Försök att lyssna till vad jag inte säger

Låt dig inte luras av det ansikte jag visar, 

för jag har tusen masker och ingen av dem är jag.

Bli inte lurad för guds skull, bli inte lurad

Jag ger dig ett intryck av att vara säker,

att självförtroendet är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande

och att jag inte behöver nån, men tro mig inte

Djupt nere dväljs mitt verkliga Jag, i förvirring, i fruktan, i ensamhet

Därför skapar jag mig en mask att döja mig bakom

att skydda mig från de blickar som vet,

men just en sådan blick är min räddning

Det betyder att om den åtföljs av accepterande

då åtföljs den av kärlek

Det är det enda som kan befria mig

från de fängelsemurar jag byggt åt mig själv

Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting

och att jag inte är något alls att ha,

och att du skall upptäcka det och stöta bort mig

Så börjar paraden av maskeringar.

Ständigt småpratar jag med dig

Jag berättar allt som egentligen inte betyder någonting

men ingenting av vad som betyder allt, vad som ropar inom mig

Var snäll och lyssna noga och försök att höra vad jag inte säger

Jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv

men du måste hjälpa mig, du måste försöka räcka ut din hand

Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande

varje gång du försöker förstå för att du verkligen bryr dig om,

då börjar mitt hjärta få vingar

Med känslighet och sympati och din förmåga att förstå

är det kanske du som kan befria mig från min skuggvärld och osäkerhet

från övergivenheten i mitt fängelse

Det kommer kanske inte att bli lätt för dig,

ju närmare du kommer mig desto blindare slår jag kanske tillbaka

Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar

och däri ligger mitt hopp, mitt enda hopp

Jag ber, försök riva dessa murar med fasta händer,

med varsamma händer, för ett barn är mycket känsligt

Vem jag är kanske du undrar

Jag är någon du känner mycket väl, för jag är var man du möter

och jag är var kvinna du möter och jag är också du själv

Anonymeus (översättning från engelska)