Sitter och planerar till min föreläsning den 14 Sept och det blir likadant varje gång. Det låser sig, jag blir blockerad och kreativiteten stoppas. Påminner mig om skolan, hur man måste träna på glosor, stava rätt, följa lärarens ord och blev kritiserad när jag redovisat inför hela klassen.  Tankar kommer som Jag bör nog planera precis vad jag ska säga Borde nog ha en PowerPoint Tankar om hur det bör göras och hur andra gör.  Så hör jag plötsligt en väns röst: -Gitte, du behöver bara gå upp på scen och det är då allt flyter på precis som du alltid gjort. Det är då du blir du, äkta och sann från hjärtat. Plötsligt slappnar jag av istället och det känns som jag igen. Tack  Känner någon igen sig?