slagen
hej!
har lite problem med en av mina "sambos".
jag bor i en lgh med två andra kvinnor. ingen av dem äger lgh. den ena tjejen är helt normal musikalisk och lite stillsam, men en skön person. den andra är sjukskriven och håller på mkt med andliga grejer.
från inflyttningsdagen har det varit problem då jag ställde in mina grejer på kvällen och sen inte hann att lägga in dem i rummet för jag ville inte störa halv elva på kvällen när de låg och sov…
på natten var jag på toa ett par ggr.
på morgonen ligger ett brev i köket som säger "..jag måste flytta. jag kan inte bo i detta kaos. …någon var på toa på natten …"osv ett långt brev.
jag visade detta för den andra tjejen. …
kändes ju inte så roligt då men jag tänkte att hon var känslig och att jag skulle prata med henne. det hon säger som "förklaring" (ingen ursäkt alls) åh jag blir så rädd…blablabla.
Jag är van att bo med andra och jag har inga avvikande beteenden direkt enligt andra…
det var i hennes huvud allt pågick.
jag försökte prata med henne och säga på ett vänligt sätt att man ska tänka på hur man behandlar andra och att man kanske inte vill höra hennes pustar och klagoyttranden. Det om något är ju både oförskämt och oartigt.
några veckor gick ch vi hade några samtal där jag bla fick förklara vad integritet var gentemot en annan människa. jag fick vid flera tillfällen också visa var min gräns gick ang olika saker.
det kom till att hon hade besvär av att jag satte på diskmaskinen för att "vattnet håller på att ta slut" (i californien, ja). Jag sa " vi kan ta av MITT vatten.."
En vecka senare skulle jag iväg och jobba (7 dar i veckan) och var tvungen att sätta på maskinen så den skulle vara klar när jag kom hem sju tim senare och trött.
Då blir hon skogstokig och flyger upp i ansiktet på mig och skäller ut mig. jag försvarar mig och försöketr knuffa bort henne. då börjar hon slåss (!) och sparkas. jag försöker knuffa bort henne och så vidare.
säger åt henne att ringa akut psyk och skriva in sig.
en stund efter bråket känner jag mig chockad . får stöd och prat av vänner.
två dagar senare står människan i köket. jag ska ta min mat och gå in på rummet. då börja hon skälla mig i ansiktet igen och kallar mig aggressiv och kommenterar också mitt utseende….
jag blir då rädd för henne och går in och ringer polisen och anmäler henne för misshandel..
pratar med ägaren till lgh som säger att inte jag ska behöva flytta utan hon eftersom hon slåss.
ändå vill hon att vi ska "prata" allihopa. jag säger att jag har hört nog med påhopp och har försökt att finna en kompromiss tidigare nder veckorna genom att prata och så.
nu känns det lite som att jag ska flytta i alla fall. fast jag vill bo här men absolut utan henne..
det är väldigt påfrestande och jag sitter hela tiden på mitt rum eftersom jag riskerar att få skäll om jag är i närheten av henne..
vad ska jag göra tycker ni?
Du ska inte behöva ta emot hennes problem..inte ska du behöva få problem av en annan människa.. Så stå på dig med polisanmälan! Eller helt enkelt gör dig av med din antagonist på vad sätt som helst…kanske inte genom att anlita torpeder..men försvara din integritet! Hon slåss och angriper= hon ska flytta..
Stå på dig!
tack!
det är vad jag menar också.
Lapri, det låter onekligen som en jobbig situation utifrån vad du beskriver, det har jag full förståelse för. Och när man är mitt inne i en tuff situation så är det svårt att se den större bilden, att se med klara ögon. Som du vet.
Jag skulle föreslå att ägna så lite tid och energi åt detta och denna person som möjligt och fråga dig själv vad du vill nu? Situationen är som den är. Du har försökt prata med personen och gjort det du kunnat utan resultat.
Så vad ska du göra nu? För jag antar att du vill må bra och leva ett harmoniskt liv? Det kanske inte är det viktigaste var du bor, så länge du mår bra och trivs med livet?
Även om det finns en person i din närhet som du inte av olika anledningar kan leva med, så handlar det i slutänden om DIG. Inte henne, vad hon än har gjort.
Jag säger nu inte att det hon har gjort är okej, verkligen inte, utan vad jag menar är; det är dina egna tankar och känslor och handlingar som du kan styra, det är du som har makten i din hand.
Du kan aldrig tvinga eller styra någon annan till att bete sig annorlunda. Förändringen måste komma från den personen själv. Inte dig.
