Jag vet precis hur du menar. Känner de båda varann och stärker varann i sin egoism? Vi högkänsliga har nog lite olika variationer av känslighet. Jag har svårt att klara starka ljud o starkt ljus. Men känner inte som min väninna svårt att läsa eller höra om människor som drabbats av skador mm. Jag känner däremot att jag mår jättedåligt om någon jag inte har ansvar för kräver mitt stöd och hjälp för att denne mår psykiskt dåligt. Skulle heller inte klara att ngn annan person blev högljudd eller "gapig" mot mig. Tassar därför omkring på tå och "är snäll". Det skulle dock aldrig falla mig in att prata om min situation eller anklaga någon för att vara hänsynslös. Dina vänner får nog finna sig i att andra drar sig undan och inte vill träffas.

Vet inte om det är diagnosen på den person jag menar, men

Hon bestämmer allt

alla är elaka, fast det är hon som i sin känslighet beter sig så illa.

Vad andra än säger så har hon det värre, hon tävlar i sjukdomar

och går inte allt hennes väg får hon utbrott där hon skriker-ser ni nu hur elak han är-, det går aldrig att säga något.

Jag har aldrig hört henne säga ett gott ord om någon, avundsjuk , svartsynt och hämndlysten. Jag har valt att alltid stryka medhårs för jag orkar inte med alla falska anklagelser som passar henne. Jag har levt i skuggan trots att hon säger att hon var den som blev orätt behandlad.

Själv är jag glad positiv och ser ljust på livet trots min dåliga hälsa, har många kära vänner och är uppskattad. Bäst är att ha distans. Inte nämna något ens något harmlöst. Då brakar det loss.

Ljus och ljudkänslig är hon precis som hennes analyser av andra. Men det drabbar andra helt klart.

Vad fint du uttryckte dig Sjuttan. Tack.
Hoppas att du inte behöver tassa på tå i ditt dagliga liv. 

De känner till varandra och är vänner på FB.  Är det så att man som högkänslig kan få lätt att utveckla egoism om man inte är på sin vakt, eller finns det (som jag tror) folk som tror att de är högkänsliga men i grunden bara har för mycket självfokus och mår dåligt av det?

#3. Då kanske de båda får stöd av varandra i sin egoism. Tyvärr lär dom inte bli lyckligare av sitt sätt att vara. Jo jag har tassat på tå hela mitt liv. Har gjort det under hela mitt liv - är 77 nu. P gr av min känslighet har jag aldrig klarat att hävda mig själv, eller ens frigöra mig från min dominanta far och kunde inte heller bygga upp en självkänsla. Blir olycklig av att höra folk gräla eller arga röster över huvud taget. Till mina problem hör även kroniskt nedstämdhet trots att jag fått prova otaliga mediciner genom åren. Jag tror inte att man lättare utvecklar egoism p gr av det här. Att vissa gör det kanske har att göra med den egna personligheten. Däremot tror jag att det ofta orsakar s k "utbrändhet". Många av oss har känslan att man inte duger och därför tar ansvar för allt och alla och sliter halvt ihjäl sig för att få känna att man duger men det hjälper ju förstås inte utan man stupar till slut istället. Vet inte om du blev klokare av det här men har i alla fall gett min uppfattning om eländet. Tycker din tråd är mkt intressant.

Intressant tråd och många kloka ord. Jag är också hsp men anser inte att jag är egoistisk och jag tror egoismen är präglad från barndomen där de kanske inte blev sedda.. Självupptagna föräldrar och så ärver vi det sociala arvet. Min fråga är Har du sagt vad du känner till dem? Ibland kan det vara bra och ställa lite frågor men på ett ödmjukt sätt. Jag har också anpassat mig halva livet tills jag frigjorde en del gentemot mina föräldrar. Tack för alla kloka inlägg 🙏💞

#2 Wonnalesan. Himmel så jag känner igen mycket av det du skriver. Och det är så svårt, för man tycker ju om personen och ser de goda egenskaperna i den, vilket gör att man försöker stå ut med de dåliga

#5 Den ena har jag nämnt för att hon fokuserar för mycket på sig själv, när jag fann rätt tillfälle. Det mottogs inte så bra. Den andra har inte alltid varit sådan, utan sakta utvecklats till den hon är idag. Jag har försökt prata med henne om det några gånger, men hon förstod inte vad jag menade. Så jag har givit upp och talar med dem på deras villkor, men bara när jag själv orkar.

Hittade den här texten i en bok som egentligen inte handlar om HSP-personer. Bekräftar beteendet hos de två förstnämnda i den här tråden. Boken heter 'Tillbaka till livet. Alisons historia', berättad av Marianne Tham. En otrolig, sann berättelse om hur en ofattbart svårt skadad person kan överleva mot alla odds - med hjälp från ovan.

#7 Tack för boktips!! Man kan få ett nytt perspektiv nu kanske.

#0 Hej 🙂

När jag läser det du skriver så får jag svårt att tro att det här är HSP personer för så manipulerar man inte människor så jag tror snarare det handlar om narcissism något som jag är väl bekant med och har en närstående som är så jag har satt mig in i ämnet under många år  och det du beskriver ligger väldigt nära narcissism.

Som HSP tror jag dock att man måste stänga av för att själv orka just för intrycken är så starka och att orka med negativt gör man inte speciellt om det öses över sig så måste man ta avstånd men för det behöver man inte vara egotrippad men vi måste våga sätta gränser för att vi ska må bra och våga säga nej.

Tävla om vem som är mest sjuk eller har mest problem luktar narcissism lång väg så vore jag dig så skulle jag ta stora avståndet från dom här personerna och umgås  med människor som stärker inte som sänker för det är just det dom gör,dom sänker dig dom sänker sin omgivning 😕 så dra dig ur så fort som du bara kan sen kan dom sitta där med sin inbillade självbild det är deras problem inte ditt så lev ditt liv och lev det fullt ut utan dom 😎

Precis som Wildfire säger så tror jag också att det har att göra med narcissism, eller rent av att personen ifråga är bortskämd. Att personen  är van att få allt hen vill, men inte lärt sig ge tillbaka. Jag upplever i din text att allt ska kretsa kring de personerna du beskriver om, men personen ifråga inte bryr sig att vara ödmjuk tillbaka. Jag har också stött på personer som tycker att de är väldigt omtänksamma, och visst, till en viss grad, men  samtidigt är de också oerhört själviska och att det på något sätt blir för mycket av den varan. allt ska kretsa kring dem. Jag tror, är man högkänslig som icke högkänslig så kan dessa personlighetsdrag förekomma oavsett.

Min erfarenhet av högkänsliga personer är att de är väldigt ödmjuka och inkännande personer men blir snabbt trötta av sociala sammanhang. Kanske man kan upplevas som egoistisk när man behöver mer tid för sig själv, men jag tror egentligen det handlar om helt andra saker om personen beter sig illa, så som du skriver. 

Det du beskriver låter inte som en bra vän, och oavsett om man är högkänslig eller inte får man ändå ta ansvar för sitt beteende tycker jag!  Det är bättre att omges av dem som både ger och tar och inte enbart det ena  :)

#9 #10 Det kan vara narcissism. De är inte bra vänner. Den ena har jag faktiskt tagit avstånd ifrån efter denna text.

Det är så skönt att få andras perspektiv. Framför allt har jag mer insikt efter noll kunskap om högkänslighet.

Tack! 🌺

#11 👌🦋 Skönt med andra perspektiv ja.