Annons:
Etikettpersonligt-om-oss-själva
Läst 14306 ggr
GitteL
2008-07-10 21:11

Medberoende

"Medberoende är ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet utan anpassar sig till den."

Tommy Hellsten

Om du har vuxit upp i en dysfunktionell familj är tillvaron ofta rörig och osäker dvs icke närvarande föräldrar som inte såg eller lyssnade på oss med hela sitt jag. Kan vara mentalt, känslomässigt eller fysiskt frånvarande.

Så det behöver inte bara vara alkohol eller droger inblandat utan det kan vara just andra orsaker till detta beteende. Vi utvecklar överlevnadsstrategier för att klara av att hantera vardagen - ett så kallat medberoende:

  • Vi har låg självaktning, vilket gör att vi dömer oss själva och andra hårt. Vi döljer eller kompenserar detta genom att vara perfekta.
  • Vi får ständiga skam och skuldkänslor när vi tänker på oss själva i första hand i stället för på någon annan. Ex att säga Nej eller när vi vill uttrycka vad vi vill.
  • Vi känner oss ensamma och obekväma tillsammans med andra människor, speciellt dominanta/auktoritära personer. För att skydda oss försöker vi vara alla andra till lags genom att säga och göra saker vi tror andra förväntar sig av oss för att undvika konflikter. Eller så skapar vi ständiga konflikter i våra relationer.
  • Vi upplever all kritik som personlig kritik och därför upplever vi kritik som något mycket hotfullt.
  • Vi är väldigt osjälvständiga och rädda för att bli avvisade och följden blir att vi är beredda att göra vad som helst för att hålla ihop en relation eller så har vi svårt för att släppa någon nära.
  • Vi väljer ständigt att ingå relationer med människor som är känslomässigt onåbara.
  • Vi har ett starkt kontrollbehov, därav är vi osmidiga och saknar spontanitet.
  • Vi har svårt att fullfölja projekt.
  • Vi förväxlar kärlek med medlidande och är benägna att "älska" människor som vi kan tycka synd om och rädda.
  • Vi söker ständigt bekräftelse och söker allt utanför oss och blir som en flaska med bottenlöst hål. Dvs vi känner oss aldrig accepterade för den vi är och istället tror vi att vi blir accepterade när vi presterar. Vi skall alltid vara den duktiga flickan eller pojken och känner att vi duger enbart när vi gör saker. Vi känner oss aldrig rikigt nöjda inifrån och ut.

Följden av detta medberoende-beteende blir att vi ofta antingen själva blir missbrukare, gifter oss med en eller ännu värre båda delarna. Vi kommer att söka efter personer som kan uppfylla vårt behov av att bli svikna och det leder till en ond cirkel.

För att bli frisk behöver vi förstå vad som hände med oss när vi var små. När vi börjar arbeta med att läka oss själva, inser vi att vi duger precis som vi är och att det inte är fel på oss.

Missbruk kopplas ofta till alkohol eller droger men det är inte allt. Det handlar mer om en flykt ifrån våra känslor och vi tar något som tröst. Se nedan #3.

Nu till frågan: Känner du igen dig i detta?

Vill du ta dig ur detta så finns det många sätt. Ett av dem är att gå min Distanskurs om det känns svårt att mötas i grupp i verkliga livet. Gruppen är en guldgruva.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
[BigMama]
2008-07-10 22:17
#1

Det mesta stämmer faktiskt. Förutom missbrukarbiten. Vad innebär det då?

[Vintersaga]
2008-07-10 22:52
#2

Alla dessa saker du skrev om som exempel känner jag igen från min barndomsfamilj - som på ett sätt var dysfunktionell (alkoholmissbruk på senare år).

Däremot har jag inte utvecklat samma beteende som vuxen!

Så mitt svar blev "annat"…

GitteL
2008-07-10 23:14
#3

Missbrukare kan vara allt från relationer, sex, data, socker, mat, dejting, droger, alkohol, shopaholic, träning, workaholic och mycket annat.

