Annons:
Etikettgränser
Läst 1712 ggr
[rore]
7/17/15, 12:29 PM

Att ta tillbaka kontrollen

Åter igen har gammalt vällt fram i mitt liv. Jag har varit tvingad att vara aktiv i mina val. Har varit tvungen att sätta gränser. Och fasen vad det kickar igång gamla sår och smärtor…som jag samtidigt förstår och därför förmår att fortsätta….. Att sätta gränser handlar ju inte om rätt eller fel, att skamma eller skuldbelägga. Det handlar om att följa det flöde som jag önskar o vill ha i mitt liv. Det är ingen skuld i detta åt något håll. Bara en konsekvens av Allt. När jag accepterar konsekvenserna utan dömande..blir valen jag vill göra lättare att följa och jag inser att andra också har precis samma möjlighet…… Jag tar tillbaka mitt liv… och ger möjlighet till andra att göra det samma.

Annons:
SuzanneV
7/22/15, 12:17 AM
#1

Härligt att höra fina Rore! Att du tagit tillbaka ditt liv och möjliggjort detsamma för andra. Det är en fin kärlekshandling till dig själv som du samtidigt ger till andra. Kan vara svårt att se det så innan man förstår allt. Tufft det du behöver gå igenom, men helt nödvändigt. Känner igen mig. Många triggers, fajter med Egot och smärta. Har själv fattat och tagit till mig allt det du beskriver först nu när jag äntligen har blivit fri på riktigt! Fri ur mitt skal som medeberoende blev jag tack vare vår Sajtvärd Gittes fantastiska kurs "Frigör kraften inom dig", som jag avslutade för drygt ett år sedan. Bästa jag gjort. Då trodde jag att jag var helt fri, men oj så mycket jag hade kvar att bearbeta och rensa ut. Att verkligen våga släppa taget. Var livrädd! Så helt FRI att vara mitt sanna autentiska jag blev jag först helt nyligen. Visst finns triggers men nu har jag kontrollen, och de tar inte makten över mig längre. Känner mig enormt stark, stabil, välmående, trygg i mig själv, har inre ro och är i harmoni med ALLT. Omfamnar livet fylld av energi i kärlekens och glädjens känsla! Relaxed. Klarvaken! Äntligen! Free to be mee! Massor med kärlek till dig och alla andra här inne ❤️❤️❤️

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Funk4
8/5/15, 6:27 AM
#2

Jag tror jag är kraftigt medberoende, trots jag avslutat förhållandet så släpper jag inte oron/kontollbehovet/hoppet att han 'snart ska inse att det är ok att leva utan att missbruka'… samtidigt vet jag hur han ser på det livet o jag tror själv inte ens han kommer klara det, än mindre kommer jag stå ut med hans 'nykterhets-bitterhet'…så egentligen väntar jag då ju på en annorlunda idiot att lovorda,stötta,pausa mitt liv för??! Jag ser ju själv hur dumt o sinnessjukt det hela är men KAN inte ta mig ur det, om det är vana, en målsättning, ensamhet, envishet, kärlek..? Jag vill väl innerst inne inte fatta att jag varit så blåst, godtrogen, dum-snäll o utnyttjad av en person som jag dels trodde älskar mig o dels förmodligen trodde att jag var smartare än..försöker bara fatta nu, o sen måste jag bygga upp en ny tillvaro med verkliga människor som inte får mig att acceptera det sjuka som 'normalt' el ibland till och med Eftersträvansvärt!!!?? Helt knas. Har nån av er nån erfarenhet av detta, o hur man kan tänka om det för att förstå, gå vidare?

[rore]
8/6/15, 1:47 PM
#3

Funk4!

Jag fastnade för dessa rader:"Jag vill väl innerst inne inte fatta att jag varit så blåst, godtrogen, dum-snäll o utnyttjad av en person som jag dels trodde älskar mig o dels förmodligen trodde att jag var smartare än."

Kan det vara så att du misstar medlidande för kärlek och tenderar att älska människor som du kan tycka synd om och rädda?

Kan det vara så att Du är rädd för att bli övergiven?

Kan det vara så att du undviker att möta dina egna önskningar och behov, för att istället finnas till för andra? För att Du tror att det är det som ger dig existensberättigande och en plats i tillvaron som någon?

Det finns 12-stegs program som kan hjälpa Om du vill prova på det. Googla på CoDa eller AcA. Se om det är nått för dig.

Lycka till

Funk4
9/15/15, 3:55 PM
#4

#3 Rore - herrejösses vad träffande det där var att läsa! För det ligger enormt mycket i det du säger, helt otroligt att du kunde se det mellan raderna bara Sådär! Jag känner mig just nu i ett tomrum, utan någon som står mig nära eller frågar om/efter mig, ens saknar mig liksom.. Känns som att jag 'satsar på fel personer' jämt o därför alltid i slutändan står ensam, gäller vänner, familj, killar…ingenstans hör jag till eller känns hemma.? Vad var det du tipsade om, en hemsida/grupp/bok el vad? Du borde bli jourhavande medmänniska ☺

[rore]
9/15/15, 4:21 PM
#5

#4

Det är både hemsida och så finns det grupper runt om i Sverige och världen också för den delen.

Takes one to know one😉! Är det inte så man säger. Jag kände ju igen mig sas. Inget konstigt alls med det.

Och som medberoende så är det ju just i detta vi går vilse. Så klart söker vi på fel ställen,  i andra människor, på jobbet. Vi tappar bort den trygghet som vi längtar efter., eftersom vi glömmer bort oss själva.

I tomrummet där vi befinner oss och där den ensamma övergivenheten visar sig. I allt det sorlet, i allt det obekväma som vi upplever. Är de *inre rösterna eller känslorna* så starka………

Att vi glömmer bort att söka efter oss själva. ❤️

retep
9/16/15, 11:53 AM
#6

…säkert är det inte sökandet i och efter oss själva som betyder mest. För min del handlar det om att finna, eftersom finnandet är ett mer helhetsbaserat och tillitsfullt förhållningssätt.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Annons:
[rore]
9/16/15, 2:05 PM
#7

Absolut retep!

Men för att finna behöver vi också förstå att vi i medberoende problematiken faktiskt kanske inte ens ägt ett JAG. ( på det medvetna planet)

Även om jag tror mig  förstår vad du menar.

Kul att se dig🌺

GitteL
9/16/15, 8:58 PM
#8

Ja vad bra att du tagit tillbaka din kraft Att fråga sig själv vad jag vill, känner o behöver istället för tvärtom. Att vara van vid sitt utifrånstyrning o vända det tar lite tid. Så ja det är så härligt när vi ser det och börjar agera. ❤️

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Upp till toppen
Annons: