Min väg (obs, långt, Rita flummar! :D)
I min förtid har jag mycket grums som vi säger på norska. Mobbning, skilsmässa som har märkt mig och min mamma, en hjärtsjuk syrra som även det påvärkar, och hur mycket som helst dårliga erfarenheter från pojkar. Jag vill inte gå i detaljer, tycker inte riktig det hör hemma här.
Men för några år sen var jag singel i 3 års tid. Under denna tid gjennomgick jag en omvandling. Jag gjorde fler val. Jag blev omåttligt strikt med vad jag begjär från en mann och rak på sak om det med. Jag bestämte mig för fler saker.
Att betrakta ett förhållande som en bil med 4 hjul: Tillit, kärlek, respekt och komunikation.
Att betrakta ett förhållande på lik linj som en bank, jag borde i det minste få tilbaks vad jag sätter inn.
Att ställa krav till min framtidiga partner, dom samma jag tycker jag borde ge
At inte stå ut med saker och bita tunga bara för att "han älskar mig ju"
Att reda ut allt som är fel i mitt liv
Att jobba med mig själv som person.
Dessa mål satte jag.
Att betrakta et förhållande som en bil med dessa 4 hjul nämda.. forsök ni köra en bil med 4 trasiga eller så mycket som ett trasig hjul? hur långt kommer ni? En bit går det bra, men sen tar det slut. Jag innbiller mig inte att man uppnår 4 bra hjulp på ett förhållande bara sådär, det kräver jobb från båda, men jag har nu en relation där jag har 4 rätt bra hjul faktisk! Mycket för punkt 2 och punkt 3 faktisk, jag har hittat min match, min make, som tänker som jag, och vi är numera hjulfabriken ;)
Att betrakta mitt förhållande som en bank.. jag sätter inn pängar på ett konto, och jag får dom tilbaks igjen, gärna med lite ränter. Borde inte mitt hjärta va värd mer enn mina pängar? Jag borde sätta inn innsats i ett förhållande och få lika tilbaks från min partner, då har vi ett likavärdig forhållande med att ömsesidig ge båda två! âven detta måste man upparbeta. men har man komunikationen och respekten kommer man ju dit.
Jag ställer kanske hårda krav till min make, men jag ger dom samma kraven med stor glädje. Jag anser inte mina krav orimeliga, och min make tycker likadan, detta borde va logiska krav att ställa till sin partner. Man har en rätt att ställa krav, men man kan inte begjära att ens partner MÅSTE bemöta dom. Man kan ställa krav, och ens partner får välga om h*n vill bemöta dom. Men det är ju då en fördel att välga sin partner från en som tänker ungefär i likt spår som en själv.. ;)
Jag har redt ut en stor del av vad som är fel i mitt liv. Det är inte mycket kvar. Jag har fått hjälp av min mann, tilsammans klarar vi allt. Jag jobbar med mig själv varje dag, att jobba med sig själv är en livslång process som inte tar slut. Varje dag nya saker. Varje år en ny del av det man jobbat med..
Jag har haft et rikt liv bak mig och jag är inte ens halva vägen i det. Mycket står kvar, förmodligen lika rikt. Jag har goda vänner, jag har en underbar mann, en bra familj. Jag är rik, och jag vet det. Jag har jobb, mat, bostad. Jag har allt jag behöver och mycket mycket mer.
Advents kram till er alla där ute, för dom av er som orkade läsa till sista raden: Vilket mot ;D När Rita flummar BLIR det långt!
*Rita tackar för sig*
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Tack Rita för att du delar med dig av ditt liv och ur ditt hjärta. Det kändes. Öppet och ärligt.
Belöningen kom för du satte upp dina mål.
Det händer otroligt mycket i oss omedvetet när vi sätter upp mål det är ett styrande mot något som vi vill uppnå. Svart på vitt, tanke och handling.
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se
Tack Gitte :)
Jo min väg med mina krav och mål är hård, men det är värd vartända steg på denna vägen, jag tjänar så mycket på mina mål och mitt ändrade vis att tänka på :)
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Jag blir så inspererad tack för att du delar med dej
jag ska sätta upp mål
jag ska göra en lite egen nyårs reatreat för mej själv och sätta upp mål inför nya året
![[BigMama]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Beundrar din "nya" livsinställning och vilken fin karl du har! Häng kvar här på "personlig utveckling" och inspirera och stärk oss som behöver… 
Kram Mirja
tack BigMama och KalleN, Men visst håller ni med om att det är logisk? Visst borde mitt härta va värd minst lika mycket som mina pängar? Visst är det svårt att inte ha dom 4 hörnstenen fungerande i ett förhållande?
Min karl ja, han är underbar :) Vi gifte oss för två år sen, och har kämpat oss gjennom en hel rad med problem innan dess. Dock inte personliga problem mellan oss. det känns i nuläget som att inget problem är för stort för oss så länge vi kan prata tilsammans! :D
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Åh,vilken härlig läsning.Grattis till ditt "nya liv" som du själv bestämde dig för att du är värd!
#7 jag brukar trycka på kompisar mina två vis att värdera förhållande. Du skulle se hur många av mina kompisar som accepterar skit (både menn och kvinnor) som rakt av skäms över att pängarna får mer värde enn dom själva!
Några har lämnat sina partners. Andra har satt sig ned och berättat hur det ligger till och jobbar med att få ett även bättre förhållande med sina respektiva. Jag har, fortfarande, en tro att dom färresta folk beter sig illa mot sina partners bara för att dom känner för det. Många testar vart gränsen går i början av et förhållande, och får man lov så fortsätter man ju, självklart. Man måste visa vart gränserna går och vilka konsekvänser det får att krossa dom _igjen
Och det är presis likadan som med barn
_
att va i ett förhållande är att växa tilsammans till en siamesisk tvilling med två identiteter anser jag. Inte nåt man fixar hux flux. Därav kommunikationen om vart ens gränser går.. "älskling, det är okej att jag gjör tvätten, men du får faktisk stoppa kläderna i smutskorgen tycker jag" exempelvis (dragit ur mitt eget förhållande). Jag tänker som så.. jag tar smutstvätten, tvättar, viker och lägger på hans bädd. Men jag skal inte va en hushållerska som plockar smutstvätt över hela huset. Så han får själv stoppa smutsiga kläder i smutskorgen. Det är inte nåt stort krav. Men jag måste berätta för honom att jag vill ha det så före jag kan va grinig om han glömmer det, vilket jag har gjort. Och tack vare min öppna ärliga ställning till sådan stoppar han smutskläder i korgen som den naturligaste sak i hela universet. För han vill ju att vi skall må bra. Just som JAG vill det och JAG undviker att stoppa högar med prylar på golvet när han skall damsuga. Alternativt får jag acceptera att damråttor ligger bak prylar om jag inte håller golvet tömd för saker.. :)
Detta är dock bara mina filosofier om hur jag vill ha mitt liv, och jag påstår inte alls att mina tanker är en facit för absolut alla kvinnor och men i hela världen. Man måste ju känna efter vad som känns bra och logisk för en själv, i ens eget förhållande är det två som bestämmer, dig själva och den du är med, och mina filosofier kanske inte alls passar för alla :) Men jag anser jag har ett förnuftig syn på att bo tilsammans nu mot vad jag hadde med min första sambo. Min första sambo strevade jag efter att imponera och visa hur bra jag var som sambo och kvinna, vilket ledde till att jag gjorde nästan allt i huset pluss fullt jobb OCH fick stå ut med skämt till hans kompisar om hur jag tjatade "så som alla kvinnor gör" om att han skulle hjälpa till, skämt om hur jag tjatar om allt, hur jag aldrig var nöjd oavset hur mycket han gjorde osv osv.
Jag bestämde mig för att så vill jag inte ha det, jag vill gjärna va en god husmor, kvinna, sambo, men det står inte i mina krafter att ha fullt jobb OCH alt husarbetet og vi redde ut det när vi flytte tilsammans jag och min mann.
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Starta ny diskussion