Många som växer upp i denna miljön där det inte finns den känslomässiga närvaron upplever att man inte duger och prestationens självkänsla tar över eller så ger man upp utav tanken att man ändå kommer att misslyckas vad man än gör.

Jag växte upp i detta och tog mig ur vilket jag har skrivit om här, Min Historia. 

Detta är inte en dans på rosor men en nödvändighet och jag möter många som inte vet om att de är medberoende.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

[BigMama]
2008-07-10 23:17
#4

Hmmmm… Fundersam

Gahella
2008-07-11 03:43
#5

Ett stort JA på allt! Det är nästan otäckt träffande. Och det är en daglig "kamp" att inte hamna i de där gamla mönstren igen. Som t.ex att först ge till sig själv, är jättejobbigt fortfarande, för jag kan då få dåligt samvete. Ja i allt som räknades upp här får jag hela tiden vara uppmärksam på. Det har blivit mycket bättre absolut, men…

kybele
2008-07-11 11:51
#6

Ett ja för mig med… men även annat svar.. för HAR levt så… Har levt med en alkohol beroende som tryckt ner mig…MEN idag är de lättare o se MIG men de med sätta sig själv först är lite ja måste arbeta med mer.. (har 2barn) ;)

Annons:
marias777
2008-07-11 13:10
#7

Hmm jaa jag känner också igen mig i allt som du skrivit om…

Faith
2008-07-11 14:05
#8

Svarade ja, har haft förhållanden där männen har haft problem såsom alkohol, sjuklig svartsjuka osv. Skrämmande lika min pappa som jag tog hand om under alla år tills han dog hemma hos mig 1990.

Omedvetet medveten "sökte" jag mig till dessa män, för var det något jag var bra på så var det att "ta hand om", till priset av mig själv. Däri fick jag bekräftelse på min existens.. jag levde i en sanning som inte var min egna sanning men den enda sanning som jag visste om, den hade skapats av andra men som jag fortsatte att föda.

Den enda mannen i mitt liv som var utan dessa problem gifte jag mig med och fick två barn med (mina nu två äldsta) Han var lugn, båda fötterna på jorden och trygg i sig själv, detta skapade en stor osäkerhet inom mig och jag mådde väldigt dåligt (!) Plötsligt hade jag en man som jag inte behövde ta hand om, en som klarade sig utan mina "omsorger".. Jag gjorde mkt för att förstöra våran relation (omedvetet), tror jag bla. testade för att se om han stod kvar, för inte kunde han vilja ha mig väl.. och ville jag ha honom.. hela min existens stod ju på spel.

Efter 6 år tillsammans så la jag in om skilsmässa och föll ganska snart in i mina gamla invanda mönster igen med dessa "stackars" karlar som jag skulle rädda, min existens var "räddad". (help)

Idag lever jag ensam sen några år och har brutit detta gamla invanda mönster, var tvungen för att hitta min egna sanning och mitt rätta "mig". "Idag" har jag ett värde utan att behöva ta hand om andra till priset av mig själv, idag kan jag hjälpa utan att själv gå under.

"Den viktigaste relationen i livet har du med dig själv" Som Dr Phil sa :)

Kram

Tuva-Lena
2008-07-11 16:32
#9

Jag får svara Ja/nej på frågan. Tidigare i mitt liv var beskrivningen ganska lik, men numera har jag har kastat av mig dessa måsten. Sedan tror jag inte att man kan "rationalisera på oss" olika egenskaper. Vissa egenskaper känner jag igen medan andra inte alls har passat in på mig som person. I teorierna fungerar människor på det där sättet, men i verkliga livet finns en mångfald och variation av egenskaper som vida överstiger dom uppräknade. Och alla är inte negativa.. ;)

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Gahella
2008-07-11 17:31
#10

Precis mitt liv Faith! Är också singel sedan några år, och det ska bli väldigt spännande att se hur mycket som är kvar att jobba med. För jag har trott flera gånger, nä nu är jag färdig med detta, aldrig mer, så trillar jag dit i alla fall. Det behöver ju inte handla om drogmän, för beteendet kan gömma sig helt lurigt nån annanstans.

