Att se sig själv som ett offer…. tror jag är väldigt vanligt.

Jag kommer flera gånger på mig själv att se mig själv som ett offer, i många olika sammanhang.

Men hur bryter man denna syn på sig själv?

Man bestämmer sig för att nu räcker det..

Tja, om det vore så enkelt hade det inte ens funnits något som hette offer.

Men så lätt är det inte.

Det är första steget…. att bestämma sig för att sluta se ner på sig själv.

Sedan kommer steg nummer två som innehåller att man ska tänka på att det är sitt eget liv man lever, man lever inte för någon annan.

Alla är olika och har olika behov i livet.

Det är väldigt lätt att titta åt sidorna och se på vad andra kan göra och man jämför sig väldigt lätt med andra.

Jag har själv funktionshinder form av ADHD och Atypisk autism, plus att jag lever med en dödlig sjukdom som heter Alexanders sjukdom.

Som äter upp min hjärna i ständig takt…. vilket i sin tur tar död på min kropps funktioner, balans, motorik och så vidare.

Det är väldigt lätt att jag ser ner på mig själv och tycker det är synd om mig för det ena och andra.

När det i själva verket bara handlar om att ändra livet och det jag vill, utefter mina egna förutsättningar.

Jag får flera gånger intala mig själv, just detta att alla är olika och inte se ner på mig själv, bara för att jag t ex tar mig fram med permobil…

Kommer inte in i alla affärer, kan inte gå på bio med mer.

Hur ser du på dig själv?