Andligt

Att sluta vara kristen

2015-08-12 14:25 #0 av: Anonym

Detta är lite "skriva av mig" inlägg så det kanske är lite "off topic" och förvirrande men jag vill även gärna bolla tankar med andra.

Jag har på senare tid insett att jag inte egentligen är kristen utan att jag bara kallar mig för kristen eftersom jag är uppfostrad kristen, för att min mamma är kristen (och skulle bli ledsen om jag inte skulle vara kristen) och för att det har blivit en del av min identitet. 

Dvs jag tror inte riktigt (även om jag tror att Jesus som person gick på jorden och sa vettiga saker men det finns det många andra människor som gjort/gör.

Det jag tror på är

  • Flera gudar eller krafter antingen okönade, tvekönade eller både manliga och kvinnliga (dvs inte en patriark som inom tex kristendomen).
  • Att dessa gudar/krafter är starkt kopplade till naturen, alt är naturen själv
  • På andar och på ett sätt även på annat oknytt och småfolk
  • På magi även om det inte har så mycket med att trolla upp kaniner ur hattar
  • Att kärlek och vänlighet är viktigt oavsett om det är mellan tex samma kön eller inte,dvs  jag tror att kraften/gudarna har något emot homosexualitet, transpersoner, andra kulturer, magi m.m
  • Jag tror på reinkarnation även om jag inte riktigt tror att det är på samma sätt som inom buddhismen

Jag vill dessutom inte bli vegetarian och inte heller dricka alkohol i nån "rit" jag är däremot väldigt intresserad av örter, runor m.m.

Jag vet att jag inte är kristen, muslim, jude el buddhist just nu lutar det mest åt forn sed.

Det svåra för mig är att bryta mot massor av tabun som jag vuxit upp med men jag vill inte heller uppfostra mitt barn till att leva i en lögn, finns det nån som varit med om en liknande resa? Hur gjorde du? Andra tankar eller allmän hjälp?

Anmäl
2015-08-14 19:42 #1 av: retep

Jag tror på Jesus, men är inte kristen! Eller så är jag kanske det bara genom att ha en tro på Jesus. Tror på Buddha, på de Hinduistiska gudsuttrycken. Tror på Gud utan att tillhöra någon religion.
För mig handlar Gud om att bli andligt medveten, medveten om Gud i Allt...eftersom Gud är Allt.

Anmäl
2015-08-15 09:27 #2 av: Anonym

#1 Gick du från att vara uttalat kristen till... vad du ni vill kalla dig om du vill kalla dig nått?

Om, ja hur gjorde du "övergången"

Anmäl
2015-08-15 10:32 #3 av: retep

Har aldrig varit uttalat kristen och inte gjort någon övergång, förutom den jag gjort i min egen tanke och mitt förhållningssätt.
Som jag minns det...så insåg jag en dag att det är vi människor som gör skillnad på på Gud genom olika religioner och tro. Medan Gud inte gör skillnad på oss, oavsett var i världen vi bor, vilken kultur, religion eller tro vi lever med.

Anmäl
2015-09-05 00:04 #4 av: NiklasTyreso

Jag var aktivt troende kristen men lämnade Jesustron bakom mig när jag insåg att den inte är sann om GT är sant.

Jag behöll min monoteistiska tro på en enda ultimat kraft som inga andra makter eller naturväsen kan mäta sig med, men jag tror på folktrons väsen med. Det gör mig nog till synkretist.

De hedniska gudarna trivs jag inte med, de känns inte som några trevliga typer för mig, så min Gud är gamla testamentets Gud som jag ber till varje dag.

Anmäl
2015-09-05 06:56 #5 av: Anonym

#4 och jag tycker tvärt om att den kristna guden (varesig du kollar i GT el NT) inte är en trevlig typ. Men som tur är så får man ju tycka som man vill.

Hur reagerade omgivningen på att du "gick bort från Jesus" eller vad jag ska kalla det? Jesus är ju ganska central i kyrkan kan man ju lungt säga.

Anmäl
2015-09-05 18:51 #6 av: Rickard77

Jag har varit troende sen barnsben, men är ingen "kristen fundamentalist" utan har mer min egen personliga tro. Jag tycker Jesus hade rätt i mycket och han förstod vad människor gick för, och vad som dolde sig i deras tankar/hjärtan. Han hade stor visdom och folk som avvisar kristendomen enbart genom att hänvisa till GTs hemskheter, borde dubbelkolla evangelierna i NT. Gud sände Jesus till människorna för att han ville att fler skulle kunna bli räddade, även de som var förtappade och syndare.

Många präster och teologer av idag vill gärna inte nämna sådant som synd och straff, eftersom de inte vill stöta sig med människor eller göra den oroliga. Men en god och rättvis Gud måste ju vara just rättvis. Det hade väl inte sett så bra ut om t.ex. Gud hade låtit Hitler eller Stalin få en självklar plats i himmelriket?

De levnadsregler som Gud satt upp för oss bl.a. genom tio Guds bud och evangelierna genom Jesus har han ju gjort i grunden för att han vill oss vårt bästa.  Som jag ser det är det logiska levnadsregler, men kan personligen vända mig lite emot att Gud alltid ska dyrkas som den högste (du skall inga andra gudar hava jämte mig), det låter väldigt narcissistiskt faktiskt.

Men har väl den innebörden att man ska hålla sig till de Gud vill och säger för att man ska få det bästa livet och för att man ska bibehålla godheten i sitt hjärta.

Men som sagt jag är inte "traditionellt bibelkristen" utan har min egen tro, med en blandning av kristendom och New-age-ideer.

Och Gud har för det mesta hjälpt mig genom svårigheter i livet, så jag har liksom ingen större anledning att sluta tro, Det enda Gud inte tycks hjälpa mig med är kärleken. Jag har förlorat två kvinnor jag älskat på kort tid. Undrar ofta om det är Gud eller djävulen som ryckt dem ifrån mig... går inte in mer på det nu, men om någon är intresserad, berättar jag gärna.

Anmäl
2015-09-05 18:55 #7 av: Anonym

#6 Okej, men jag ville veta hur folk gjort som gått från att vara kristen inte de som blivit kristna el fortfarande är det.

Men trevligt att du har något du tror på ändå.

Anmäl
2015-09-06 00:27 #8 av: NiklasTyreso

#5 Omgivningens reaktioner var mestadels sansade när jag lämnade kyrkan. Flera tyckte det var tråkigt och det gjorde jag med för gemenskapen var trevlig i kyrkan, men jag är inte med när jag inte delar tron.

Flera personer som inte var aktiva i kyrkan reagerade kort och och gott med "jaha" när de fick veda att jag inte var med längre.

En enda person reagerade negativt, menade att jag är "förstockad" och att jag var intellektuellt inkapabel att förstå kristendomens sanning, men det säger mer om hur störd den personen var än det säger om mig.

Anmäl
2015-09-06 08:27 #9 av: Anonym

#8 Tyvärr hör min mamma nästan till det senare. Hon har blanannat sagt till min lillasyskon att "Det känns hemskt att veta att man inte ska träffa ens barn i himlen" (på ett ungefär).

Anmäl
2015-09-11 23:11 #10 av: NiklasTyreso

Om du lever ett liv som du kan stå för och vara stolt över, då kommer de flesta medmänniskor respektera dig för det, även om de tror olikt dig.

Det finns verkligen människor som vägrar respektera att andra väljer en annorlunda väg, men vad har du för allternativ om deras väg är fel för dig, osann för dig, meningslös för dig. Bråka? Eller istället lugnt fokusera på att göra din grej på ett sätt du kan stå för, oavsett vad folk tycker.

Anmäl
2015-10-14 14:44 #11 av: Rainee

#9 Gud va tråkig inställning din mamma har, hoppas att du inte låter henne dra ner dig och vågar gå din egen väg till slut. Det är ditt liv och din resa, och oavsett om gud existerar eller inte så tror jag inte att man hamnar i "helvetet" för att man inte tror, om gud finns så gav han oss en fri vilja av en anledning och man är inte en sämre människa för att man inte tror. Ibland kan det vara mycket väl tvärtom, att de som är kristna tror att de är bättre människor pga att de tror, och det gör ju de till sämre människor, för att de tror att de ska värderas högre. Jag tror inte på någon specifik gud men jag tror att visst, självklart kan det finnas en högre makt än vi, vore trångsynt att förneka och prompt säga "nej det gör det absolut inte!", det kan vi ju inte veta. Jag är alltså agnostiker och trivs bra med det, är öppen för alla alternativ men jag vill inte leva mitt liv efter ett par regler, det tycker jag är tråkigt och onödigt :)

Anmäl
2015-12-11 19:52 #12 av: flisan708

Du ska följa ditt hjärta och din känsla. Tyvärr kommer du möta på patrull ibland som det gjort med din mamma nu men förhoppningsvis så finner hon förståelse och ro inom sig framöver. Då kanske hon kan möta dig igen på ett nytt sätt där hon värdesätter dig för den du är och älskar dig som du är.

Anmäl
2016-01-03 18:31 #13 av: Seth

Följ dit hjärta och gör det som är bäst för dig. Idag slängde jag ut mina sista kristna ting ur mitt hus. 3st biblar. En jesus julkrubba och det kändes så befriande. Jag tror att jesus finns och har funnits men att han inte längre är den personen han en gång var. Jag tror inte att han står för godhet längre. Men om jag har sanningen eller inte vet ju inte jag. Jag vet häller inte om jag har rätt

Anmäl
2016-02-29 09:56 #14 av: Sommarek

Det skulle faktiskt också kunna vara så att du, utifrån det du skriver, är wiccan. Kom gärna förbi WiccaiFokus och botanisera lite och se hur det känns.  :)

Jag har gjort ungefär samma resa som du; efter en personlig kris kom jag fram till att mycket av det jag trott på, både det religiösa och annat, egentligen aldrig hade passat mig utan jag hade hållt mig till det som passat minst illa i brist på annat. Jag fick av en slump reda på att det jag trodde på faktiskt hade ett namn, vilket gjorde processen mycket lättare eftersom jag kunde börja forska i hur jag egentligen tyckte och kände. Kanske kan du också få hjälp av att först börja med att känna efter var du egentligen hör hemma och sedan ta det därifrån, ett steg i taget?

Anmäl
2016-02-29 10:03 #15 av: Anonym

#14 Jag kollar ibland inne på wicca ifokus och hade dessutom en nära vän som var wicca då jag var yngre men, även om jag tycker att det finns en hel del  vettigt inom wicca så känns jag inte som en wicca, om du förstår vad jag menar?

Jag känner mig mest åt Fornsed hållet, men det finns ju en hel del likheter där emellan.

Anmäl
2016-02-29 11:05 #16 av: Sommarek

#15 Absolut, de flesta hedniska religionerna har en hel del gemensamt. Huvudsaken är ju att du hittar det som passar just dig, och som du trivs med. Har du fått kontakt med någon i FS som kanske kan hjälpa dig vidare?

Anmäl
2016-05-13 22:14 #17 av: jsson84

modigt! du är värdefull. och värd det bästa. oavsett. tänk på dig själv och sätt det först. det är inte lätt! men stå på dig. du behöver inte förklara dig. om de är kristna nog så borde de älska dig ändå. och det där med "komma till himlen" ja.. ingen kommentar. så trött på det där. förstår att du också är det. så berätta hur du känner och tänker. kanske tom detta är inget ämne ja vill prata om mer. kan vi prata om annat?

idag har jag en tro på något som är större än mig själv. en slags gud. jag går inte längre i kyrkan. men nästintill alla i min närhet gör det. det har inte varit lätt att ta steget ifrån. men det bästa beslutet jag tagit. och jag mår så mycket bättre. heja dig!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.