Personlig hjälp/coaching!

psykodynamisk terapi

2013-07-23 19:51 #0 av: isbitaren

Jag har gått i  terapi från och till sen jag var liten. Har haft en jobbig uppväxt som har lämnat stora sår. Vilket jag börjar förstå först nu.

Återkommer alltid till samma typ av problem. Kbt hjälper mig inte längre, det ligger liksom djupare än så. Sist jag gick i kbt (efter att ett långt och olyckligt förhållande tog slut) sa kuratorn till slut att hon inte kan göra mer för mig. Främst eftersom min sinnesstämning är så skiftande. Började utredas för bipolär men det lades ner utan vidare förklaring.

Det känns som att jag behöver få berätta allt. Allt som aldrig har blivit berättat. Psykodynamisk terapi verkar bra. Hur gör man? Hur hittar man någon? Jag kommer mig inte för att ringa runt. Orkar inte börja om igen med en ny psykolog som inte funkar. Jag skulle vilja ha någon som är bra på att prata om drömmar, drömmer mycket och i tydliga metaforer.

Jag vill lösa upp allt, få ordning och få må bra.

Erfarenheter? Tips? Vad som helst?


Anmäl
2013-07-25 18:46 #1 av: retep

Om du verkligen vill gå på djupet och lösa upp och få ordning...och harmoni i ditt liv?
Då vill jag rekommendera dig att lära och meditera Transcendental Meditation!

http://tm-meditation.se/

Anmäl
2017-07-22 18:53 #2 av: 2Sirius

#0 Vi kan ju ta varandra i hand då ✋

Känner igen mig i vad du beskriver, har dock inte gått Kbt, men "Psykodynamisk Beténde terapi", är dock osäker på om det inte var det jag behövde, eller bristande kompetens som gjorde att det inte funkade.

Ska jag rationalisera intrycket jag fick av det, så kan man säga.
" Skärp dig och ta dig i kragen, om du bar velat och försökt, så hade du kunnat gjort, och troligtvis inte varit deprimerad heller!"

Alltså:
- Varför har du "Besvär av detta symptomet?".
- För att jag inte har någon medicin.
- Varför har du ingen medicin?
- För att jag inte förnyat receptet.
- Varför har du inte förnyat receptet?
- För att jag inte orkat ringa.
- Men det är väl inte så svårt att ringa, det är ju bara att lyfta luren och slå numret.

Det fanns ingen förståelse för mina problem med "att göra centrat", "Dirigenten", det som genom Tex. Deppretion gör en håglös och apatisk, eller inom psykiatrin kallas för "Viljelöshet", (vilket i mitt tycke är något missvisande, Psykisk utmattning får en att inte vilja göra något, för att spara på de krafter man har eller för att man inte har några kvar.)

Men man kan vara hur pigg och frisk som hellst, men vara lat.
Man kan orka jättemycket, men inte vilja göra... Alltså " viljelös".

Med alla samtal, så lärde jag mig lite att korta ner meningarna, att säga samma sak med färre ord, och ha en mer röd tråd i samtalet.
Och enskilda tankar, intryck, synsätt mm fick en mer sammanhängande bild, och inte fragment här och där.
Som ett pussel som föll på plats...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.