är 6 år sedan jag kollapsade. Först nu under hösten som gick insåg jag hur högt tempo jag ständigt hade inombords, jag halvsprang överallt (även inne i affärer!!! ) var alltid uppe i varv och skynda var liksom det enda som var viktigt. Jag tvingade då mig själv att sluta stressa, det var så svårt så det var inte klokt! Jag tror att jag använt kortisol som energi… lääääänge (typ tjugo år). Så när jag slutade stressa och kroppen i långsam takt gick ner i varv blev jag så trött så att jag kollapsade igen! Nu försöker jag hitta ny och riktig energi men det går inte särskilt bra… ännu… :)