KallaMigMimmi
2008-07-12 11:03
#11

OJ! blev förvånad hur många som kännde igen sig. jag hade kännt igen mig i det för något år sedan, men det är där min utvecklig har legat.

har varit rädd för fremlingar och inte litat eller vågat ta kontakt men dom som jag inte känner.

jag vet inte riktigt hur det gick till men jag bestämde mig för att göra slut med det. fick nog och letade efter en förändring.

Det som värkligen satte igång mig var dessa ord som jag hittade på en blogg..

En fremling är ingen fiende. Det är en vän du inte lärt känna än

//En främling är en vän du inte lärt känna än;)  kicka in på My place on WW

Faith
2008-07-12 23:50
#12

#10 Finns säkert en del kvar att jobba med för min del också, men det lär jag väl märka, "den dagen den sorgen";) 

Precis, det behöver inte handla om "bara" drogproblem. En knickedick jag var tillsammans med i åtta långa år var sjukligt svartsjuk, vet faktiskt inte vilket som var värst.

#11 Bra ord :) En fremling är ingen fiende. Det är en vän du inte lärt känna än

Gahella
2008-07-13 00:10
#13

Ja precis Faith. De kan vara arbetsnarkomaner eller fanatiska när det gäller någon hobby. Allt kretsar runt dem och deras intressesfär, och där var inte jag nr. 1. Och hur mycket jag än stöttat och förstått dem så var det aldrig nog och tillräckligt bra.

När jag läser det här och begrundar mig själv, har jag aldrig känt mitt eget värde. Det gjorde ont inom mig. men jag visste inte hur det skulle vara istället. För om jag fick kärlek och bekräftelse, blev det ibland jobbigt, visste inte hur jag skulle ta emot det på riktigt. Jag blev glad, samtidigt som jag blev besvärad och stressad. Samtidigt som jag hungrade efter att bli sedd, bekräftad och älskad, ja…hjälp som jag hållit på och bitvis håller på än!

Annons:
Faith
2008-07-13 00:37
#14

#13 Åhh vad jag känner igen mig i det du skriver, hur mkt man än gjorde så var det aldrig tillräckligt, kunde stånga mig blodig ibland men till vilken nytta då.. nada.. Gjorde mig själv illa bara. Jag kan skriva under på allt det som du skriver här Cool

Gahella
2008-07-13 00:47
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

Hej min vän Faith, en kram till dig!

Faith
2008-07-13 00:53
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#16

Åhh vad du är gullig! Tack min vän!

Här får du en varm kopp choklad med massor av grädde på av mig, hoppas nu bara inte att du är laktosintolerant hihi..

Gahella
2008-07-13 01:00
#17

Haha…tack själv vännen för den sötnosen! Ja vi behöver lite kramar och kärlek särskilt nu, när vi sitter och minns hur det varit, och är ibland….Kram igen!

Ps. Den bilden fick jag av en annan underbar vän inne på UJ-sajten. Jag blev jätteglad!

ladysurprise
2008-07-13 01:06
#18

 Visa känslor har jag mycke svårt för i början.. de tog lång tid inan jag visa nåt för min kille..

 När de gäller djur o barn o så tar jag ganska mycke annsvar men sen räste käns de som jag skiter i vet inte om de är just för att jag har fåt ta mycke ansvar med djuren hos mamma o mina syskon när mamma vart sjuk helatiden.. I bland kändes de som att hon la på mig alldeles för mycke..

Ensam brukar jag käna mig ofta har nästan alltid vart ensam.. vart mobbad nästa hela tiden under grundstadiet o mellanstadiet.. Sen i bland käner jag mig obekväm när de är mycke flok o ibland inte..

 De har hänt några gånger mellan mig och min kille att när jag har fel o han rätt o han ger mig lite kritig så huger jag tillbaka så de nästan sprutar äld genom näsan..

osjälvständiga är jag med rädd för att gör fel om jag gör nåt själv om jag inte är hema eller hos någon jag käner..

 Bekräftelse har jag nog börjat söka nu när jag gåt upp i vick för att jag just nu är så missnöjd med mig själv

Gahella
2008-07-13 01:28
#19

#18 Ja, vi är många som kan känna igen sig i det här….kram till dig med!

Det finns många bra trådar här som du kan hämta bra stöd i…de har varit till stor hjälp för mig.

Solsken
2008-07-14 01:58
#20

#18 Hej på dig, ja att känna skuld å skam är inget som känns bra, jag känner samma gent emot min far, men jag har pratat med honom och talat om för honom att jag tycker inte det är okej att belasta mig, han säger att han menar inget illa, han säger saker till mig för att han älskar mig, jag tar åt mig hela tiden i alla fall, jag vet att det ligger hos mig det är bara jag själv som kan göra nått åt det ingen anna. (jag försöker inte lyssna)

Jag har oxå vart mobbad i grundskolan hela klassen hoppade på mig och slog mig, bara för att jag va liten. Men man måste gå vidare jag har fått den insikten att de som mobbar är de som är svaga och rädda.

Tänk så här, visst de mobbade dig i grundskolan men ska de mobba dig resten av livet, du måste ta kontroll över det, jag känner att de är mobbarna som är de misslyckade inte jag, de ska inte förstöra hela mitt liv förstår du vad jag menar?

Man kan inte kväva sina kännslor man måste få säga vad man känner i en relation, fast jag vet det är inte lätt, men en relation bygger på tilit till varandra man ska kunna säga vad man tycker, tänker och känner och ändå ska man finnas kvar för varandra.

Jag tro inte man får bekräftelse i att tröst äta det är ett själv destruktivt beteende inte bra,  fast det känns bra för stunden eller hur? du måste försöka prata med din kille

Lycka till jag håller tummarna kram solsken

Annons:
GitteL
2008-07-14 02:17
#21

Vill säga att jag beundrar er för ert MOD att skriva här och ni skall veta att det gör mig så glad att ni pratar så öppet och slänger ut saker här.

Många kramar till er alla.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Solsken
2008-07-14 02:28
#22

#21 Vasse god det är så skööönt å få skriva å slänga ut sakerSkrattandedet gör ju så att man utvecklas, jag är glad att denna sajten finns tack så hemskt mycket man lär ju sig av varandra

Kram Solsken

GitteL
2008-07-14 02:32
#23

#22 Ja vad bra men jag vet ju att det var en ängel som viskade i ditt öra. Yohooo gå till PU haha.

Kram

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Solsken
2008-07-14 02:35
#24

Skrattande älkar humor ja ängeln vet jag vem den är okej är det bra där då?? kram

David
2008-07-14 02:36
#25

Svarade ja. Dock kan jag inte påminna mig om att missbruksbiten funnits där, i något avseende (varken alkohol, droger, eller någon annan form av missbruk). Men familjer kan ju vara dysfunktionella ändå, och summan av det hela kanske blir samma, att man skapar ett medberoende även om själva beroendebiten inte funnits från början??

Finns det behandling inom sjukvården som är speciellt framtagen för sådana symptom?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

GitteL
2008-07-14 02:50
#26

#24 Haha du är på PU redan. Står för personlig utveckling. Glad

#25 Har du rätt i behövs ej missbruk utan det räcker med ej närvarande föräldrar och att inte bli sedd som liten att man utvecklar ett beroende själv.

Sjukvården vet jag inget om utan det finns många sätt beroende på vad du har problem med.

Vad skulle du vilja ha hjälp med?

