Hej Tina, förstår din känsla och det är en sorts maktlöshet du känner och då blir det en ekorrhjuls känsla.

Fundera först på vad det allra viktigaste för dig är om du fick önska/drömma utan att känna någon begränsning?

Jag kommer flytta denna tråd till Personlig hjälp/coaching

Ser framemot ditt svar.

Gitte

Det viktigaste för mig… Det viktigaste, eller något jag längtar så oerhört mycket efter, är att känna mig verkligen behövd och älskad. Jag behöver nog det för att få upp mitt självförtroende.. Just nu känns det bara som att vi tar varandra för givna och den här innerliga kärleken jag längtar efter finns liksom inte. Eller jag tror att den finns där men jag kan inte alls känna den och det känns.. Ja, förjävligt.

Vill bara tillägga att han och jag har pratat om det här många gånger, och 3 eller 4 gånger har vi sagt att "vi ger det här förhållandet en allra SISTA chans". Men sen vågar jag ändå inte gå vidare när det visar sig att det inte fungerar.

Vi har nästan "gjort slut" vid 2 tillfällen, varpå jag fegade ut mitt i och ångrade mig..

Jag känner inte att jag kan lita på honom och vi har ingen fungerande kommunikation. Det är något jag verkligen behöver och verkligen saknar.

Bra att du redan vet och detta har med din självbild och självkänsla att göra som du själv säger.

Om du inte känner dig behövd och älskad behöver du göra detta själv innan någon annan gör det för dina tankar/känslor påverkar hur du känner för andra och vice versa.

Tänk ut för varje område var du ligger mellan 0-10. Fundera i lugn och ro.

Hem miljö/bostad -

Yrke/karriär-

Hälsa-

Personlig utv-

Relationer-

Familj-

Ekonomi-

Fritid-

Känns konstigt att sätta 10, men jag tolkar det som att jag är helt nöjd med min situation även om den inte nödvändigtvis är så bra som den skulle kunna vara. Är väl egentligen "fattig student" men jag är helt nöjd med min ekonomi. Känner mig inte begränsad.

Hem miljö/bostad - 8

Yrke/karriär- 8

Hälsa- 9

Personlig utv- 4

Relationer- 4

Familj- 2

Ekonomi- 10

Fritid- 5

Där omkring skulle jag nog placera mig själv.

tack för att du är så stark och delar med dej Tina det är någ bra att göra så som du gjorde och skrev av dej och tog upp det till ytan för det är då man kan börja att bearbeta

tack Gitte för att du är så förstående och kompitent det var ett jättebra svar du gav

#5 Hej Tina, här går det undan med svar och det verkar som du har rätt mycket koll på dig själv. Det som du skall fundera på är de siffror som blev lågt.

Vad behöver du göra för att du skall börja lyssna på vad DU vill, känner och behöver?

Titta på vad du har skrivit, dina svar finns redan i texten. Det är bara ett sista steg du behöver göra.

Jag tror på dig för du är så nära.

Ser framemot svaren.

#6 Tack för din fina öppenhet och att du ger med ditt hjärta.

Hej tina!

Jag beundrar verkligen ditt mod att öppet berätta om dina rädslor. Det talar också om för mig din vilja att  stå på dina egna ben, förbättra din självkänsla. Du säger att du inte är nöjd med ditt förhållande. Kan det vara så att du går emot dina egna principer och din egen sanning för att vara honom till lags? Så levde jag i 8 långa år i ett tidigare förhållande. Men eftersom jag inte älskade mig själv, inte ens tyckte om mig själv, så stannade jag kvar i förhållandet för jag trodde att utan hans "kärlek" var jag ingenting.  Jag lämnade honom för en annan, smickrad över uppmärksamheten som dök upp från annat håll.

Denna "annan" är min nuvarande man och det har gått 10 år!! Dessvärre har rädslor - eller dålig självkänsla - gjort mitt liv till en lång kamp. Min man är BRA för mig. Men eftersom jag värderar mig själv så lågt, så har jag svårt för att tro på hans ord om kärlek. Hur kan han älska mig när det finns så många andra fina som passar honom bättre? Tja, det är en kamp. Men vill liksom DU bli fri från bojorna, börja leva! Vara glad och känna mig fri. Jag tror att om vi fixar oss själva först, så kommer våra karlar att få en så´n fin belöning Tina, tror du inte?

Hur vi ska gå till väga, är en annan femma..!  Hi, hi, det är där du kommer in Gitte!

