Annons:
Etikettrelationer
Läst 6492 ggr
ulraxe
11/26/13, 6:41 PM

Skitprat på jobbet...

..Är nog ganska vanligt antar jag.Och allra helst på ett sådant kvinnodominerat yrke som jag har.

Men jag tycker att det är oerhört tråkigt att höra negativa saker om andra,oavsett om det är i yrket eller privat.Det sänker min energi och positivitet och det tillåter jag inte.

Mitt "knep" är att bl.a att när någon kommer och pratar illa om en tredje person, så försöker jag att säja det bra sidorna istället som tex:

-Åh vad "Anna" är jobbig,hon bara pratar och pratar hela tiden.Hon hittar jämt på nya saker istället för att göra som vi ALLTID har gjort.

jag: Men"Anna" är väldigt kreativ och duktig på att komma på bra ideér och vilken tur att vi har "Anna" som kan prata för sig och även för våran del många gånger här på jobbet.

Och vips så är det inte roligt att prata sånt med mig👍

Hur gör ni för att undvika skitprat och få en positiv stämning på jobbet och privatlivet??

Annons:
Cahira
11/26/13, 7:44 PM
#1

Antingen säger jag rakt ifrån att om dom ska ordbajsa så får dom göra det utom mitt höravstånd. Eller så ger jag liknande kommentar som du gör, eller så skickar jag en gliring tillbaka till personen som säger det.

Beror på person, relation och hur less jag är. :)

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Timmorn
11/27/13, 11:04 PM
#2

Jag tycker det är så himla trist att det här händer på kvinnodominerande jobb. Vi trycker ju bara ner oss själva?!

På min arbetsplats (visserligen bara 3 kvinnor) så tog min chef upp när jag fick arbetet vad jag ansåg om just skitsnack på arbetet och att de hade noll tolerans för det eftersom att hon och min kollega tidigare hade kommit fram till att det var så trist att det sker och upplevt det på tidigare arbetsplatser. 

Jag är så relativt ungt så att jag har inte upplevt tillräckligt lång tid för att uppleva den sortens skitsnack i tillräcklig mängd. Min långtidsjobb är just här när min arbetsgivare tog upp nolltolerans.
Sist jag upplevde skitsnack var jag 16 år och på en 3veckors arbetsperiod, så jag satt bara tyst, för jag förstod helt ärligt knappt vad de pratade om eftersom att jag fortfarande försökte lära mig alla arbetsuppgifter, knappt kände dessa personer osv.

Jag tycker arbetsgivare ska vara mer öppna vid anställningar att det är inte okej, vi vet att det är något som förekommer på många arbetsplatser bland både män och kvinnor men det är inte OK.

We accept the love that we think we deserve - Perks of being a wallflower

“A dog is the only thing on earth that loves you more than he loves himself.” ― Josh Billings

[rore]
11/28/13, 8:35 AM
#3

Hoppsan!

Väldigt viktigt ämne att ta upp. För visst är det lätt hänt att dras in i / stå brevid och inte säga nått alls?😇

I helgen ramlade orden ur mig: Jag skiter fullständigt i vem som gjort vad!

Blev lite paff över mig själv då jag brukar vara lite mer diplomatisk. Men det kändes så starkt inom mig att det bara ploppade ut ur munnen.

Starka ord kan tyckas. Men mer konkret än så kan det ju inte bli.🌊☀️

Theleonora
11/28/13, 8:34 PM
#4

Nu måste jag opponera mig lite. Jag har haft 4 olika jobb, två av dessa var mansdominerande arbetsplatser och de övriga två kvinnodominerande. Så min erfarenhet är att det pratas  och "skvallras" lika mycket eller mer på arbetsplatser där majoriteten har varit män. Kan tillägga att alla fyra arbetsplatserna består av personer med hög utbildning, om nu det skulle anses vara en faktor. 

Jag tror lite att man hamnar där man behöver lära sig saker. I mitt fall var det att, det är inte bara kvinnor som skvallrar. För jag hade själv den synen och tji fick jag, två gånger tom för det gick tydligen inte in första gången. 🤐 Sen fanns det förstås andra lärdomar.


ulraxe
11/29/13, 5:59 PM
#5

Cahira ordbajsa!!!😃 det var ett bra ord som jag nog ska använda på jobbet..

