Annons:
Etikettreflektioner
Läst 951 ggr
Magnuzk
10/12/18, 11:55 PM

Vad vi är och vem vi är?

Idag hade jag en intensiv, intressant diskussion med min vän Anna. Vi har känt varandra i två år nu i oktober. Tidigt i år fick jag reda på att hon använder droger, vilka vet jag inte, och under månaderna som gått har det kommit fram att hon har ett beroende av dessa och missbrukar dem. Hon hade i sig sex olika idag. Jag hävdade att det är korkat att använda och missbruka droger, att valet att göra detta är korkat, och att droger förstör kroppen och sinnet. Anna håller inte med, tycker att det är min uppfattning bara. Jag sade att det är min uppfattning att det är korkat, men fakta att droger förstör kroppen och sinnet. Om jag tycker att det är korkat, så skulle jag även tycka att hon var en korkad person. Nej, det tycker jag inte, utan att valet att använda droger är korkat, att valet inte definierar oss som person. Jag hävdade att hon inte är en korkad kvinna, men att använda droger är. Det är skillnad. Nej, tyckte hon, det är en och samma. Mina val är den jag är, det går inte att dela in det. Ett val är personen också. Handlingen att använda droger är korkat, hävdar jag, men är det så att den handlingen är mitt agerande och mitt agerande gör mig till den jag är? Jag gör korkade saker, men gör det mig till en korkad person? Anna höll fast vid sin sak, att valen är vad vi är och hon skulle vara en drogmissbrukare och jag skulle tycka att hon är korkad som person också då. Hon kom med en motkommentar som var ungefär om jag väljer en flickvän som är lesbisk, väljer jag att vara lesbisk och det är då vad jag är, vilket då skulle vara om jag väljer att använda droger, så väljer jag att vara missbrukare och det är vad jag är. Det fick mig att komma av mig för jag förstod vad hon menade tror jag, men samtidigt gick det inte ihop för mig. Den här diskussionen har fått mig att reflektera över frågorna "är vi våra val, definierar dessa oss som person? Är vad vi är, vem vi är?" Om vi tar bort allt vad vi är, alla våra val som gör oss till vad vi är och gör, har vi då kvar en kärna, essensen som är den vi är? Vad är kvar i kärnan, vad är essensen hos en mänska? I pärmen på min vällästa The Prophet har jag skrivit en replik från en film som lyder ungefär "vad krävs det? Vad krävs det för att ändra essensen hos en man?" Jag tyckte att det var en intressant fråga och passade väl in i mitt liv på den tiden.

Annons:
[rore]
10/16/18, 3:39 PM
#1

Svåra frågor Magnuzk!

Är vi våra val ? Vi identifierar oss med våra val, bra som dåliga. Andra dömer oss på grund av de val vi gör - och anser oss dåliga. Vi *blir * vad vi tror oss vara utifrån omdömen som läggs på oss av oss själva eller av andra.

Allt är inte vad det synes vara. För i vissa handlingar i destruktiva situationer tex missbruk så väljer alkoholisten att fortsätta supa - knarkaren fortsätter att knarka. Jag tvivlar på att det är detta de verkligen vill - Men de kan för tillfället inte göra annat än vad de gör.

Som barn älskade jag min mamma - men jag Hatade spriten. Under många år blandade jag ihop detta. Jag hatade henne.

Finns det en kärna inom, en essens av det vi Är?

Jag vill påstå att det finns en kärna en essens av det vi är. Som inte är det vi ser eller tror. Den är så mycket mer! För kärnan i varje enskild individ är för mig - Det vi täcker över med försvar, med beroenden, med anklagelser. Jag kallar detta för flykt. Flykt från sig själv, flykt bort från smärtan och ohanterlighet.

Jag kan förakta och  hata dina val - Men jag kan fortfarande älska dig!

Men bara för att jag älskar Någon, så behöver jag inte stå ut med dennes handlingar. Om *denne* fortsätter med det som skadar både den och mig.

Att separera handlingen från den personen Är. För mig finns det ett essens av det vi Är i alla levande,,,,, och jag vill idag säga att handlingen är inte den du Är - Handlingen är det du gör.

Ewafan
10/16/18, 4:48 PM
#2

Ja det va en intressant diskussion men samtidigt en diskussion ned en person som va enligt dig på egnas av sex olika droger. Det innebär ju att hon inte lever i en sund o frisk mental tillgång till sina tankar. Det däremot är du. Du har tillgång till dina resonemang i en syns klarhet. Jag kan bara söga min åsikt i sin fråga utifrån mina reflektioner. Jag anser att sina val gör man både utifrån den person man är o utifrån de fysiska behov man har i stunden och även utifrån de värderingar man har i grunden. Men det gör oss inte till de vu är, det visar bara vilka agerande vi väjer. O då kan man sätta etiketter på det, som roller vi tar. Det som däremot är essensen är det som vi har med oss som en atmosfär i oss o med oss som strålar ut från oss utan att vi ens anstränger oss. En energi som vi har naturligt den som vi Dick med oss ända sem födseln o som vi nånstans inom oss alltid känner igen ända sen vi ca små i många situationer genom livet. Det är vad jag tror är essensen. Hoppas mitt svar gav nån sorts hjälp. Ursäkta om d blivit mkt stavfel mem beror pä en trasig skräm på Mob….

Tissetass
10/25/18, 8:57 PM
#3

För mig som haft en jäkla hell of av life bakom mig, så reflekterar jag mycket över liknande frågor.  Länge trodde jag att jag var allt det som var mina handlingar,  val, omständigheter, omgivning osv.  Jag har tänkt mycket på när man föds, vi föds ju hela och kompletta och helt perfekta. Hur det än är så är det ju så det är. Sen hur det anses av samhället om en arm saknas , det är en annan sak.  Jag tror vi alla är perfekta när vi föds, i 100% kontakt med vår essens, men sen , tyvärr, så får vi två föräldrar, dom med sina problem eller inte, omgivning och miljö runt en. Saker händer trevliga/otrevliga. Allt sånt kommer påverka en och göra ens essens dunkel, i mörker. Man 'blir som sina föräldrar/omgivning/miljö' osv och den kan vara bra, den kan också vara mindre bra . men den essens man föddes med, finns alltid kvar. vilket också berörts i tidigare inlägg.  Själv försöker jag skala bort allt som 'lagts på mig' i livet som helt enkelt inte är mitt.

Ett tillägg är dock, att konversera med en missbrukare och försöka få henne att inse att hon faktiskt inte är en dålig människa, går inte, för då måste denne också erkänna sitt missbruk och ansvara för det.  Att din vän håller fast vid sitt påstående är bara ett sätt att inför sig själv rättfärdiga sitt missbruk 'jag är en missbrukare det är den jag är' samt upprätthålla den negativa bilden av sig själv.  Det är svårt att ta till sig att man är värd mer man mår rätt dåligt milt sagt. (missbruk i sig är ju en annan topic och forumet anhörig finns ju)

🐱

Upp till toppen
Annons: