Enda stället jag är trygg på är min säng.

Jag finner min trygghet i mig själv =) Jag är den enda som kan förändra min situation om jag inte är nöjd med den och jag är faktiskt den som satt mig i den situationen. Känner jag mig osäker/otrygg i en situation så intalar jag mig själv att det är lugnt detta klarar jag =)

Ja du Vintersaga, jag skapar nog min trygghet precis som dina exempel visar.. Tycker det är ganska jobbigt i längden! Så därför försöker jag hitta min egen sanning. Har dansat efter andras pipor så länge att det är dags skrapa fram mitt rätta jag. Spännande. Medan jag söker sällar jag mig till trossystemet här på iFokus och deras anhängare!

#1 - Varför är du så trygg i just sängen?

#2 - Härlig inställning "Detta klarar jag" :-)

#3 - Håller med dig, för jag är precis som du. Försöker alltid hitta en egen sanning genom böcker, andliga ledare, trossystem… men ändå blir jag inte helt trygg. Kanske vi en dag hittar tryggheten - och då är det kanske dags att återvända dit vi kom ifrån…

Tack för era kommentarer - de berikar!

Får man göra som man tänker eller måste man tänka som man gör?

Får man skänka pengar till något gott ändamål här?

Inspirerande tråd. Ja, vad är det egentligen som gör oss trygga? Det första som dyker upp när jag läser är att när jag slår bort mina tankar (intellektet) får det mig att göra det jag vill och att vara den jag är. Utan tankar är det Nuet. Det är så otroligt häftigt att kunna vara i det utan att fundera på vad andra tycker och tänker om mig.

Det svåra är att ha detta hela tiden för tankarna finns där och de har sitt eget liv. Konsten är kanske att styra det och fokusera på ögonblicket.

Skulle vilja vara i nuet alltid och känna trygghet. Jag vet ingenting om vad som kommer att hända. Allting som händer mig känns som det är rätt. Detta gör mig trygg.

Kattsatan kräktes på mina nytvättade byxor i morse. Ska jag känna det som att det är rätt?

Om jag halkar och bryter ett ben är det också rätt?

#7 Ja för det är just det som händer. Vad kan du göra åt det om det redan har hänt??

Självklart kan man inte göra det som hänt ogjort.

Frågan var om allting som händer är RÄTT?

Var det rätt att en rattfull ungersk lastbilschaufför för några år sedan körde upp på motorvägen i Lundområdet, i fel körriktning och frontalkrockade med en småbarnsfamiljs bil. Hela familjen på 5 personer dödades. Som en ödets ironi arbetade mannen i familjen med missbrukare.

Var det RÄTT det som hände?

Trygghet för mig är att försöka leva i "nuet" att mina dagar är innehållsrika (nu menar jag inte fulla med aktiviteter) utan det kan vara vilka slappa dagar som helst men att veta att detta var ännu en dag i mitt liv, skapar trygghet.

Att inte ha något osagt. Att känna att dör jag nu så har jag levt och älskat till 100%. Att inte vara rädd för döden är en viss trygghet.

Min mormor sa alltid -Tänk om jag vaknar imorgon och är död-

Att släppa bitterhet, att inte ångra något och att försonas med sig själv som den person man är innebär trygghet för mig. Att försöka vara en god människa och inte fokusera så mycket på det egna jaget ger mig både styrka och trygghet.

Vi väntar …

#11

Vad är det Ni väntar på…????

#7 - Ironiskt att du skulle säga det :-)

I förmiddags gick vår ena katt till sin matte och kräktes på hennes byxor. Det gjorde hon för att hon alltid får kärlek från oss och därför kände sig trygg i vår närhet. Det var helt rätt - för tänk vad tråkigt om hon gått ut i skogen alldeles själv och gjort det istället…

Kanske din katt också kände samma trygghet…?

#14 Hon skrev att allt som händer henne känns rätt, inte att allt som händer andra är rätt!

Jag vet inte, det bara är så:p Inget ont har någonsin hänt i min säng, och lär aldrig hända där heller… Men jag är nog tryggare i mig själv, då jag vet precis hur mycket jag kan ta osv:p

Jag vet hur jag själv kommer reagera när det väl kommer=) Skön känsla, fast väldigt skrämmande..