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Solsken
2008-07-14 02:54
#27

#25 Hej missbruk behöver inte vara droger, det kan vara hur man är emot sina med människor psykologiskt, att man tar kontrollen under medvetandet, det kanske låte krångligt men psykologi är krångligt men väldigt intressant, du kan skriva dysfunktionella på google så kanske du kan hitta nått som kan hjälpa dig lycka till

Kram solsken

Annons:
Solsken
2008-07-14 03:02
#28

#26 ha ha ja jag vet jag hoppar hit och dit, klart jag gör vad vora livet annarsGlad

Kram på dig du är rolig duSkrattande

elsa-linnea
2008-07-14 17:03
#29

Jag kände igen mig, i takt med att jag stärkt min självkänsla har det blivit bättre, men jag faller för män som ger mig lite eller sviker. jag är medveten om det och nästa relation kommer att bli annorlunda det vet jag. Men ack att det ska behöva ta sådan tid att komma underfund med.

Tack för en bra sida.

Kram!

Faith
2008-07-14 17:24
#30

#29 Låter härligt :)

Jag kände igen mig, i takt med att jag stärkt min självkänsla har det blivit bättre,

Ja det var först då som jag också kunde se situationen på ett annat sätt och sen ta mig ur det.

Men ack att det ska behöva ta sådan tid att komma underfund med.

Jaa du Skrattande men jag ser det som en mognadsprocess man måste gå igenom för att komma dithän, men inte lätt för det:) Och du, bättre sent än aldrig Flört

Kram

Gahella
2008-07-14 18:14
#31

Ja, det handlar verkligen att inse sitt sanna självvärde i djupet av sig själv! Att jag ÄR VÄRD kärlek, sinnesro, respekt, omtanke, ja listan kan göras hur lång som helst!

Kia
2008-07-15 12:42
#32

Svarade JA på allt , lever fortfarande varje dag i det tyvärr. Svårare än vad jag trodde att bryta medberoendet. Mitt egna beroende hanterar jag bättre och bättre men medberoendet är svårare av ngn anledning:(

Faith
2008-07-15 14:21
#33

#32 Ja att bryta medberoendet är tufft, dels för att det är så gamla invanda mönster man lever i, man vet ju inget annat sätt än det man blivit präglad av. I mitt fall så var det en psykolog som fick mig att vakna upp, rejält kan jag säga! Jag reagerade med aggression mot henne och fattade inte ett dugg vad hon pratade om..

Detta fick jag smälta under en lång period, men jag kan ju säga att hon verkligen sådde ett frö hos mig, som sakta fick gro. Dom här orden hon sa till mig räddade faktiskt mitt liv, Så jag är henne evigt tacksam idag.

Doris
2008-07-16 23:16
#34

Jag svarar ja på de mesta frågorna men jobbar ständigt på att ändra mig själv till att våga säga ifrån och våga vara mig själv den jag är och inte vara alla tillags utan i första hand  vill jag göra detta eller inte. Alla kan inte tycka om mig så är det bara. jag är den jag är.

Allting är möjligt

Annons:
GitteL
2008-07-17 21:56
#35

Jag vill meddela att det är 75% som har svarat JA på denna fråga.

Jag vill tacka alla än en gång för att ni svarar så ärligt. Samtidigt hjälper ni mig i mitt arbete och mina framtidsutsikter.

Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

[lanns]
2008-07-31 03:24
#36

Jag har svarat ja eftersom det mesta stämde in på mej och mitt.
Har nyss kommit underfund med detta efter att ha läst en bok om medberoende. Det har gett mig insikter och förståelse för mitt beteende och mina reaktioner.

Vera-Trollet
2008-07-31 23:14
#37

Fick en knut i magen när jag läste, gjorde ont i själen!Medberoendet har påverkat både stora och små beslut,ställningstaganden i hela mitt liv. Nu vid 56-års ålder vågar jag vara den jag vill vara och stå för detta! Men jag tror att har man varit medberoende en stor del av livet så får man vara uppmärksam hela tiden så att man inte halkar tillbaka i detta medberoende!

GitteL
2008-08-01 01:08
#38

#36 Det kanske känns jobbigt nu och jag känner en glädje med dig att du tar tag i dig själv och köpte en bok. Härligt att läsa.

#37 Ont ja, det är inte en dans på rosor att växa upp i denna miljö och jag kan också känna att det gäller vara uppmärksam och som jag brukar säga medvetet närvarande i nuet. Om rädslan talar eller käeleken talar inom oss. Starkt gjort att bryta mönstret. Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

GitteL
2008-08-25 13:45
#39

Fler som känner igen sig?

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Kiksan
2008-09-03 22:17
#40

Ja, visst är det! Men det kan också vara jobbigt att prata om eller visa öppet här inför alla, skulle det vara ett stängt forum kanske det skulle finnas en annan ärlighet!

Det jag kan känna är att många läser en massa böcker och tar bitar hit och dit istället för att söka inåt och tro och lita på det dem känner och tycker och tänker…Det är otroligt mycket citat ifrån kända författare och tankar ifrån "mästare" men varför skalar vi bort oss själva i vårt tänkande?

Mycket har blivit så långt ifrån oss själva, vem är jag! .Jag söker i böckerna med alla de andliga ledarna och "de som vet mera"

Men hur som haver så kan jag känna igen mig i det du skriver! Helt klart, tack! Kiksan

GitteL
2008-09-04 00:05
#41

#40 Kloka ord du skriver. Visst är det bra om vi kunde söka mer inåt där kroppens signaler ger oss svaren direkt.

Ja det är sant att det finns en annan ärlighet när inte alla ser på. Tyvärr så har jag denna slutna grupp till vår kurs just nu.

Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
Kiksan
2008-09-04 22:15
#42

#41 Vad för sluten grupp? Finns det möjlighet att diskutera i stängt forum?

bjprofit
2008-09-04 22:46
#43

Jag känner igen mig i alla exempel. Jag växte upp i en hemmamiljö där alkohol var ett konstant inslag i både vardag och helg.

Har inte varit medveten om hur det påverkat mig förrän jag hittade hit till PU men tack och lov så har jag inte utvecklat samma beroende

själv som vuxen.

"Om inte NU........när då?"

"Vad som än händer......så är det OK"

GitteL
2008-09-04 23:40
#44

#42 Ja det finns men den gruppen är just nu för distanskursen som jag har här.

#43 Ja det är inte lätt att inte fått vara barn och växa upp i en trygg miljö men bra att du ej utvecklade samma beteende.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

[Vintersaga]
2008-09-05 00:32
#45

#43 - Ja jag känner också igen detsamma som du, fast lite senare i livet (i tonåren började det). Av någon underlig anledning utvecklade vi alla tre barn en antipati mot alkohol istället för att bli likadana - och det är något jag är glad för! Det var bra gjort av dig att göra detsamma :-)

GitteL
2008-09-11 13:21
#46

#45 Bra att bli medveten vad som hänt i det förflutna så vi kan förstå oss själva och få ett igenkännande av olika egenskaper. Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

[Vintersaga]
2008-09-13 03:14
#47

#46 - Ja, fast mest imponerad är jag av att vi valde att gå mot det vi gjorde, trots föräldrar och alla kompisar vi hade som började bli nyfikna på alkoholens effekter… Vi blev ganska ensamma då under en längre period… men det är åtminstone jag glad för idag, för det var början på min andliga utveckling :-)

GitteL
2008-09-13 03:26
#48

#47 Gå o lägg dig. Flört

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
[Vintersaga]
2008-09-13 03:47
#49

#48 - Hi hi, jag är vuxen nu Cool

GitteL
2008-09-13 12:20
#50

#48 Tungan ute

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

intressant
2008-09-13 19:11
#51

känner igen en hel del men ingen alkohol….möjligen ett beroende av motion…..

ett för stort behov av aktivitet i min barndomsfamilj….

