Vet inte om jag missförstår dig, men för mig är det ofta så (för att tala med Puh) att en idé inte alltid verkar så idéig när den kommer ut. Alltså att den tanke som verkade klar och sann går på grund när den kommer i kontakt med andras verklighet. Min tro är att det beror på att min värld inte är särskilt väl samordnad med andras.

Det brukar gå bättre om jag kör mina projekt direkt från tanke till handling, utan att prata med andra om dem.

Man behöver ju inte rätta sig efter vad de andra säger utan bara lyssna av. Man kan ju välja ut någon som man vet alltid ifrågasätter och en som man vet är ärlig i sin kritik och sina synpunkter.  Det är alltid nyttigt att "testa av" sina tankegångar. Sen kan man ju göra som man tänkt från början i alla fall

Det förutsätter att man har så många att välja bland, och att någon av dem är villig att göra annat än att flatgarva, eller i bästa fall rycka på axlarna åt de tankar man för fram. Har man inte det, är det kanske klokast att inte "testa av".

Trist om någon garvar åt ens idéer! Då förstår jag att man inte går dit igen för att berätta något.