Självkänsla

Gillar inte mig själv

2018-12-03 13:48 #0 av: Anonym

Jag velade lite angående både vilken sajt och vilken kategori jag skulle lägga detta under... men vi provar så här.

Jag tycker egentligen inte särskilt bra om mig själv. Det låter kanske konstigt, men jag vet att det delvis bottnar i att jag är extremt dålig på att hålla löften som jag ger mig själv. Sedan är jag sjukt konflikträdd, vilket leder till att jag kanske inte alltid säger ifrån när det gäller utan hellre ligger och ältar det på natten efter att det hänt. Jag skulle också egentligen vilja vara en helt annan person än den jag är - när min morfar gick bort för x år sedan tänkte jag att jag skulle vilja föra hans "fackla" vidare; han tyckte om folk och var mycket social och snäll, och sådan skulle jag också vilja vara. Men jag är det inte. Jag är osocial, negativ och gnällig och har inte direkt några höga tankar om mina medmänniskor. (Antagligen bottnar detta lite i en ångestsjukdom; det är lite som att leva med en annan person i huvudet som så fort du har en bra tanke kommenterar något i stil med att det nog inte varar, eller att det är för bra för att vara sant.)

Jag vet att man kan ändra mycket genom att liksom "låtsas" - att man kan ändra inställning om man anstränger sig, men jag verkar inte klara det. Det känns mest som att jag ljuger för mig själv, och så blir jag bara missnöjd med det. Jag vet inte helt vad jag ska göra - jag är så trött på mig själv, men alla försök att vara någon annan blir bara fel. Förslag?

Anmäl
2018-12-03 14:26 #1 av: CayKantos

Jag är väldigt lik dig.. Jag bor med mina djur för med själv och hackar ner på mig. Dålig på att hålla löften mot mig själv. MEN har verkligen lagt allt i detta Varje dag, man kan köra varja vecka men för mig blir det svårare, skriver jag något positivt som hände. I en bok eller som jag gillar på ett litet papper jag hänger på väggen. Det kan vara allt ifrån att det givk bra med hundträningen, till at jag gillade hur jag såg ut just idag, jag gick en promenad, jag kände såhär, min kompis kom med bakverk till mig, etc etc. Småsmå saker. Man upptäcker snabbt att det finns små guldkorn, och det är dom man måste försöka hålla till. Därför jag vill ha det på väggen. Så att jag ser dom i stunderna jag inte mår så bra istället för att aktivt behööva gå och leta upp en bok.

Jag har släppt alla krav på mig själv.. jag säger och försöker att inte bry mig om vad andra säger men i slutändan är det skitsvårt. Men jag försöker mitt bästa och lägger upp en liten "fasad" som jag hoppas kunna bli verklighet.

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av Mirthful Galleria, kom gärna in och kika!

Anmäl
2018-12-04 11:07 #2 av: Anonym

#1 Det är väl lite det som är mitt problem. Allt bra jag kommer på överskuggas liksom av min inre "ja, men..."-röst. Och att lägga upp en fasad är något jag också både funderat på och försökt eftersom det sägs att det är en vana att till exempel vara positiv eller trevlig - men det känns bara som om jag lurar mig själv. Jag ser liksom igenom mina egna försök...

Anmäl
2018-12-05 10:22 #3 av: CayKantos

#2 det endaste jag har fasad om är mitt självförtroende.

Och grejen är att skriva upp dom små sakerna.. jag gick en promenad, jag såg en söt hund är ju oxå saker som kan göra en glad och väcka trevliga minnen

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av Mirthful Galleria, kom gärna in och kika!

Anmäl
2018-12-06 08:45 #4 av: rore

Hej Anonym!

Ja du. Hur gör man för att gilla sig själv? Det är svårt. När man på alvar tror att *man* måste göra om sig. När jag läser ditt inlägg får jag känslan av att du egentligen är en genuin människa som går vilse i de sociala tysta normerna och tolkningarna av  hur *vi* bör vara.

Och detta i sig kan orsaka känslor av utanförskap och ide`er om att andra är rent ut sagt *korkade?*

Vad händer i dig om du skulle försöka acceptera dina mindre önskvärda sidor?

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2018-12-06 19:40 #5 av: Skogsväsen

Tankemönster är lite som en abstrakt muskel och det kan vara en sak att träna dem! Att så fort negativa eller pessimistiska tankar dyker upp så bli påkommen av att de dyker upp i ditt medvetna och byt ut dem mot positiva.

Öva, öva, öva - träna, träna, träna..

Jag tror det kanske skulle hjälpa litegrann. Jag tror det hjälpte mig litegrann iallafall när jag var lite mer aktiv i det.

Anmäl
2018-12-06 22:05 #6 av: retep

Tänker att jag gör det svårt för mig själv i att försöka leva upp till något, någon jag inte är, inte behöver vara. Jag menar, jag försöker inte hålla löften till mig själv, försöker inte så mycket. Lägger inte fokus på att försöka ändra mig utan på att uppmärksamma den jag är bakom alla tankar och försök.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2018-12-08 16:15 #7 av: Anonym

#4 och #6 Det har inte så mycket med hur "man bör" vara att göra, som hur jag må bra av att låtsas vara. Jag har ett jobb som kräver att jag framstår som hjälpsam och omtänksam, och där det ska kännas att man inte stör mig när man ber mig om hjälp, och jag mår som bäst när jag "låtsas" vara den personen - men jag är inte sådan privat, till exempel.  Men jag gillar att känna mig sådan.  Det känns nästan som att... som att jag egentligen är snäll, eftersom jag mår bra när jag hjälper andra, men att jag inte vet hur man är snäll utan att låtsas. Det är svårt att förklara.

#5 Jag vet. Jag övar också, men det är svårt med ångesten. Det är som att ha en liten gubbe i huvudet du inte kan styra och som säger emot dig så snart det händer, eller du tänker, något bra.

Anmäl
2018-12-08 23:19 #8 av: retep

Om jag har ett jobb där jag skall framstå som hjälpsam, omtänksam. Då är det inte mig det handlar om, utan om vad som förväntas av mig. Jag skulle självklart inte gilla mig själv med att ha dessa föreställningar och förhållningssätt.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2018-12-10 13:17 #9 av: Anonym

#8 Jag vet inte vad du menar? Vilka föreställningar och förhållningssätt?

Anmäl
2018-12-10 20:20 #10 av: retep

Jag känner ju inte dig eller din arbetssituation, men menar att det skulle vara ett påtvingat, för mig ogynnsamt förhållningssätt, om det skulle krävas av mig att jag skulle framstå som hjälpsam och omtänksam o.s.v
Är jag inte i mig själv hjälpsam och omtänksam, då blir det en belastning och en stressfaktor i mitt liv och hur jag förhåller mig till både det ena och det andra.
Föreställningarna och förhållningssätten uppstår genom att jag låtsas vara någon jag inte är.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2018-12-11 13:00 #11 av: Anonym

#10 Vilken tur att man kan välja och vraka mellan jobb, då... Menar du att det finns jobb där man bör vara ohjälpsam och sur?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.