Annons:
Etikettandligt
Läst 3034 ggr
Anonym
Anonym
2015-08-12 14:25

Att sluta vara kristen

Detta är lite "skriva av mig" inlägg så det kanske är lite "off topic" och förvirrande men jag vill även gärna bolla tankar med andra.

Jag har på senare tid insett att jag inte egentligen är kristen utan att jag bara kallar mig för kristen eftersom jag är uppfostrad kristen, för att min mamma är kristen (och skulle bli ledsen om jag inte skulle vara kristen) och för att det har blivit en del av min identitet. 

Dvs jag tror inte riktigt (även om jag tror att Jesus som person gick på jorden och sa vettiga saker men det finns det många andra människor som gjort/gör.

Det jag tror på är

  • Flera gudar eller krafter antingen okönade, tvekönade eller både manliga och kvinnliga (dvs inte en patriark som inom tex kristendomen).
  • Att dessa gudar/krafter är starkt kopplade till naturen, alt är naturen själv
  • På andar och på ett sätt även på annat oknytt och småfolk
  • På magi även om det inte har så mycket med att trolla upp kaniner ur hattar
  • Att kärlek och vänlighet är viktigt oavsett om det är mellan tex samma kön eller inte,dvs  jag tror att kraften/gudarna har något emot homosexualitet, transpersoner, andra kulturer, magi m.m
  • Jag tror på reinkarnation även om jag inte riktigt tror att det är på samma sätt som inom buddhismen

Jag vill dessutom inte bli vegetarian och inte heller dricka alkohol i nån "rit" jag är däremot väldigt intresserad av örter, runor m.m.

Jag vet att jag inte är kristen, muslim, jude el buddhist just nu lutar det mest åt forn sed.

Det svåra för mig är att bryta mot massor av tabun som jag vuxit upp med men jag vill inte heller uppfostra mitt barn till att leva i en lögn, finns det nån som varit med om en liknande resa? Hur gjorde du? Andra tankar eller allmän hjälp?

Annons:
retep
2015-08-14 19:42
#1

Jag tror på Jesus, men är inte kristen! Eller så är jag kanske det bara genom att ha en tro på Jesus. Tror på Buddha, på de Hinduistiska gudsuttrycken. Tror på Gud utan att tillhöra någon religion. För mig handlar Gud om att bli andligt medveten, medveten om Gud i Allt…eftersom Gud är Allt.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Anonym
Anonym
2015-08-15 09:27
#2

#1 Gick du från att vara uttalat kristen till… vad du ni vill kalla dig om du vill kalla dig nått?

Om, ja hur gjorde du "övergången"

retep
2015-08-15 10:32
#3

Har aldrig varit uttalat kristen och inte gjort någon övergång, förutom den jag gjort i min egen tanke och mitt förhållningssätt. Som jag minns det…så insåg jag en dag att det är vi människor som gör skillnad på på Gud genom olika religioner och tro. Medan Gud inte gör skillnad på oss, oavsett var i världen vi bor, vilken kultur, religion eller tro vi lever med.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

NiklasTyreso
2015-09-05 00:04
#4

Jag var aktivt troende kristen men lämnade Jesustron bakom mig när jag insåg att den inte är sann om GT är sant. Jag behöll min monoteistiska tro på en enda ultimat kraft som inga andra makter eller naturväsen kan mäta sig med, men jag tror på folktrons väsen med. Det gör mig nog till synkretist. De hedniska gudarna trivs jag inte med, de känns inte som några trevliga typer för mig, så min Gud är gamla testamentets Gud som jag ber till varje dag.

Anonym
Anonym
2015-09-05 06:56
#5

#4 och jag tycker tvärt om att den kristna guden (varesig du kollar i GT el NT) inte är en trevlig typ. Men som tur är så får man ju tycka som man vill.

Hur reagerade omgivningen på att du "gick bort från Jesus" eller vad jag ska kalla det? Jesus är ju ganska central i kyrkan kan man ju lungt säga.

Rickard77
2015-09-05 18:51
#6

Jag har varit troende sen barnsben, men är ingen "kristen fundamentalist" utan har mer min egen personliga tro. Jag tycker Jesus hade rätt i mycket och han förstod vad människor gick för, och vad som dolde sig i deras tankar/hjärtan. Han hade stor visdom och folk som avvisar kristendomen enbart genom att hänvisa till GTs hemskheter, borde dubbelkolla evangelierna i NT. Gud sände Jesus till människorna för att han ville att fler skulle kunna bli räddade, även de som var förtappade och syndare.

Många präster och teologer av idag vill gärna inte nämna sådant som synd och straff, eftersom de inte vill stöta sig med människor eller göra den oroliga. Men en god och rättvis Gud måste ju vara just rättvis. Det hade väl inte sett så bra ut om t.ex. Gud hade låtit Hitler eller Stalin få en självklar plats i himmelriket?

De levnadsregler som Gud satt upp för oss bl.a. genom tio Guds bud och evangelierna genom Jesus har han ju gjort i grunden för att han vill oss vårt bästa.  Som jag ser det är det logiska levnadsregler, men kan personligen vända mig lite emot att Gud alltid ska dyrkas som den högste (du skall inga andra gudar hava jämte mig), det låter väldigt narcissistiskt faktiskt.

Men har väl den innebörden att man ska hålla sig till de Gud vill och säger för att man ska få det bästa livet och för att man ska bibehålla godheten i sitt hjärta.

Men som sagt jag är inte "traditionellt bibelkristen" utan har min egen tro, med en blandning av kristendom och New-age-ideer.

Och Gud har för det mesta hjälpt mig genom svårigheter i livet, så jag har liksom ingen större anledning att sluta tro, Det enda Gud inte tycks hjälpa mig med är kärleken. Jag har förlorat två kvinnor jag älskat på kort tid. Undrar ofta om det är Gud eller djävulen som ryckt dem ifrån mig… går inte in mer på det nu, men om någon är intresserad, berättar jag gärna.

Annons:
Anonym
Anonym
2015-09-05 18:55
#7

#6 Okej, men jag ville veta hur folk gjort som gått från att vara kristen inte de som blivit kristna el fortfarande är det.

Men trevligt att du har något du tror på ändå.

NiklasTyreso
2015-09-06 00:27
#8

#5 Omgivningens reaktioner var mestadels sansade när jag lämnade kyrkan. Flera tyckte det var tråkigt och det gjorde jag med för gemenskapen var trevlig i kyrkan, men jag är inte med när jag inte delar tron. Flera personer som inte var aktiva i kyrkan reagerade kort och och gott med "jaha" när de fick veda att jag inte var med längre. En enda person reagerade negativt, menade att jag är "förstockad" och att jag var intellektuellt inkapabel att förstå kristendomens sanning, men det säger mer om hur störd den personen var än det säger om mig.

Anonym
Anonym
2015-09-06 08:27
#9

#8 Tyvärr hör min mamma nästan till det senare. Hon har blanannat sagt till min lillasyskon att "Det känns hemskt att veta att man inte ska träffa ens barn i himlen" (på ett ungefär).

NiklasTyreso
2015-09-11 23:11
#10

Om du lever ett liv som du kan stå för och vara stolt över, då kommer de flesta medmänniskor respektera dig för det, även om de tror olikt dig. Det finns verkligen människor som vägrar respektera att andra väljer en annorlunda väg, men vad har du för allternativ om deras väg är fel för dig, osann för dig, meningslös för dig. Bråka? Eller istället lugnt fokusera på att göra din grej på ett sätt du kan stå för, oavsett vad folk tycker.

Rainee
2015-10-14 14:44
#11

#9 Gud va tråkig inställning din mamma har, hoppas att du inte låter henne dra ner dig och vågar gå din egen väg till slut. Det är ditt liv och din resa, och oavsett om gud existerar eller inte så tror jag inte att man hamnar i "helvetet" för att man inte tror, om gud finns så gav han oss en fri vilja av en anledning och man är inte en sämre människa för att man inte tror. Ibland kan det vara mycket väl tvärtom, att de som är kristna tror att de är bättre människor pga att de tror, och det gör ju de till sämre människor, för att de tror att de ska värderas högre. Jag tror inte på någon specifik gud men jag tror att visst, självklart kan det finnas en högre makt än vi, vore trångsynt att förneka och prompt säga "nej det gör det absolut inte!", det kan vi ju inte veta. Jag är alltså agnostiker och trivs bra med det, är öppen för alla alternativ men jag vill inte leva mitt liv efter ett par regler, det tycker jag är tråkigt och onödigt :)

flisan708
2015-12-11 19:52
#12

Du ska följa ditt hjärta och din känsla. Tyvärr kommer du möta på patrull ibland som det gjort med din mamma nu men förhoppningsvis så finner hon förståelse och ro inom sig framöver. Då kanske hon kan möta dig igen på ett nytt sätt där hon värdesätter dig för den du är och älskar dig som du är.

Seth
2016-01-03 18:31
#13

Följ dit hjärta och gör det som är bäst för dig. Idag slängde jag ut mina sista kristna ting ur mitt hus. 3st biblar. En jesus julkrubba och det kändes så befriande. Jag tror att jesus finns och har funnits men att han inte längre är den personen han en gång var. Jag tror inte att han står för godhet längre. Men om jag har sanningen eller inte vet ju inte jag. Jag vet häller inte om jag har rätt

Annons:
Sommarek
2016-02-29 09:56
#14

Det skulle faktiskt också kunna vara så att du, utifrån det du skriver, är wiccan. Kom gärna förbi WiccaiFokus och botanisera lite och se hur det känns.  :)

Jag har gjort ungefär samma resa som du; efter en personlig kris kom jag fram till att mycket av det jag trott på, både det religiösa och annat, egentligen aldrig hade passat mig utan jag hade hållt mig till det som passat minst illa i brist på annat. Jag fick av en slump reda på att det jag trodde på faktiskt hade ett namn, vilket gjorde processen mycket lättare eftersom jag kunde börja forska i hur jag egentligen tyckte och kände. Kanske kan du också få hjälp av att först börja med att känna efter var du egentligen hör hemma och sedan ta det därifrån, ett steg i taget?

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

Anonym
Anonym
2016-02-29 10:03
#15

#14 Jag kollar ibland inne på wicca iFokus och hade dessutom en nära vän som var wicca då jag var yngre men, även om jag tycker att det finns en hel del  vettigt inom wicca så känns jag inte som en wicca, om du förstår vad jag menar?

Jag känner mig mest åt Fornsed hållet, men det finns ju en hel del likheter där emellan.

Sommarek
2016-02-29 11:05
#16

#15 Absolut, de flesta hedniska religionerna har en hel del gemensamt. Huvudsaken är ju att du hittar det som passar just dig, och som du trivs med. Har du fått kontakt med någon i FS som kanske kan hjälpa dig vidare?

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

jsson84
2016-05-13 22:14
#17

modigt! du är värdefull. och värd det bästa. oavsett. tänk på dig själv och sätt det först. det är inte lätt! men stå på dig. du behöver inte förklara dig. om de är kristna nog så borde de älska dig ändå. och det där med "komma till himlen" ja.. ingen kommentar. så trött på det där. förstår att du också är det. så berätta hur du känner och tänker. kanske tom detta är inget ämne ja vill prata om mer. kan vi prata om annat?

idag har jag en tro på något som är större än mig själv. en slags gud. jag går inte längre i kyrkan. men nästintill alla i min närhet gör det. det har inte varit lätt att ta steget ifrån. men det bästa beslutet jag tagit. och jag mår så mycket bättre. heja dig!

du vet väl om att du är värdefull.

Ravenna
2016-07-05 15:40
#18

#0 "Det svåra för mig är att bryta mot massor av tabun som jag vuxit upp med men jag vill inte heller uppfostra mitt barn till att leva i en lögn, finns det nån som varit med om en liknande resa? Hur gjorde du? Andra tankar eller allmän hjälp?"

Jag delar med mig av min egen resa så här långt (en del i alla fall) så får vi se om det hjälper dig på något sätt. Min resa har varit från en uppväxt med både frikyrklig (Filadelfia) och "outtalat ateistisk", vetenskaplig, eftersom mina föräldrar kom från två håll. Så jag är en blandning av båda. :-)

Jag gick från att vara någon slags kristen spiritualist till att bli häxa eftersom jag en dag upplevde hur Gud fanns i naturen och hur allting hängde samman (mikro- och makrokosmos, "as above so below"). Jag gick ur kyrkan och började utforska naturen och häxkonst (det började med Wicca men det övergick snart till mer shamanska metoder).

Ingen i min familj eller någon annan har direkt sagt något, annat än min mamma som (p.g.a. sin egen bakgrund) kände oro och rädsla inför detta nya i mig. Hon visste ju inte vad detta var och jag passade plötsligt inte in i hennes tidigare bild av mig. Vi är ofta rädda för det vi inte känner till, eller det som utmanar vår föreställning av något eller någon. Men med tiden så har hon accepterat mitt "nya jag". :-)

En viktig sak dock och det är att det förflutna kommer man inte undan utan måste möta förr eller senare och skapa fred med, oavsett hur det sett ut. Jag var väldigt kritisk och fördömande mot kristendom och allt som hörde till, efter att jag blivit häxa och det hade ju med mitt förflutna att göra.

Jag tyckte att jag hade upptäckt "sanningen" och att kristendomen var en lögn, jag kände mig stark och kraftfull som häxa och det var lätt att nära egot och sätta sig lite över andra och titta ner.

Så allt dömande och rädsla i mig själv (som till stor del kom från bakgrunden inom Filadelfia) påverkade mig även som häxa och jag behövde möta mig själv, vilket jag gjorde under en Ayahuasca-ceremoni.

Då såg jag vad som kommit från Filadelfia-kyrkan och att jag levt med dömande, rädsla och förakt som en del av mig själv och var tvungen att "erkänna allt" jag blivit, ta ansvar för det. Det var väldigt smärtsamt, detta skulle kunna liknas vid att erkänna sina synder. 

När jag gått igenom reningen och verkligen accepterat allt som fanns i mig (för Ayahuasca tillåter inget annat ;-) så kom jag ut på andra sidan och där fanns bara Kärlek som jag vilade i. Och jag förstod att Kärlek är min sanna natur och hur mycket jag tyckte om mig själv. :-)

Jag förstod också hur det inte är Jesus Kristus eller hans budskap eller själva Kärleken som är problemet, utan människor som skapar konstigheter kring Gud genom kyrkan. Det finns så mycket hyckleri så det är förståeligt att människor tar avstånd från religionen.

Men detta är ju min gnosis, en direkt vetskap som inte går att förmedla i ord utan som måste upplevas för att förstås. Och det är också min sanning, jag kan ju bara prata för mig själv och vad jag själv upplever.

Idag så upplever jag att jag gått "varvet runt", jag har fullbordat en cykel där jag nu kan se tillbaka på min uppväxt med kyrkan/kristendomen utan rädsla och fördömande och faktiskt hedra mina förfäder/förmödrar som gick den vägen. Jag kan se att dem och deras vägar är en del av mig och att det är helt okej, för utan dem vore jag inte här.

Jag har även fått insikter i hur Gudinnan Hekate (som varit den som väckt mig som häxa och som väglett mig på den vägen) och Jesus Kristus har något viktigt gemensamt (som det också finns indikationer på rent historiskt, men det går jag inte in på här), det fungerar väldigt bra att möta båda i sig själv och att arbeta med båda.

Idag skulle jag utan problem kunna bära både ett kors och ett pentagram eller en Hekatesymbol eftersom jag förstår innebörden i symboliken på ett helt annat sätt än förr. Jag förstår den liksom inifrån, istället för efter vad någon annan säger. :-)

Så vad jag vill säga till dig är; ge inte upp. Du är inte ensam i att vilja gå din egen väg, vara dig själv och det ska vi ju alla göra/vara, annars vore vi inte mer än tråkiga kopior av varandra! ;-)

Följ det där som talar till dig, känn efter i hjärtat vart vägen leder dig och bry dig inte så mycket om vad det kallas eller vad du själv ska kalla dig. Allt sånt kan komma att förändras med tiden ändå.

Och för min egen del kan jag säga att jag aldrig riktigt hittat "hem" i någon redan etablerad tradition/religion eller sällskap, utan skapar min egen väg. Och det är väldigt frigörande och kraftfullt för det finns ju ingen som kan säga att jag har fel, eftersom det är min väg. :-)

Katten & Kvasten - helande, häxkonst, tarot

Upp till toppen
Annons: