Annons:
Etikettnuet
Läst 2633 ggr
Mildamatilda123
2013-01-04 00:27

jag orkar inte mer, behöver skriva av mig!

Hej allihopa! Behöver verkligen skriva av mig, ett stort steg för mig då jag är van att hålla allting inom mig. Lever med lite för mycket dvs. Hoppas på lite stöd och om någon känner som jag. Allting är bara så meningslöst, det är något som alltid levt inom mig så det är inget nytt spontant som det låter.

Behöver verkligen skriva av mig, skriva av mig något jag aldrig tidigare delat med mig av förut- Mina tankar! Nu känner jag att det ändå gått så långt att jag faktiskt inte orkar mer. Jag orkar inte med den pressen med att leva. Jag vill bara dö, det som stoppar mig är ändå rädslan för döden. Gör det ont att dö? Kommer helvetet finnas på andra sidan också? – Jag är helt enkelt rädd för att behöva leva och tänka som det är idag.

Jag är säker på att ni alla kommer säga till mig att söka hjälp men jag vill verkligen inte det. Jag är för feg att prata ut hur jag känner, jag klarar inte av det. Hade jag varit modig hade jag nog inte änns levt idag, då hade jag vågat försvinna.

Vet att min familj vet att jag har det svårt, fick nämligen diagnos med adhd/asberger för ett tag sedan. Vet att det kanske gör att jag känner såhär, bara det att jag inte vet hur normala känner. Kan tillägga att jag äter maxdosen medicin och man märker inte alls på mig att jag har en diagnos. Har levt med det nu i 17 år utan att ha vetat om det. Var jag själv som ville kolla upp detta  men stor anledning för att jag verkligen vill gå ner i vikt men även känt av koncentrationssvårigheter. Mitt plugg i skolan glider på hal is- inget gjort.

Tycker det är jobbigt att träffa nya människor och sånt vilket gör att jag inte är mycket för att festa osv och när folk frågar om man vill träffas osv drar jag gärna på mig bortförklaring- som även de tycker är jobbigt då jag aldrig vill vara med. Sedan en annan del är att jag inte känner ork och lust. Helst av allt är jag bara hemma och deppar.  Har aldrig varit med i ett umgänge som festar osv vilket såklart känns jobbigt eftersom jag inte har stora erfarenheter vad gäller det- som alla andra vanliga tonåring. Detta är en punkt i mitt liv som känns jobbigt.

En annan sak är ju att jag är en hästnörd, hästar i huvudet för det mesta. Har en egen häst, tyvärr är det en person i stallet som får mig tillbaka på dessa tankar. Kontrollbehov av min häst och att dessa onda människor ska göra illa min häst för att de inte gillar mig (det är så det tyvärr är) . Detta får mig att skolka i skolan om det är så att jag slutar sent och måste hinna ta in min häst.  Ångest varje dag och ont i magen. Magkatarr är min vardag och tårar. Kommer till och från men nu när det är jobbigt med min hobby med bara massa problem utan lösningar får detta mig att bara inte orka mer. Kan såklart berätta mer om all ångest och för vad. Känns skönt att skriva av sig när ingen här känner mig. Min familj har väl fått höra enstaka gånger att jag vill dö men tror inte det låtit så allvarligt.

Blir lätt fäst vid människor också vilket får allting till att bli jobbigare. Såklart vill jag flytta på min häst men pga att det finns fåtal underbara människor där jag har en så bra kontakt med och som jag älskar att prata och vara med så känns allting mycket jobbigare.  Vill inte bryta kontakten så som det skulle bli, jag blir lycklig med att umgås med de och de får mig orka hålla på med hästar. Men allting blir ju också svårare när man har personer man bara träffar i hobbyn och inte utanför. Vi har hästarna gemensamt, inget mer. Lite så att man lätt blir beroende utav personer man verkligen känner glädje med. Kan säga att dessa personer verkligen betyder mycket för mig.

Har senaste tiden kollat runt på hur man kan försvinna smärtfritt men istället har då nya tankar kommit fram-  nämligen hur folk omkring mig skulle må. Jag kan inte tänka mig hur de skulle må och hur mycket jag förstör för andra. Jag gör mig en tjänst men förstör för alla andra.

Saken är den bara att jag inte orkar mer, känner ofta hur jag bara vill skrika och dö på plats till och från.  Jag är inte nöjd med mig själv och har svårt för andra människor som förstör för mig och får mig må dåligt. Tyvärr är det andra människor som får mig må på detta viset bla och mycket hur jag ser på alla problem som ständigt finns. Känner mig aldrig tillräckligt bra. Jag vill vara den där underbara människan, jag vill vara framgångsrik inom ridsporten och framförallt vill jag leva lyckligt och leva för någonting. Någonting som inte finns just nu. Har som sagt aldrig känt riktig livsglädje, känner också att ingen gillar mig osv. Allting är problem för mig. När glädjen finns dyker problem upp.

Känner att mitt liv inte är värt något, det är rädslan för döden och hur alla kommer ta det som får mig tveka. Vem tar hand om mina djur? Osv.

Det finns i korthet ingen dag med bara glädje, alltid är det något. Jag orkar inte mer. Tårarna rinner sakta ner för mina kinder samtidigt som ångesten bullrar i min kropp.

