Annons:
Etikettkommunikation
Läst 1808 ggr
Caritas
2014-01-21 09:31

Hur ska jag göra,med relationen till mamma?

Hej.

Jag har en mor som påminner väldigt mycket om en narcissitisk person:(sorgligt och tungt.

Jag hade önskat att hon vore mer som en mamma som tog hand om mig som barn,ung och nära vuxen kontakt.

Men hon kan inte,vill inte eller vågar inte.

Hon gör mig illa,har gjort mig illa och "stör" min inre frid,ro och balans.

Jag har brytit en-två gånger innan,men tog upp kontakten igen,hon vill ha en kontakt,men det vill jag oxå.Men den är inte respektfull,ömsesidig,vänlig och värnande.

Så,hur gör man,hur gör jag?Jag är 41 år och har haft denna kamp med henne under alla år,mer eller mindre.

HOn kan inte ta ett nej och gör hon det så surar och grinar hon och bestraffar i tystnad.

Men,jag har fått nog med detta beteende och denna negativa kraft i mitt liv,hon dränerar försvagar och lyckas få mig sorgsen och nedtyngd varje gång vi ses eller talas vid i telefon!Så sorgligt…jag som väntat och väntat på att hon en dag ska se mig och acceptera mig och vara en mamma eller bete sig som en vän/Caritas

Annons:
Jullanhugo
2014-01-21 09:40
#1

Bara du själv kan styra över dina tankar och känslor. Hon kanske behöver hjälp :) Ni kanske behöver hitta en lösning på problemet tillsammans!

[rore]
2014-01-21 10:00
#2

Hej Caritas!

Vad du ska/bör göra är upp till dig att besluta.

Jag förstår din vilsenhet. Har själv varit där och tagit på mig andras känslor. Försökt bära och härda ut i hopp om att bli sedd för den jag var.

Låter trasigt det du skriver om!

Att vilja ha kontakt men inte den kontak (det mönster) som är, innebär att det vill till en förändring.

I mina försök att få till förändring förstod jag efter många många år:

Att jag inte KAN förändra någon annan än mig själv.

Och för att lyckas med det så tog jag ett långt steg åt sidan och började jobba med mig själv.

Kika på länken nedan och se om det kan vara nått för dig.

http://aca-sverige.org/wordpress/

Caritas
2014-01-21 11:59
#3

bra,tack för länken..skrev ner några rader som kommer att vara mig till en hjälp.Jag har jobbat med detta under en tid,men inte riktigt förstått hur jag ska ta tag i detta fullt ut och förstå,men nu ser jag att fler än mig som har haft "trasiga"-föräldrarelationer och uppväxtmiljöer som inte var hela.Och då känner jag igen mig och är inte ensam.

Jag målar,skriver,sjunger och spelar för att få ut alla möjliga känslor,men ibland vill jag ha nån som förstår mig och kan känna med mig i processen.Jag vill gå vidare,men förstår att först måste jag börja glutta i väskan och ta upp skiten som finns där,för att just göra detta.

Just nu,är det en svår stund,hur ska jag göra,ska jag fatta beslut eller vänta med att avsluta min relation eller inte,för den "stör" mig..kanske att låta den vara bara och fortsätta jobba med mina inre känslor kring mamma..å låta tiden visa….

[rore]
2014-01-21 12:15
#4

Vasse go!

Gör det som känns bra för dig. Välj det som får dig att känna dig viktig i ditt liv.

Ibland är det så lätt gjort att springa i väg in i känsloreaktionerna som uppstår och så skapar "man" så mycket mera av kaoset som redan finns.😇

Känslorna kan vara riktigt räviga och luriga. Men om "man" stålsätter sig och stannar kvar i känslostormarna utan att leva ut dem, så brukar det lätta så småning om.

Inte det lättaste men himla bra att öva på.

Lycka till! ❤️

Caritas
2014-01-21 13:13
#5

Tack😃

Upp till toppen
Annons: