#0 Oj då vilken intressant läsning. Du skulle nog kunna skriva bok. Det gjorde ont att läsa det. Känner med.

Handlar om dig och din bror om min intuition är rätt. Vad får du till dig själv när du läste vad du egentligen ville???

Hur är fortsättningen på historien??

Jo det stämmer! Det är jag och min bror.

Jag har under hela mitt vuxna liv ansträngt mig att duga, att göra bra jobb, att bli erkänd och accepterad för att jag utfört ett bra arbete. Inte för att jag var en vacker kvinna.

Detta har inneburit att jag upplevts som jag trampat på manliga kollegor och dessa har känt sig hotade, vilket i sin tur inneburit intriger och förtal.

Det har också inneburit att jag gick i väggen 1996 på våren efter en konstutställning jag hade.

Jag ska också berätta att jag bröt kontakten med min mor våren 1999 då jag förstod att om jag skulle kunna hitta mig själv där inne i all denna röra så måste jag bryta med henne. Hon var mycket dominant och mycket elak mot mig.

Med detta vill jag berätta om sammanhanget mellan vilken start man får från barndomen och hur detta kan påverka en långt in i livet utan att man egentligen är medveten om det. När man blir medveten så kan man ju börja ändra sina tankegångar och beteenden.

#1 Jo, jag skulle kunna skriva en bok om mitt liv. Det finns mycket mer att berätta, bla a om mina förhållanden. Jag har också blivit uppmanad att skriva!

Jag blir riktigt tårögd.  Jag håller med dig att det är viktigt att få en bra stark redan från början.

#2 #3 usch så jobbigt det låter. Samtidigt är det en lärorik resa du gjort om du kan se det på så vis. Det hjälper dig att se framåt och att du blev starkare av det. Gränser är otroligt viktigt och att vi vågar utan att känna oss odugliga.

Du skriver om bryta 1999. Hur har det det gått efteråt med dig själv och din utveckling?? När skall du börja skriva din bok??

Det är så som du skriver inte förrän vi har behovet att förändras tar vi tag i det. Undermedvetna skall bli medvetetgörande. Då förstår vi.

Efter brytningen 1999 så kände jag en mycket stor befrielse. Jag flyttade till Jämtland några år. Detta hjälpte mig väldigt mycket, att lära känna mig själv. Är man ensam på fjället eller befinner sig långt ifrån mänsklig kontakt så tvingas man verkligen att konfronteras med sitt inre!  Jag är dock en stadsmänniska och bor i Malmö igen nu.

Tyvärr har jag fortfarande en slags prestationsångest, upplever att jag inte duger till och måste ständigt bevisa att jag är duktig. Så jag är inte riktigt färdig med min resa än, men vem är det?

Boken - ja………….. (vet inte)

#6 En go skåning. Just det ja det skrev jag i din GB. Vi blir aldrig färdiga med vår resa.

Vad innebär prestationsångest för dig?? Hur skulle du vilja vara?

Sätt upp ett mål och jobba med delmålen och ta myrsteg dit. Vad skulle det kunna vara för myrsteg???

Jag vet att jag ställer jobbiga frågor men du väljer själv att svara.

#6 - Fjällen ja, det finns något av evigheten över dem…

På mina ridresor i fjällen har jag verkligen känt mig nära skapelsen och evigheten. Man blir liten och ändå känns det som man är i ett med allt - märklig känsla… Min ridkamrat sa till mig en gång att om hon skulle dö i fjällen på en tur så gjorde det inget - kunde inte bli på ett mycket bättre sätt sa hon! Jag är benägen att hålla med…

Ja vem är färdig på sin resa?

Lycka till med bokskrivandet - och att lyckas släppa prestationsångesten, den är så jobbig…

#7 - Ja, du ställer jättejobbiga frågor, men eftersom jag själv tog upp detta så betyder detta att jag vill ha upp svaren till ytan.

Prestationsångesten - jag tror nog att den är borta nästan helt, kanske bara några smulor kvar numera.

Den stora frågan eller sorgen är att jag fortfarande från min bror är betraktad som en mycket misslyckad individ eftersom jag inte har lyckats stanna i något förhållande. Han bryr sig inte om hur jag mår och det sårar mig. Så frågan är nu varför jag fortfarande bryr mig om hans attityd mot mig!

Varför väljer man att bli född i en familj som inte älskar en?

#9 - Det är alltid svårt att sluta bry sig om en familjemedlem. Så har jag det med en av mina släktingar också (fast andra problem).

Jag lyssnade på boken "Vägen till Hälsa" av Christina Doctare och hon hade exakt samma upplevelse som du - med andra ord en bok jag skulle rekommendera dig att läsa (eller helst av allt lyssna på som mp3-bok).

#10 - Ja släkten är värst

Intressant boktips! Ska se om jag kan få tag på den! Kanske den kan tjäna som inspiration till min bok.