Finns det någon som känner som jag? Behöver verkligen hjälp…

Kram <3

Annons:
Otroulig
2013-01-04 01:14
#1

Hej Mildamatilda, Jag vill bara säga att du är visst inte feg, du är modig, du vågade skriva här och det är ju ett stort steg. Jag kan tyvärr inte komma med så mycket input på din diagnos men jag har för mej att det även finns grupper för det här. Jag såg även på Facebook att det fanns en sida skapad av föräldrar till barn med dessa problem. Så du är inte ensam. Att söka hjälp så här är superbra, fortsätt att leta efter nätverk där du kan ventilera lite. Sen är det väldigt bra att se och uppmärksamma de tillfällen du mår bra. Som med din häst och när du umgås med dina underbara vänner. Det är ju tråkigt att de finns människor som du känner dig hotad ifrån och det vore ju väldigt bra om du på något sätt kunde lösa detta. Har du försökt nämna din rädsla för den här personen med de du litar på/ antingen dina vänner eller familj? Vad gäller att inte vilja umgås i större grupper, det vet jag många som är. Det är ok. Alla är vi olika och man behöver/ ska inte vara lika. Jag tror att du genom att skriva här har tagit ett steg mot förändring till något bättre. Jag hoppas att du så småningom ser och kan känna vilken fin och underbar människa du är. Du är värd att må bra. Jag hoppas du får mer svar och hittar rätt i nätverken och så småningom vågar ta upp detta IRL, det finns människor som är bra på detta och som kan ge stöd och råd. Kram på dig och glöm inte det fina du har i ditt liv

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

KakaN_95
2013-01-26 23:57
#2

Jag vet inte rikigt vad jag sak säga, men jag har haft flera vänner som har mått i stil med hur du mår, och jag blir ledsen av att bara läsa hur du mår.
Men jag tycket att det är starkt av dig att du skriver ut det, det är som Oturlig säger, det är ett steg i rätt riktning!
Vill bara visa att du inte är ensam och att jag bryr mig!
Du är stark och vill du prata någon gång är det bara att höra av dig!

Kram på dig underbara människa!<3

lenjon1
2013-01-27 17:43
#3

Jag vet att det går att få fason på sitt liv igen…jag har precis gått igenom en svår kris och haft samma tankar som du att skita det här livet….och det skrämde mig att jag ens tänkte så…

jag sökte hjälp och det jag spontant känner är att du ska göra samma sak. Det är inte skamligt att ha någon att prata med. Och du är faktiskt en liten bit på väg eftersom du pratar med oss….

Eftersom du har fått en diagnos är det än viktigare att du lär dig hur den fungerar på dig. Visst finns det ett mönster hos de med Aspberger men du måste få dina verktyg som passar dig så klart och sådan hjälp finns det att få, jag lovar dig.

Och den du träffar för att ordna upp ditt liv - den personen har tystnadsplikt och får inte säga ett pip till någon. Det som sägs stannar mellan er och jag lovar dig att hittar du någon du känner förtroende för är det en sån enorm lättnad.

Lova mig att du söker hjälp! Du har hela livet framför dig och det finns så mycket fantastiskt du ska få vara med om, även om du inte tror det idag.

Kramar till dig

Lena

[Torahzen]
2013-02-01 19:22
#4

Gå med i en asberger-förening. Där får du träffa likasinnade och höra hur andra har hittat lösningar på hur de ska förhålla sig i vissa situationer.

kram

stillness
2013-02-09 12:27
#5

Kära vän Glöm aldrig att du är älskad av universum/Livet/gud detta är sant, Du existerar just här och nu och ingen annan är som du, ta in det i ditt hjärta och känn denna sanning.

Dina Lungor arbetar för dig så att du andas, du behöver inte göra någonting det är livet som gör detta åt dig, Känn denna Kärlek inom dig.

Hela din kropp arbetar för dig,transporterar blod,gör mat till blod läker din kropp och skapar nya celler som ger dig åter liv.

Känn denna kärleken inom dig

Att du existerar är nog med bevis på att Du är älskad av skapelsen just du för den du är kära vän

Var inte rädd, allt har sin tid i livet. Var inte rädd kära du.

Know Thy Self sa de visa förr och de har rätt.

Dina känslor vill säga dig saker Kära vän, och det kan komma som en jorbävning tro mig du är inte ensam.

Tillåt att känna det du känner oavsett vad det är oftast vill vi inte känna ensamhet,smärta etc men ju mer vi tränger bort det desto mer växer det (och kan leda till ångest attacker)

Försök bara att ge det kärlek(din uppmärksamhet)

DÅ FÖRSVINNER DET.

Önskar dig mycket lycka ljus och kärlek och kom ihåg Var inte rädd ,du är inte ensam, fråga Universum om att hjälpa dig.

Andliga böcker kan vara en väg för dig att bli medveten om dina tankar,känslor samt att med tiden läka dessa via ditt hjärta.

Vi lever i ett samhälle som är designat att stressa människor och skapåa rädsla,få oss att fockusera på vårt EGO alltså slå sig fram bara jag skall vinna, (så var inte hård emot dig själv kära vän)

detta gör att vi bla identifierar oss med tiden som är en Illusion för NUET är det som finns egentligen och när du får kontakt med detta så släpps massa psykologisk smärta i form av stress som kan höra i hop med ångest-rädsla för döden etc.

Rekommenderar boken Lev Livet fullt ut av - Eckhart Tolle

Upp till toppen
Annons: