Tankar & Känslor!

Vågar du vara dig själv fullt ut?

2015-05-12 01:47 #0 av: SuzanneV

Att våga vara sig själv fullt ut. Hur lätt är det på en skala? Det är ju så klart lätt och svårt beroende på personlighet och vad du har med dig i bagaget. Hur känner du kring detta? Dela gärna med dig av dina tankar och funderingar. Jag börjar.

Behöver skriva av mig lite. Så tack för denna sajt, som också har hjälpt mig otroligt mycket under min inre resa. Kärlek!

För mig har sökandet efter min identitet också varit en enormt lång och tuff resa och jag är nog inte riktigt framme ännu, fast jag intalar mig själv att jag är det. Och faktiskt tror på det själv ibland. Så bra är det inte. Bättre och bättre, ja. Vara mig själv helt fullt ut? Inte än. Känns i alla fall som jag är nära målet nu. Hoppas jag. Personlig utveckling är en process som behöver få ta den tid det tar.

Att hitta sig själv kan vara ett ständigt sökande efter sin identitet. Speciellt om du aldrig riktigt haft någon egen. Då vet du ju inte vem du är. Mitt sökande har pågått hela livet. När jag var liten kände jag mig som en kille och försökte vara den jag kände mig som. Gick inte så bra hemma, så jag levde ut det i min ensamhet och med en killkompis. Kände mig alltid annorlunda hela uppväxten och för att passa in förträngde jag mig själv och var den där tjej-tjejen under tidiga och sena tonåren. Var med killar fast jag egentligen inte ville, för att inte hamna utanför. Vågade inte gå min egen väg då. Rädd.

Blev extra förvirrat igen när jag i 19-årsåldern insåg att jag var homosexuell, och när man gick ut på gayklubbar på 80-talet var det väldigt uppdelat mellan maskulina och feminina kvinnor. Vem var jag? Ingen av dessa. Är androgyn, men det visste jag inte då. Så det blev ett nytt sökande igen. Försökte vara den mer maskulina eftersom jag attraheras av feminina kvinnor. Gick så där. Det var ju inte jag. I dag är jag i alla fall hemma i den identiteten, vilket är så himla skönt. Jag är jag liksom med både mina feminina och maskulina sidor. Free to be me!

Komma-ut-processen var ett helvete. Homosexualitet fanns liksom inte i min värld och var inte alls accepterat där jag växte upp. Homofobin flödade. Gjorde allt för att förtränga det och vara "normal". Gav upp och "kom ut" när jag var 21 tack vare en killkompis som är gay. Mina vänner tog avstånd, en väns mamma var orolig för att hennes dotter skulle bli lesbisk om jag sov över. Mamma undrade om det gick att "bota" och grät stora tårar för att hon inte skulle få några barnbarn. Inte lätt för dem då det kom som en chock, det fattar jag i dag, men för mig där och då blev det katastrof. I dag accepterar alla mig för den jag är.

Nu är jag sökande igen. Den här gången i det andliga. Spännande och lite förvirrat ibland, då jag inte vet om det jag upplever är det sanna eller i mina fantasier. Hittar väl svaret snart och önskar att det ska vara så sant som det känns. Att jag kan lita på den känslan. Jobbar på det, och vill gärna utveckla de unika gåvor jag har upptäckt inom mig. Gåvor som gör att jag också kan hjälpa andra, vilket nu är min livsuppgift.

Det bästa av allt är när jag klarar av att släppa taget, bara är i nuet och har total tillit. Wow what a feeling! Inre ro och harmoni. Då, alltså nu, känner jag mig fri. Fri som fågeln. Flying high!

Massor med kärlek till er alla! Love!

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 

Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Anmäl
2015-05-12 02:49 #1 av: SHIAWASE

Suzanne,, vad härligt att du har nått hem till DIG,,, vi blir ju aldrig klara, men just  att leva i total sanning gentemot sig själv är väsentligt för att vi verkligen ska kunna skapa det liv vi önskar, eftersom vi  får tillbaka det vi sänder ut,,.

Många försöker ju anpassa sig till samhällets "normer" etc .Men det är ju endast normer som människor har skapat, och de är olika från kultur till kultur,, så det enklaste sättet att leva är att vara sig själv, och då skapar man även relationer som är okomplicerade och naturliga,,,, !!!

Fint inlägg!

Sajtvard, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2015-05-12 14:57 #2 av: retep

Suzanne!

Så fint  du skriver och berättar om dig själv!

Jag tänker att jag för det mesta vågar och kan vara mig själv. Men vet att vara sig själv också är något som är i förhållande till de omständigheter, olika möten och relationer man har. En annan sida av det är att vi hela tiden utvecklas, personligt och andligt och att det betyder att vara sig själv också utvecklas och berikas.

Som jag ser det så skiljer sig personlig och andlig utveckling åt b.la. så att andlig utveckling inte har, inte behöver ha så mycket med känslor och att hitta den rätta känslan att göra. Som du så fint säger så handlar det mer om " att släppa taget, bara är i nuet och har total tillit. Wow what a feeling! Inre ro och harmoni. Då, alltså nu, känner jag mig fri. Fri som fågeln. Flying high!"

Att inse att det är dessa, stunder och dessa erfarenheter som skapar upplevelsen och den sanna känsla du kan lita på.

Personlig utveckling sker i stor utsträckning utifrån och in, medan andlig utveckling är något som sker inifrån och ut.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2015-05-13 07:37 #3 av: rore

retep!

Ser ju att du skriver till Suzanne.

Men jag kan inte hålla fingrarna i styrGalen, eftersom jag reagerar på (som jag fattar det när jag läser det du skriver) Skiljer på den personliga och andliga utvecklingen.

Jag tänker som så här: När man lärt sig att förklä det innersta med försvar och med förnekelse. Och aldrig riktigt fått lov att lära känna sig själv. När yttre omständigheter stått i vägen för ett sunt inlärande av "den man är"

Då är min erfarenhet, att den personliga och andliga utvecklingen faktiskt är beroende av varandra. (utifrån och in. Inifrån och ut)

Och i denna process har jag alltid varit i krig. Med mig själv. Utan att fatta det.

Med blicken i backspegeln så ser jag tydligt att denna * rena kärna * protesterade vilt. När det "felades" i min uppväxt och i uppväxt åren. Jag lärde mig att gå emot den kärnan.

Jag lärde mig att gå emot mig själv!

Det blev lika självklart som att andas. Och blev till ett "normal tillstånd" för mig.

Den "rena kärnan" inom har jag alltid burit med mig.

Den har jag alltid känt av på många vis. ( Upplevde obehag som skapades av dels omgivningen som jag befann mig . Men även i de feltolkningar jag gjort under uppväxten. (För att förhindra den känslomässiga smärtan jag då upplevde)

  Och det tog många år för mig att fatta att just den delen var ÄKTA och djupare än vad jag någonsin kunnat tro.

Vid vånda och oro har jag slagit knut på det sanna, slagit knut på mig själv, eftersom det jag lärt mig av det som var sant inom mig, VAR FEL!

Så för mig betyder det, att den personlig och andliga utvecklingen går han i hand.

Maken till Makan så att säga. (eller tvärt om)Funderar

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2015-05-13 07:49 #4 av: rore

#0 Suzanne!

Jag blev visst lite OT i inlägget ovanFörlägen

Vågar jag vara mig själv fullt ut?

Nä kanske inte i ALLA sammanhang, men jag är på väg och kanske det viktigaste utav allt. Vågar jag vara ärlig mot mig själv Om just detta? JAAAAKär.

I min värld så är det viktigare att jag blir medveten om just ÄRLIGHETEN gentemot mig själv. Hur jag sen förhåller mig till det yttre är en annan femma. Men det går framåt.Tummen upp

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2015-05-13 10:19 #5 av: retep

Jag menar ju inte att skilja på andlig och personlig utveckling för givetvis samverkar de. Och gör det också även då vi kanske inte är medvetna om det. Det jag ville visa på med inifrån och ut / utifrån och in. Det är att när vi arbetar med personligheten, så sker det som du också säger inom det personliga området av känslor och upplevelser. Och i den utvecklingen kan man med tiden nå till djupare känslor och upplevelser så som du gjort, vi alla gjort med mer eller mindre svårighet. Utifrån och in med personlig utveckling bottnar givetvis i och sker som ett uttryck för anden och det andliga.
Inifrån och ut är att ha erfarenheter av och vara medveten om Källan, det andliga och andligheten. Med daglig kontakt med det transcendenta, med Källan, blir utveckling en helhet, där Källans kvaliteter, Andens kraft spontant och naturligt integreras i det personliga vardagliga livet. Svåra, obearbetade känslor och upplevelser får därigenom en helt annan möjlighet till helande. Det andliga och personliga i samverkan.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2015-05-13 11:01 #6 av: rore

Tack retep!

Misstänkt nått sånt. Men behövde uttrycka det som fanns inom för att se själv också.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2015-05-13 11:32 #7 av: retep

🙏

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2015-05-14 00:18 #8 av: SuzanneV

Wow, tack för ert engagemang alla! Blir alldeles varm inombords av all kärlek och fina ord. Varma kramar till er alla!

#1 Shia, håller med om att vi aldrig blir riktigt klara och så är det ju bara. Processer och utveckling pågår hela tiden i skapandet av våra liv. Yes, total sanning mot oss själva. Superviktigt. Kloka ord, som vanligt från dig. Love!

#2 Retep, blir glad av dina ord. Och precis som Rore och du själv skriver sedan, så går den personliga och andliga utvecklingen hand i hand, även för mig. Blir bara så förvirrad ibland, men mest känns det helt fantastiskt. Så befriad från oro och en så lugn och harmonisk känsla som jag är i nu har jag aldrig upplevt. Någonsin. Glädje och kärlek! Känner mig stark och trygg i mig själv. Äntligen! Svackor och hårda fall ja, och det är också okej och bara att acceptera och ha tillit. Belöningen att må bra och få inre ro är värd all kamp och smärta. Tacksam!

#4 Underbara Rore! OT är helt okej.
No, verkligen inte i alla sammanhang! Det vågar nog ingen. Tror jag. Vi har ju oftast också olika roller och beteenden beroende på var vi är och vem vi möter. Med vänner eller på jobbet. Helt okej det också. Skönt att höra att du vågar vara ärlig mot dig själv. Den viktigaste. Kärlek från dig själv till dig själv.

Ha det gott alla fina! Love!

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 

Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.