Du kan välja att göra vad du vill. Gör det du behöver för att komma i balans igen! Det är inte värt det att ägna tid och kraft åt en sådan här negativ situation.
Vet du att du ger bort din unika kraft till henne? Vi ger bort vår kraft till dem som vi anser styr oss och vårt välmående på något sätt.
Ta tillbaka din kraft! När du gör det, kan du bortse från henne och göra det du behöver för att må bra.
Det vi fokuserar det mesta av vår energi på, blir det som dominerar vår upplevelse av livet. Vilket liv vill du leva? Ett med konflikter, polisanmälningar och bråk? Eller ett med lugn och ro, som faktiskt kommer inifrån.
Det vi kämpar mot blir vi inte av med, det drar vi bara till oss ännu mer av - det är negativ energi som bara föder mer negativ energi! Sluta kämpa emot den här situationen och den här personen. Du kan inte ta ansvar för hennes val. Bara ditt eget. Vad väljer du?
Kram!
Tack för ditt svar.
vissa saker är svårt att göra i hennes närhet eftersom hon rättsom det är kan komma och skälla ut mig och kalla mig det en a och det andra.
Jag är ganska fokuserad å mig och mitt. Men just det som jag skrev ovan, att inte gå och röra sig som man vill i sitt hem, det är lite svårt….
men jag fattar vad du menar…Jag har inte bråkat, jag måste bara försvara mig…
normalt sett kan jag ta diskutioner och man kan skälla och vara osams. det är när personen som i det här fallet verkligen inte vill mötas som jag blir både ledsen och rädd faktiskt.
Jag upptäckte härmed en rädsla hos mig och den är och har varit ganska lång tid, när människor är oresonliga och våldsamma.
Alltså jag är en person som vill att människor ska vara olika och vara sig själva och då är det faktiskt okej att bråka ibland om man har olika åsikter. Om det nu blir så ….så är det helt ofarligt oc ganska naturligt, vi ser det även hos andra djur….
Att bråka om saker ser jag sällan någon mening i alls.
Om någon angriper min person nyper jag till direkt.
Det är lite det som det handlar om i djurriket med - de bråkar inte om något, de bestämmer bara att "Mig sätter man sig inte på utan oväsen".
Var och en skall få lägga fram ett argument i en sak, men märker jag att det blir en debatt ur diskussionen där en skall vinna - lägger jag ner direkt och ibland utan en kommentar, eftersom personen inte vill utvecklas vidare har jag inget intresse av vare sig vad den har att säga, ge eller komma med. Den får vinna "direkt" eftersom resultatet är det samma, med mindre hårda ord och jag vet att jag inte kan ha sårat.
Att denna personen går rakt på dig och ditt utseende visar till att argumenten är slut och hon vill bara kuva dig. Du väljer nu om du låter detta ske genom att bo kvar, eller faktiskt flyttar och står på dig i sak (polisanmälningen). Flyttar du och släpper allt, har hon satt sig på dig. Stannar du kvar så du mår dåligt kontrollerar hon ditt humör. Flyttar hon - kommer fejden fortsätta även efter.
Man får faktiskt ibland tappa känslorna och be en person i fråga som bara gapar, att hålla käften, andas och ta sig en tänkare medan man kommenterar det som sagts medan det fortfarande är aktuellt.
Att gå in i en undergiven ställning och tala om att det personen i fråga skrämmer dig och sårar dig, kan vara bra för att få slut på ett gräl, men vad har det kostat? Kommer den makten man skänker inte vidare missbrukas?
Men min huvudsakliga fråga är… VILL du inte flytta eller KAN du inte flytta?
Följdfrågan blir då:
VARFÖR vill du inte flytta, prestige, stolthet eller trivs du i miljön?
VARFÖR kan du inte flytta, löften, pengar och hur skall du lösa det?
Lycka till med allt.
//Fr. Sirivs
#4 "Alltså jag är en person som vill att människor ska vara olika och vara sig själva"
Precis, men den enda du kan ha koll på vad gäller detta är ju dig själv. Andra är som de är, även denna person vad du än tycker om det.
Det är alltid svårast att acceptera andra människor när de beter sig illa, eller hur. Men då som allra mest, behöver man försöka nå en acceptans att det är så det är just nu, så här beter sig denna person oavsett vad jag har för tankar och känslor kring det.
Och en människa som beter sig illa är inte en människa som mår särskilt bra inombords, kan du komma ihåg det så kanske du inte tar det så personligt…
Allt utåtagerande görs i frustration och rädsla. Hon mår inte bra, så någon måste betala för det - och det råkade bli du.
