Personlig hjälp/coaching!

Farligt att förtränga?

2013-07-30 22:17 #0 av: KitoBonito

Hej! 

För lite mer än ett år sedan var jag tvungen att ta bort min hund, som jag levt med i 6 år, och som då mådde väldigt dåligt och omständigheterna gjorde att vi inte kunde fortsätta. Jag har accepterat sorg-processen och förstått att det gått upp och ner under året som gått, men fortfarande kan jag inte släppa det. Det är lättare att prata om honom och generellt sätt har jag accepterat situationen, men från och till går det bara inte. Om jag låter tankarna gå tillbaka, när jag ser bilder och tänker på hur underbar och fin han var och hur mycket jag SAKNAR honom med varje cell i min kropp... Och känslan av att man slits inombords av tankarna att man vill ha tillbaka honom. Det är så otäckt och jobbigt att jag börjar försöka förtränga och undvika känslorna och sammanhangen så mycket som möjligt. Kommer jag på mig själv med att tänka på honom eller se någon bild, då slår jag för "luckan" och försöker att tänka på något annat; no mercy. Och nu slog tanken mig att det kanske är jättedumt att göra så. Att man går och trycker på dessa känslor och aldrig riktigt låter dem försvinna.. För jag ser ju inte HUR de skulle kunna försvinna, eller hur jag skulle kunna acceptera vad som hänt mer eller bättre. 

Vad tycker ni? Jag vill ju inte gå och grubbla på vad som varit och sitta och sakna och vara ledsen, det skulle ju kunna vara lika illa som att välja att förtränga och istället försöka vara glad för annat istället? 

Jag kan nog inte riktigt släppa tanken att jag vill ha honom hos mig. Nu är detta inget hundforum och risken finns att människor kanske inte förstår känslan, men jag skulle verkligen vilja likna den med att ha förlorat en vän och familjemedlem. En människa, t.ex. 

Kan någon dela med sig av sina tankar som kanske kan hjälpa mig?

Jag vet inte om detta är rätt forum, ni får gärna tipsa om annat skulle passa bättre. 

Anmäl
2013-08-01 21:28 #1 av: Naiz


Har tyvärr inget bra svar.. Jag är i ungefär samma situation - tog bort en hund för drygt tre år sedan av olika anledningar. Men kan inte riktigt komma över sorgen och saknaden över honom. Jag för precis som du - bara försöker tränga bort känslorna. Men dom kommer tillbaka hela tiden :/

 

Hoppas någon här har ett bra svar!! :)

Anmäl
2013-08-04 23:21 #2 av: KitoBonito

Jag fick några trevliga svar på Sorg ifokus. 

Det är någonting riktigt tufft egentligen. Och jag vill så gärna kunna berätta, för t.ex. min sambo som aldrig träffade min hund, om hur underbar han var, men det kan ju aldrig riktigt gå fram som man vill, han kommer ju aldrig förstå på riktigt vilken underbar hund jag levde med så länge förut. Jag tror det är mycket sånt som gör mig sorgsen. 

Anmäl
2013-08-06 20:10 #3 av: retep

Kanske är det så med sorg och saknad att man vill få någon slags bekräftelse, någon som förstår, något som ger tröst...
Men, det är inte så det fungerar! För känslan och tankarna är dina egna, ingen annan än du själv kan förändra och göra om det du befinner dig i.

Och det är just vad man gör, befinner sig i, för att man inte valt att acceptera och förändra sitt förhållningssätt kring situationen och de känslor som återkommer.

Det finns en rädsla för att släppa taget, släppa känslan, tankarna och minnet av någon som stod en nära och var så fin.

Den rädslan kan ersättas av glädjen och vetskapen av att man haft och fått ha en sådan fin och nära vän. Man kan då tillåta att släppa sig själv fri och sin vän fri, i ett minne som lever kvar och frodas.

Anmäl
2013-08-06 21:46 #4 av: KitoBonito

#3 Tack för ditt inlägg, det var både givande och gick rakt in i hjärtat på något sätt. Jag tror det är precis som du säger faktiskt. Det gäller väl att acceptera det som varit, att det aldrig kommer tillbaka, men att minnas det fina med glädje. Jag får träna på tanken. Tack!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.