Timmorn Håller med dig fullständigt att det är viktigt att arbetsgivaren tar upp det direkt vid nyanställning.Sedan tar upp det på en gång när hon/han får indikationer på att det förekommer skitprat.

Vi hade mycket problem med sånt på vårat jobb för ett tag sedan.Vi är dock lyckligt lottade med en fantastiskt bra chef,som inte är rädd för att reda ut konflikter och har tagit upp det x antal ggr på möten osv. Nu har vi det mycket bättre,men inte helt skitpratsfritt än.

 rore 👍 Jättebra sagt,fast inte ens du var beredd på att du skulle säja så 😃

Fattade personen/personerna inte detta, så kunde du nog inte ha sagt något annat för att få dom att förstå att du inte är intresserad av skitprat.

ulraxe
11/29/13, 6:17 PM
#6

Theleonora jag tror oxå att de händelser och personer man möter i livet

finns där för att man ska lära sig något nytt,OM sig själv.Ibland är man så trögfattad och möter samma händelse/person/känsla flera ggr.

Ojoj vad jag har varit trögfattad i vissa situationer 😉

Sedan rätt som det är trillar polletten ner och man är redo för nästa lärdom.

Ang jobbsituationen och kvinnodominerat vs mansdominerat i skitprat,så har jag aldrig jobbat på ett jobb med mkt män så eg vet jag inte vad jag pratar om🙂

Jag vet dock att inom mitt arbetsområde så är det mest kvinnor och det skvallras rejält.Tror att kvinnor har svårare att säja rakt ut till någon annan arbetskamrat vad de tycker är fel.Har det med känslorna att göra tro?Rädd att såra,svårt att hantera sina egna känslor osv lr? 

De går därför till en annan kollega för att få medhåll och stöd och tillsammans kan de ventilera den omtalade.Vilket sårar mer.

Tror att män är rakare i sin kommunikation emellan varandra,inte lika rädd att såra kke?

De blandar nog inte in sina känslor på samma vis som vi kvinnor gör,utan tycker dom något så säjer de det helt enkelt.

Män från Mars och kvinnor från Venus vet du😉

Annons:
Theleonora
11/29/13, 6:34 PM
#7

Jag upplever inte mig själv som trögfattad, jag tror man får insikten när den är som mest rätt :). Dessutom krävs en och samma händelse flera gånger för att man ska kunna se den ur olika synvinklar och varje gång bearbetas ett nytt beteende. 

Ang att killar kommunicerar mer rakt, nä, skulle inte tro det. Just nu har jag två manliga kollegor och en kvinnlig chef. Den ena killen är väldigt feg och i början klagade han på chefen, nu är han mest tyst, tar skit och gör som han blir tillsagd. Tror han insåg att det inte ger nåt att snacka skit och eftersom han är feg och inte ser någon ändring på situationen så står han nog ut (han är bara hos oss tillfälligt, troligtvis därför han håller tyst också). 

Den andra som är nära 60 bast, pratar fortf skit, triggar alla andra och sen backar han nåt så enormt. Tar aldrig ansvar. Däremot gillar han när det blir konflikter på jobbet för då får han sitta där och försöka verka mer sansad och bättre än alla andra. Trots att han i sekunderna innan hetsat andra kollegor som vågar mer till att säga ifrån till min chef. Sen är han så patetisk att han inte hjälper en när man frågar utan förvirrar en mer så man ångrar att man frågade. Det bästa han vet är att fika ung 1 h på morgonen och 1 timme på eftermiddagen för att "skapa" kontakter, dvs skvallra :). 

Det här är mina närmsta kollegor, ska jag berätta om resten måste jag skriva en bok ;). Man kan tro att jag jobbar på ett dagis ;)


ulraxe
11/29/13, 6:50 PM
#8

haha det kke kommer en bok så småningom

Tack för att jag har lärt mig ngt och att du rubbade mina förutfattade meningar ang detta ämne❤️

Theleonora
11/29/13, 6:55 PM
#9

Så lite så ❤️

Jag måste erkänna att jag utvecklats enormt under den tid jag har varit på det här jobbet, ooh vad jag växt!!


Upp till toppen
Annons: