Andligt

Frågor om utveckling och andlighet...

2012-08-18 18:58 #0 av: retep

Funderar på hur många av er här, kvinnor och män, som har en partner eller vän ni kan prata med om andliga ting?
Tänker att många kvinnor har närmre till känslor, till  personlig utveckling. Och med en större öppenhet för andliga frågor än män har.
Saknar ni ibland en partner, en vän att prata med om ett liv i utveckling, om närvaro, andlighet, kärleksfullhet, medvetenhet...?

Anmäl
2012-08-20 09:35 #1 av: GitteL

Hej fina, ja detta är en viktig fråga och jag själv kan prata med min syster och ett par väninnor, sedan har jag facebook där många är intresserade av just det jag skriver. Givetvis flest kvinnor men en del män också, de blir fler och fler.

Om jag skulle välja en partner idag skulle jag vara noga med att vi är på samma plan och kan prata om just detta med andlighet, mindfullness, åka på retreats tillsammans annars känner jag mig halv då jag vill utvecklas mer inom detta såklart, att få motstånd m.m

Jag har provat vara med partners som ej är medvetna men det fungerar inte.

Glad

 

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2012-08-21 13:05 #2 av: Uncle Thomas

Antalsmässigt är det fler kvinnor,

men mängdmässigt mer med män (man) för en av dem är mycket inne på andar o d. Egentligen för mycket för honom, eftersom han har dålig koll på vardagslivet och mår ofta dåligt då han får krångel med det, så han behöver "jordas" en del.

 

Anmäl
2012-11-03 22:41 #3 av: Anniina

Jag pratar om allt med min familj, sambo och även hans familj....alla är väldigt förstående och jag är överlycklig då jag trodde att det skulle bli jobbigt att berätta då man inte vill bli dumförklarad eftersom ingen av dem har det vi har:)

min sambo kan väl tröttna lite men därför har jag valt att vara med på denna sida så jag kan rensa lite tankar och läsa andra inlägg utan att hela tiden prata om sånt med min sambo mm, har är förstående och stöttar mig men han ser inte det jag ser så jag kan inte begära att han ska orka eller förstå allt jag upplever men i vilket fall som helst så får vi det att fungera bra...

sen har vi även två barn som är ganska öppna, bara 2 och 4 år men jag ser att dom ser en del med, min dotter pratar mycket om släkt från andra generationer så min sambo har väl lite svårare att vara skeptisk med:)

 

det är jobbigt just nu då det gått väldigt fort fram för mig den senaste månaden jämfört med innan,  att jag verkligen inte har någon i min umgängeskrets som är sndlig/medial eller öppen, jaa eller vad man nu kan kalla det;)

 

:))

Anmäl
2012-11-09 08:29 #4 av: Roamer

Har ingen att prata med just nu om alltför djupa saker. Visst finns det folk att prata med om lite ytligare men få orkar med att ta det till det djup jag föredrar att ha sådana diskussioner, och upplever att de inte riktigt känner sig bekväma med det, eller oftast inte riktigt förstår. Jag hade en väldigt nära vän en gång som jag kunde prata med på djupet och hon ville samma sak, men av lite omständigheter förlorade jag henne tyvärr.

Det är nog viktigt att hitta en partner som är på samma nivå eller åtminstone ha en nära vän att bolla ideer med. Tror livet blir trist och innehållslöst om det inte finns utrymme att försöka växa, och när jag förlorade min mentala sprarringpartner så kraschade jag fullkomligt och blockerade alla djupare tankar. Nu har jag fått perspektiv igen och börjar orka med att fundera på hur jag ska ta mig vidare i livet rent mentalt och skriva av sig fungerar för mig.

Anmäl
2013-01-12 13:04 #5 av: wingmaker2012

Hej..Retep, ja jag tror vi killar/män  har lite svårt med å utrykka oss känslomässig i ord och meningObestämd...vet inte varför..kanske har lite med våra feminina energier som vi har lite svårt å öppna inom oss. Jag personlig har alltid sedan jag var barn varit en riktig andlig sökare, jag gillade skogen och djuren, medan mina jämngamla har läkt i sandlådan eller spelat tv spel. Jag har väl alltid haft en indre kännsla av att livet i sig själv är lite mer än bara det vi ser med våra fysiska ögon. Har varit med om det som kallas for UKU..ut ur kroppen-upplevelse flera gångar..med början när jag var 13 år gammal...så visst jag håller med.. lika barn lekar bäst kan man jo samanfatta så...skal man växa så är det viktig att man har en partner som man kan bolla ider och tankar med, ja en sparringspartner..annars blr det som du seger Roamer..att äns egna tankar och medvetna blockeras och man går bakåt i stället for framåt...man dras ned praktisk taget.Rynkar på näsan...ja sant som du seger Gittel det blir fler o fler män som upptäker mer vem man är, än det man trodde att man var Skrattande.

Anmäl
2013-01-15 19:50 #6 av: Anniina

Jag rekommenderar starkt att gå i grupp på olika kurser, så man träffar andra, det hjälper mig sååå mycket!

 

vart bor du? kanske finns nått bra i närheten:)

 

mvh

Anmäl