Personlig hjälp/coaching!

Kontrollbehov

2012-09-08 11:57 #0 av: Theleonora

Jag jobbar ständigt med mig själv och något som jag inte vet hur jag ska hantera eller vad jag ska göra åt är mitt kontrollbehov.

Det är så inkorporerat i mig att jag inte ens märker när jag utövar det, kontrollbehovet är verkligen mitt jag. Vilket är lite läskigt. Är det någon annan som känner likadant?

Om jag tar ett annat exempel som att jag ibland kan vara negativ, då är jag åtminstone medveten om det och kan ändra mitt tankesätt i efterhand när jag blir medveten och i slutändan får jag till en föränding om än en långsam sådan.

Jag har länge vetat om att jag har ett kontrollbehov och jag vet nu anledningen till att jag har det. Trots att jag vet vart det kommer ifrån så upplever jag att jag inte kan greppa det och synliggöra det för att kunna hantera det.

Så nu till min fråga: har ni tips på hur jag ska göra för att bli av med mitt kontrollbehov?

Anmäl
2012-09-09 11:58 #1 av: GitteL

Hej vännen, jag förstår ditt dilemma och jag känner igen mig i dig då min Mamma hade/har ett enormt kontrollbehov.

Kontrollbehov är en orsak för att skydda dig från känslomässig smärta. Något har hänt dig då du var liten...eller nutid. Motsattsen till kontrollbehov är att släppa taget och vara här och nu, detta tar tid att lära.

Mitt tips blir att ta reda på varför du har beov att kontrollera för ditt undermedvetna säger om jag inte har kontroll kan något hända. Vad är det som kan hända? Vad är det du är rädd för? Vad för behov har du för att bli trygg med dig själv?

Bygg upp din inre trygghet med att meditera, bli medveten NÄR du kontrollerar och prova att se det själv där du kan stoppa dig själv. Skriv upp de olika situationerna där du SER hur du själv gör.

Det finns så många olika kontrollbehov och det värsta är när någon ska kontrollera sin partner eller andra som har mer negativa konsekvenser än positiva.

Skriv här hur det går.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2012-09-09 12:30 #2 av: Theleonora

Tack för ditt svar.

Jo, jag har insett att det kommer från min mamma som själv har haft en svår uppväxt. Och det har jag också haft i min tur. Jag vet att jag skyddar mig för att jag inte vill ha några oförutsedda händelser för att allt är otryggt för mig. Det finns inga positiva händelser som kan se när det sker oförutsett och det enda positiva händelserna som sker är när jag planerar det själv och med andra ord har kontroll.

Jag jobbar ju som sagt med att se det positiva i allt och har kommit en bit. Men jag insåg i förra veckan att jag kan kontrollera andra på väldigt enkla sätt och om de inte säger ifrån inser jag nog det inte alltid. Jag kan säga att jag har blivit bättre med att känna av vad andra säger och verkligen förstå det. Förut var jag mer i min egen bubbla och kunde inte riktigt tolka det andra sa förutom att jag kände att något var fel.

Tex vid fotografering av min lägenhet frågar jag fotografen och vill försäkra mig om att han har tagit tillräckligt många bilder ur olika vinklar för att jag ska kunna välja vilka vi ska använda. Hm, illa. Och han kollade lite konstigt på mig och svarade artigt. Men jag kände ju efteråt att nu var det mitt kontrollbehov som härjade igen.

Jag har nog svårt att vara i nuet och att meditera. Kan inte fokusera, försöker men tankarna svävar iväg...

 

Anmäl
2012-11-09 08:43 #3 av: Roamer

Fortsätt att försöka meditera och ta även tid att låta tankarna sväva helt iväg för det är enda sättet att bearbeta klart dem. Jag hade enorma behov på att tömma mina tankar förut och svävade konstant iväg på saker som störde mig, och genom att tillkänna ge att tanken störde mig så skickade jag iväg den som en ballong och tog tag i nästa. De gånger det inte gick att sluta tänka på det så fokuserade jag helt på den tanken tills jag kände att jag inte kunde få mer ut av den, och därmed kunde släppa den. Det kanske inte fungerar för alla men hjälpte mig igenom en tuff period och nu går det lite bättre. Låt saker ta tid, för oavsett hur mycket du vill så kan du inte tvinga fram dig själv till en lösning snabbt, iaf inte i de flesta fall.

Anmäl
2012-11-09 09:25 #4 av: Theleonora

Tack roamer för ditt svar!!
Jag försöker meditera och har blivit bättre på att ta mig tid till det. Samtidigt är det himla svårt att inte sväva iväg med tankarna åt alla möjlig håll men jag får ha tålamod helt enkelt. Allting händer ju inte i en handvändning.
Så ledorden är acceptans, att andas och meditera.

Anmäl
2012-11-09 10:15 #5 av: Roamer

Det blir bättre med tiden även om det känns som en evighet. Ju mer du mediterar ju kortare kommer du behöva lägga tid på det tills du bearbetat klart. Antagligen har du mycket att bearbeta än och det kommer nog ta några månader, men ihållighet kommer löna sig till slut. Det är lite som att lära sig spela gitarr, har du fem minuter över så använd dem även om det känns kort, för det blir många minuter till slut.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.