Skämt och sido, det känns skönt att skriva av sig och det har vi Gitte att tacka för. Ta det lugnt i julestressen…

Kramar från nattsuddaren mirja

#6: Tack!

#8: Det kan mycket väl vara som du säger, har inte sett på saken så.. Jag försöker mer och mer förstå mig på mig själv och försöka fundera ut vad jag egentligen vill och mår bra av. Vi kanske är, eller har varit, ganska lika du och jag :)

Gitte: Tack för ditt stöd.. Vad som behövs för att jag ska ta tag i mig själv och göra det jag vill och känner för vet jag inte. Jag vill verkligen göra något men jag vet inte vad eller hur. Jag är så rädd för att det ska bli fel så man klamrar sig fast i det trygga som man känner till och känner igen.
Egentligen känns det som jag vet en hel del.. Jag menar, jag vet att människor felar och jag vet att ibland måste man gå vidare. Jag vet att jag behöver mer och jag vet att man måste våga för att vinna. Men ändå står man hopplöst hjälplös fast i skiten och kommer inte upp. Jag vill men jag vågar kanske inte riktigt.

Jag är rädd för att det inte kommer att bli bättre utan tvärt om, att jag inser att jag gjort helt fel eller att det känns fel på något annat sätt.. Jag vill inte vara rädd men.. Ja, jag vet inte.

#8 Skrev helt fel innan men såg nu att jag glömt kommentera ditt fina inlägg. Tack för dina ord och jag är övertygad om att nästa år kommer det bli bättre för då ska vi börja jobba ;-) Hjälper gärna till och då föreslår jag att du skriver en egen tråd om vad du vill förändra.  

#9 Hej igen Tina du är enormt modig och insiktsfull i dina meddelande.

Det tar sin tid att processa och du har ju tagit första steget till att du verkligen börjar lyssna på vad du egentligen vill. Det jag kan läsa här i dina texter är att du vill men är rädd för att välja fel.

Var kommer denna känsla ifrån? Vem säger att detta är fel om du skulle välja att lyssna på dig själv? Vad är det som ger dig energi/mår bra av?

Detta är en vana och det är en trygghets zon som du skall ta dig ur till ngt nytt som är okänt. Det är normalt att känna så.

Uppgift i jul av mig blir. Känn efter i olika situationer vad du vill, känner och behöver. Skriv upp i en bok situation, tankar, känslor och handlingen. Både bra och mindre bra.

Ex Situation= Din kille gör inte det du vill

     Tankar= Han vet jag inte gillar det

     Känslor= Arg, ledsen, besviken

     Handling= Ovänner går där ifrån.     

Efter att de mindre bra sakerna har hänt kan du fundera på vad du skulle kunna göra så att det blir positivt för dig själv. Ta en vecka på dig så att du kan integrera detta. Det är ett heltidsarbete att förändra sig själv.

Lycka till så länge så ses vi om en vecka.

DU ÄR MER ÄN DU TROR. 

Mod! Du måste placera ditt eget välmående låångt före rädslorna.. måste säga att om jag säg något dumt om rädslor är det för att jag har svårt att förstå dom. Jag själv har svårt att bli rädd, vilket inte är bra alls. Rädslor är det som gör att man utvecklas fort.

#10: Tack. Det ska jag göra!

#10 Menar du att jag ska skriva en egen tråd om sådant jag vill förändra, jobba på för att utvecklas?

#12 Lycka till Tina! Jag tror på dig!

#13 Ja exakt. Under Personlig hjälp/coaching!

Jag kommer göra mitt bästa för att hjäpa dig på traven med att ställa frågor till dig. Gör det om du har en stark vilja och motivation till att förändras.

SES snart igen. Du har allt inom dig redan.

#0: Vad tror du att du kommer att förlora jämfört med nu om du väljer att gå vidare ensam ett tag? På vilket sätt tycker du inte att du står på egna ben nu? Tror du att skillnaden är så stor mellan att vara fysiskt och mentalt ensam och att vara mentalt ensam i en fysisk gemenskap, vilket jag tycker att det låter som om du uppfattar att du befinner dig i? Är ensamhet mest fysisk eller mental?

Vänliga hälsningar

Niklas

Det är nog mest rädslan att man är "Vilse" mer än att man är ensam…

#14: Gärna.. För jag vill men har inte riktigt kommit dit.

#15: Vilken tankeställare! Det ska jag klura på.. Tack Niklas

Jag själv vantrivs i min nuvarande situation, och väntar helt enkelt på att ett tillfälle ska dyka up..

#18: Varför skapar du inte ett tillfälle själv?

Har inte resuser till det.