GitteL är då en alldeles speciell person. Allt som händer henne känns rätt, oavsett vad som händer och då känner hon trygghet.

Vad skulle de anhöriga känna? Trygghet?

JohanE, Sluta bråka, Sluta tolka saker för att söka bråk. En sådan person är inte välkommen.

#14 Ok JohanE, jag förstår vad du menar men det var mig det handlade om nu. Det du skriver om är ju inte relevant i detta utan här pratar vi mer om att utveckla oss själva. Finna vår egen trygghet. Det är rätt för mig.

Om jag drar in dessa tragiska olyckor och det som hänt blir det inte rätt i denna mening som jag skrev om.

Du är välkommen att skriva om dig själv och vad du skulle vilja förändra för att må så bra som möjligt. Ser framemot det. ;-)

Men värden här talar om att man måste bejaka sina vilja och inte bara försöka vara andra till lags. Det måste innebära att man ska kunna ifrågasätta resonemang.

Nu låter det som att jag är ovälkommen här om jag bejakar den aspekten.

Kan hon förresten inte svara själv?

Tryggheten för mig finner jag i skogen. Inga krav, inga förebråelser - allt som finns där bara är. Och det smittar av sig. När jag söker mig själv, då går jag ut i skogen med hundarna.

Inga-Lena

Du håller väl hundarna kopplade?

Inga-Lena håller med om att långa promenader i skogen med hunden gör underverk med själen =)

#23 Näe du, det gör jag inte förrän den 31 mars! He he!

En historia:

Det var en gång en fattig bonde som bara ägde en häst. En dag stack hästen iväg - rymde helt enkelt. Byborna kom till bonden och beklagade honom. Men då sade bonden "Hur vet ni att detta var en motgång?"

Senare kom hästen tillbaka med en massa vildhästar och byborna var inte sena att gratulera bonden till att han nu var rik. Då frågade bonden dem hur de kunde veta att detta var en framgång.

Efter en tid kastades bondens son av en häst när han höll på att rida in den. Sonen bröt benet och läkningen var så dålig så att sonen haltade efter detta. Byborna dök upp igen och tyckte synd om bonden som då frågade dem hur de kunde veta att detta var en motgång.

Det var det väl ingen som visste vid det här laget och snart utbröt krig - och tack vare att sonen inte kunde gå som folk så slapp han bli uttagen som soldat till det hemska kriget.

#26 bra historia =)

De anhöriga till de 5 omkomna fick aldrig mer träffa den förolyckade familjen.

Kattskit?

Bara en sak att säga: Shit Happends.

Go´natt allihop! Dags att dra sig…

JohanE

Att tro på ödet och att det finns en mening i allt kan vara en trygghet för många.

Du pratar om denna fruktansvärda olycka som berört så många och jag förstår hur du tänker. Vari ligger tryggheten?

Kanske försöker kvarvarande anhöriga hitta en mening i det som hände. Vad annars kan man göra för att kunna överleva något sådant?

När man pratar om sin egen trygghet så har man nog inga sådana katastrofer i åtanke och OM det händer så vet man ju aldrig hur man kommer att reagera…

Jag tror för min egen del att jag skulle försöka hitta en mening i vad som hänt. Kanske skulle jag inte klara av det eller skulle det hjälpa mig att överleva, vem vet…?

Jag tycker att vi skiter i JohanE:s kommentarer i denna tråd. Han kommer bara fortsätta att försöka provocera om vi svarar på tramset.    Gå vidare och berätta om hur ni skapar trygghet istället och fokusera på något positivt =0)

Jag känner mig trygg när jag är hemma med min lilla katt och 45kg Rottis   =0)

Blä, nej, fortsätt, men låt han rikta det mot mig ist, så har jag någon att köra över fullständigt!

Min trygghet är mitt hem.

#9   kände du dom  som omkom i olyckan?  Jag gjorde.

För mig är det trygghet att ha ordnad ekonomi och en buffert. Låter skittråkigt, men sån är jag.