Acceptans innebär förresten inte att du lägger dig ner i en underlägsen position och låter andra gå rakt över dig, vill jag påpeka.
Acceptans handlar om att se något som det är, utan inre motstånd, utan att säga att det borde vara annorlunda. För, det är det ju inte. Det som är, det är. Just nu, men det kan förändras. Du kan nämligen förändra situationen.
När du når den acceptansen inom dig, kommer kraften att frigöras som gör att du kan skapa den förändring du behöver.
Var som du är och gör nu det du behöver för att lösa situationen, utifrån dig själv och det som känns bra för dig. Fokusera på lösningen, inte själva problemet.
#6
"Acceptans innebär förresten inte att du lägger dig ner i en underlägsen position och låter andra gå rakt över dig, vill jag påpeka. Acceptans handlar om att se något som det är, utan inre motstånd, utan att säga att det borde vara annorlunda."
- Så sant - så sant. Men genom att uttala acceptansen i ord och handlling - kan misstolkas hos "mobbaren" och ge den ökad styrka i sitt angrepp.
Har man inre motsättningar i sitt eget agerande kommer detta utnyttjas mot en. Det är en balansgång - en avgörande sådan.
Man vet inte vem eller var man är, innan man funnit sig.
//Fr. Sirivs
#7 Jag tror att vi kanske pratar om lite olika saker här möjligtvis.
"Men genom att uttala acceptansen i ord och handlling - kan misstolkas hos "mobbaren" och ge den ökad styrka i sitt angrepp."
Jag pratar om en acceptans som kommer inifrån. Som egentligen inte har med "mobbaren" att göra. Så jag håller inte med dig riktigt.
Har man inre motsättningar kan man ju inte komma till acceptans naturligtvis, för då finns det ju fortfarande ett motstånd inom en.
Men genom att öva på detta med acceptans i nuet, kan man komma att finna sig själv. Vägarna och sätten är många…
#8
Oändliga - likaväl frågar folk om råd och får dem. Jag brukar försöka ge olika aspekter av saker i stället så folk kan råda sig själva.
Det finns inget i det jag skriver som du behöver hålla med om, för jag diskuterar inte, jag lägger fram ett antal olika aspekter, så får TS använda sig av dem eller låta bli - hennes problem är inte mina.
Att du vill hjälpa till är bara fint.
Om du och jag inte talar om samma saker gör kanske heller inte du och TS det, varför det kanske snarare kan förvirra med dina råd än att hjälpa henne finna en lösning.
//Fr. Sirivs
#5 precis som du säger. Man gör upp….det är det jag menar.
Jag är en ganska stark och utvecklad person i många avseenden. det gör att en del personer , som själva vill ha koll på läget, blir ursinniga, när det blir besvärligt att få mig med, om det nu är en gräns jag satt för mig själv.
att tala om sin rädsla. en gammal rädsla. det är ju det som står i vägen för mig….
Jag vill bo kvar här… jag trivs i lgh; med den andra personen .Jag kanske flyttar till något jobb eller så.
Om hon skulle flytta är saken utredd. då finns hon inte i mitt liv längre.
I synnerhet inte sedan jag upptäckt och utrett den här rädslan. Och det tror jag att det sker NU
Jag har accepterat att hon är lite knasig och ur balans, och det gjorde jag innan jag kom hit.
jag vet inte om knutpunkten ÄR just att jag har en rädsla för när människor tar till våld istället för att göra upp.
det blir ju en ojuste fight utan de gängse reglerna( respekt mm)
#6
Ja det är ju det jag säger med denna mening….Jag tar hand om mig och mitt och gör på mitt vis. UTAN ATT SKADA NÅGON ANNAN! I detta ligger ju att jag accepterar andras göranden SÅ LÄNGE SKADAR MIG, i dettta fall…
Jag fokuserar på MYCKET annat men jag tror att detta hade med denna rädlsa att göra.
Känner mig inte riktigt lika rädd längre och att då försvinner hon lite i periferin eller vad man ska säga…
Dock är det fortfarande lite svårt att gå fritt omkring som jag vlii ska vara en naturlig "rättighet" för mig.
Se ovan
SÅ LÄNGE DEN INTE SKADAR MIG i detta fall… ska det vara
#9 Okej Fr-Sirivs.
#10 Jag vet inte vad mer jag kan säga för att hjälpa dig. Jag önskar verkligen att det löser sig för dig, i alla fall! Det är du värd. 
Tack!
Jag mår redan bättre faktiskt….
#13 Roligt att höra!