Annons:
Etiketttankar-känslor
Läst 2206 ggr
[jenny-]1
12/5/17, 3:06 AM

Hur gå vidare?

Min pojkvän har valt att lämna relationen. Han orkar inte mer. Vi har försökt i 5 månader och mycket har blivit bättre (jag har jobbat så mycket på mig själv). Problemet var att när han gav oss en andra chans missade han att han måste försöka tro på mig.. Det jag har gjort är att jag under våren vart svartsjuk, rädd för att han ska lämna, att jag inte ska duga osv. Detta kommer från att jag blivit våldtagen av två killar (tidigare pojkvänner), den ena misshandlade mig också psykiskt och den andra valde att även ha ett förhållande med sin bästa tjejkompis vid sidan av.. Haft även ett bra förhållande i fyra år där vi växte ifrån varandra (och kanske faktiskt var mer vänner redan från start). Killen det handlar om nu har vart väldigt bra, satt ner foten och sagt till att jag måste jobba på min självkänsla och egenvärde. Sagt och gjort, har jobbat som satan och träffat psykolog en gång i veckan. Gått väldigt bra och svartsjukan är så gott som borta. Jag vet att jag är värd ett fint liv och människor omkring mig som är snälla. Tyvärr har det blivit några bakslag (där jag söker bekräftelse från min pojkvän istället för att lita på att han finns där, men ingen utveckling utan bakslag va?) och han valde idag att avsluta. Det känns skit. Klart jag vet att tiden läker alla sår. Men det känns… orättvist? Orättvist att han gav mig en chans utan att ställa in sig på att satsa (det här har jag undermedvetet känt men han bekräftade det idag). Orättvist att jag var så nära att få leva mitt liv med min livs kärlek. Orättvist att jag har varit så jäkla stark i allt trots att mitt i allt detta jobb så har två av mina djur gått bort, jag är fått en blodpropp av mina ppiller, bilen har gått sönder otaliga gånger så min buffert är nere på noll, hästen skadade sig jätteilla. Och trots det - så har jag fortsatt jobba - och trott att han kommer förstå. Han förstår att det är en sjukt jobbig tid men så många saker har blivit så mycket bättre. Senast i fredags åkte vi och handlade för vår framtid.. skämtade och han berättade hur stolt han var över min utveckling. Jag är inte rädd för att vara själv. Men jag vill ju dela min framtid med honom. Han älskar mig mer än vad han någonsin älskat innan, det vet jag och det sa han. Men just i detta nu hoppas jag bara att det blir vi igen. Vet inte vad jag vill ha för svar… Jag vill väl bara få ur mig mina tankar.. Just nu hjälper det inte att tänka att det blir bättre sen. Det gör så in i bänken ont nu :(

Annons:
Greta G
2/2/18, 4:21 PM
#1

Tror denna tråd passar bättre i relationer i fokus, där får du nog många tips och råd.

GitteL
2/3/18, 11:01 AM
#2

Den passar utmärkt här då det handlar om hur vi kan lära oss mer om oss själva oavsett bad som sker runtomkring oss. 😌 Återkommer snart med ett svar till ts och det är säkert fler som har tips.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Greta G
2/3/18, 12:05 PM
#3

Okej, tänkte bara tipsa ts då det gått snart två  månader och  kan tänka mig att det ts kände då var aningen akut och inget man gärna väntar så länge på råd och stöd, det brukar gå lite snabbare i relationer. Helt ny på denna sida nämligen :)

[jenny-]1
2/7/18, 5:31 PM
#4

Jag har kommit superlångt! Insett att han inte betedde sig schyst sista månaderna även om han i grunden är en jättefin person. Skrev här för att jag var ledsen och bara ville se om jag kunde få något stöttande- lugnande. Första natten hade jag min första panikångestattack på fruktansvärt lång tid. Hade en till två dagar senare. Sen lossade allt. När ingen var på mig med kritiska ögon längre. Jag hoppas att ni inte vet hur det känns att bara se ogillande och kritik i blicken på den ni älskar som högst. Nu har det gått 2 månader och jag mår jättefint! Fortsätter att jobba med mig själv. Tänker inte dejta förrän alla känslor lagt sig - vill ge nästa person en ärlig chans :)

Upp till toppen
Annons: