Sånt här kan ta tid, ett steg är att erkänna för sig själv, ett annat steg är att berätta för andra… Det blir många små steg men varje litet steg för dig frammåt.

#1 Hmm, så att berätta för andra, människor jag varken känner eller träffat vore ett jättekliv då? I rätt riktning? Borde få en hel del feed-back, och det finns förstås massor av hjälp och erfarenhet att få om man berättar…  

Har faktiskt sökt professionell hjälp för flera år sen, men hon funderade om jag verkligen hade råd att lägga ut 600kr för varje besök.. Kändes inte seriöst.

jag har försökt få hjälp med mina problem, men har inte hittat någon som är kapabel att förstå dom:<

#2 jag håller med om att det inte lät som den personen var så jätte seriös.

Självklart finns det hjälp att få både professionellt och av privatpersoner. Om man berättar om sina problem öppet så finns det ofta någon som varit med om något liknande och då kanske kan hjälpa till lite. Jag själv har fått en hel del hjälp med mina problem dels via att prata med kuratorer men mest genom att öppna mig för vänner både irl och på nätet.

Jag avskyr kuratorer och Pyskologer.. tyvärr..:p

#4 Har några fina lyssnare irl, men ibland vill man inte lasta på för mycket, och då kändes det bra att söka hjälp, de har åtminstone betalt för att lyssna!

#5 Dåliga erfarenheter?

#6 faktiskt:P

Jag har både bra och dåliga erfarenheter av kuratorer men det är ju som med alla andra människor, man ska inte dra alla över samma kant. En del är bra andra är mindre bra på det de gör.

Mindre bra är ett snällt ord för "Suger"=)

Vissa borde inte för göra vissa saker överhuvudtaget!

En kurator/psykolog som fungerar utmärkt för en person kanske inte funkar alls för en annan.

#0 Modigt gjort att skriva detta inlägg och att du hade svårt för det men ändå gjorde det. Kanon Skall tillägga att du inte är ensam jag har levt på samma sätt.

Du frågar om du kan lösa detta på egen hand?? Vad tror du själv?

Du skriver om en röst som jag kallar för en gremlin som är Egot-Rädslan. Vi är inte egot vi är själen.

När denna röst kommer, vad kan du då göra i just denna situation så att du väljer dig? Vad ger det dig att lyssna på den? Vad ger det dig att inte lyssna på den? Känn efter.

Smärtan i magen är egot=Rädslor. Det är något som du tror kanske skall hända. Vilka situationer har du ingen smärta? Hur gjorde du då när smärtan inte kom?

Ser framemot ditt svar, Gitte

#5 Om du bestämmer dig för att du avskyr dem, då gör du det! Du kan själv ändra på det när du vill - tro mig, jag vet, jag har själv varit i din situation (så som jag uppfattar den) - "Ingen kommer någonsin att förstå mig, det är bara att inse", "Det finns ingen utväg, sorry", "Jag är som jag är och kan aldrig ändra på det" osv osv.

Idag är jag en helt annan person, just för att jag har ändrat mitt sätt att tänka (allt börjar i våra tankar…).

#12 Jag har aldrig sagt att jag inte kan ändras, för det gör jag väldigt ofta, till och med dagligen, Du kommer förstå varför jag inte går till en psykolog sennare, när jag skrivigt hur jag fungerar…

#11 Tack Gitte, för att du tycker jag är modig, men just det ilägget kändes ganska "safe". Mitt problem är av ett helt annat slag, och det känns ganska jobbigt att skriva om. Just idag är jag stark… Men när det kommer, då kommer det med buller och bång, och ja, då kanske jag väljer att blotta mig ännu mer, för att ångesten blir mig övermäktig..

Vi är inte egot skriver du. Vi är själen. Jag läste en beskrivning av EGO = Edging God Out, "tränga undan Gud". Tycker jag var en bra definition. Min gremlin har blivit en sådan stor del av mig att jag inte längre uppmärksammar min själs röst.

Ska fundera vidare på när jag inte känner någon smärta i magen. Det känns som om den alltid funnits där. Oroade mig för döden t ex redan när jag var liten, kunde inte sova borta och så. Har alltid haft "funderingar".

#12 Kan du ändra ditt tankemönster så kan jag det också! Positivt tänk, positivt tänk…..

#13 Nej, jag har då heller inte sagt att du sagt att du inte kan ändra dig ;) Alla kan ändra sig om de vill. Men du skrev att du avskyr kuratorer och psykologer "tyvärr", och då lät det som att du hade bestämt dig för det.

Nja, mer att dom bestämt att jag har "allvarliga" mentala problem(Skol Psykologen) Endast för att jag inte tänker inom normala ramar:p

#14 Hej igen, när jag läser ditt inlägg så känns det som du lagt dina egna behov åt sidan. Det är inte att vara kärleksfull mot dig själv. Förstår att det är en otrolig smärta att gå runt med dessa spänningar. Skall glädja dig att det finns en utväg.

Det med EGO lät mycket bra så nu lärde jag mig ngt nytt ;-) Om du nu tänker på detta ord så va kvar i känslan så att du kan förstå det och bli medveten om den varje gång.

Kan du säga några affirmationer här som du kan göra 3 ggr om dagen. HÖGT?

EX Jag ditt namn duger precis som jag är

    Jag namn är älskvärd och är värd att älskas

 Kom på fler……

Glöm ej svara på alla frågorna jag ställde. de är för du skall skriva dom själv och bli medveten.

Om du inte vill skriva på forumet så skicka PM till mig. Finns nog mer saker som du bär på känns det som.

#14 Puss på dig Gitte! Sitter här och blir alldeles rörd av din omtanke som du generöst delar med dig av till mig och alla andra här på fokus.

Skall svara på frågorna du ställde. Kanske inte just nu, men jag återkommer till tråden. Affirmationerna 3 ggr om dagen borde jag klara av!

Sedan skulle jag jättegärna vilja skriva ur mig all sorg, ilska, funderingar.. Men mitt "problem" känns så mycket mindre än de jag läst om här på sajten, och DET känns egoistiskt att ta plats för här…

#18Tack. Ok nu gjorde du det igen. Du trodde att dina tankar o känslor inte är samma värda som andra som kanske har det värre. DU skall bli egoistisk men inte i den bemärkelsen att du slutar ha medkänsla utan det är precis vad du behöver ju.

Så tänk nu på dina behov o glöm andra. Det är inte ditt ansvar heller. Inte mitt heller för den delen men är det så att de vill så e jag där för folket. Inte mer o inte mindre.

Gör detta för jag vet att om jag hade haft en sådan sajt när jag satt i skiten så hade jag blivit glad. Terapeuter är dyra, det e jag med privat men jag e som Robbin HOOD. Bra fördelning i samhället tycker jag och dyrt är relativt. En bra investering i sig själv.

Hallelujah för Robin Hood!

Ja, du måste sova gott om nätterna…

God Morgon!

Tack för pep-talk igår kväll. Låg och funderade lite innan jag kunde somna. Det verkar som det i slutändan bara handlar om självkänslan, och att den ska tränas upp. Med affirmationer t ex. Men om det finns obearbetade saker, sådant som gör ont fortfarande, ska man då plocka fram det och tillåta sig känna smärtan än en gång, eller försvinner det med bättre självkänsla?

#21 Hej BM. Det är alltid nyttigt att börja fundera och du kom fram till en bra sak. Det vi alla gör så att vi får en sämre självkänsla är att vi lägger fokus utanför oss, på andra. Vad de vill o inte vill o hur de uppfattar oss m.m. Även jag gör så, det är normalt.

Vi kan ju bli medvetna om det när vi gör det och det är då vi för tillbaka fokus på oss. Känna efter vad vi vill. Om det är en sann tanke eller osann.

Har du förlåtit, accepterat och släppt det som hänt så jobba med affirmationerna. 3 st morg, midd och kväll.

Det vet du själv om du har släppt det. ALLA gör saker ibland men vi menar inte det, egna behov som skall tillfredställas. Se artikeln Vuxna barn är de som inte fick vara barn. Du förstår vad jag menar när du läst den.

Skriv PM annars så förklarar jag där ang artikeln.

Ser framemot ditt svar hur det går och glöm ej att du är värd detta.

Kram

om en börjar  så vågar fler *ler*

jo, det är ju så!:p