Vilka är de oändliga möjligheterna?

Vad mer är möjligt än uppgivenhet,värdelöshet?

 

GitteL
2008-10-04 18:24
#52

#51 Precis och många är inte medvetna om vad som händer med oss. Insikterna kommer på vägen och ett igenkännande hos andra gör att vi öppnar upp och blir mer medvetna var vi kommer ifrån, hur vi har levt och vem vi är. Ett möte med sig själv är guld värt.

På vägen finner vi mycket.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

wolfie
2008-10-06 20:54
#53

Japp jag har känt igen mig i detta..fick hjälp på vägen o bearbeta mitt medberoende..det är nu 20 år sedan..men det finns kvar o ser jag inte upp så halkar jag en aning tillbaka..varför ska det vara så svårt att tänka på mig själv i första hand?men i det stora hela så lever jag väldigt bra i dag..jag duger precis som jag är..tycker någon något annat så är det deras problem..

Väldigt intressant tråd!

GitteL
2008-10-15 23:55
#54

#53 Vad härligt att du tog dig ur det, visst halkar vi dit lite då och då men skillnaden är att vi blivit medvetna om det vilket är en enorm känsla.

Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

kickizens
2008-10-16 02:05
#55

En kanske "korkad" fråga…..hur tar man sig ur då?

Alla pratar om att "ha tagit sig ur det" lr att "det var si lr så länge sedan" men ingen talar om HUR???!!?

Jag skulle gärna vilja veta hur???

Annons:
GitteL
2008-11-21 15:09
#56

#55 Hur man tar sig ur är ingen quick-fix.

Jag har en kurs här på PU som heter "våga vara den du är" som handlar just om detta. Hur vi hanterar våra rädslor i nuet och det blir en förståelse på vad man upplevt som barn. Ett igenkännande av alla andra deltagare.Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

DinJejja
2008-11-21 17:27
#57

Jag svarade ja.

Allt stämde in på mig. Men jag blev medveten om det när jag började 2:an på gymnasiet. (går 3:an nu) Så jag har fått hjälp och håller på att arbeta med det vilket går väldigt bra och jag trivs med mig sjävl mer och mer. Men det sitter i, speciellt det där om att tycka om sig själv och att lita på andra, de är väldigt svårt.

uppväxt med alkohol missbruk och svikningar gång på gång. Men idag har jag tagit avstånd från den förälderna och tycker att det funkar riktigt bra. :)

Ijin
2008-11-24 23:46
#58

Kände igen mig i mycket, inte längre dok… Slåss dok med några punkter fortfarande;)

GitteL
2008-12-13 14:54
#59

#57 Det är en skön känsla att veta att det inte var ditt fel för barn som vuxit upp under otrygga förhållande lever ofta med en känsla av skam och skuld vilket gör sig påmint i olika situationer.

Önskar dig lycka till.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

GitteL
2008-12-13 14:56
#60

#58 Det gör vi alla, slåss med saker men det är en härlig feeling att förstå varför för att sedan kunna släppa taget och fylla sig själv.

Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

DinJejja
2008-12-13 14:58
#61

#59 Tack :)

Choklad
2009-01-13 20:47
#62

jag känner igen mig i mycket, men jag växte inte upp i en familj med missbruk,

U R us

Annons:
GitteL
2009-01-13 21:34
#63

#62 Finns olika orsaker som man kanske ej ser just nu.

Att växa upp med någon där man ej blir sedd för den man är kan också orsaka dessa känslor som man går ock bär på dvs skuld och skamkänslor.

Det kommer ofta fram mer vid samtal vad det är som man upplevt som liten.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Choklad
2009-01-13 22:40
#64

mm jag har upplevt en del som jag helst vill glömma, vill gärna lämna det bakom mig.

U R us

GitteL
2009-01-13 22:43
#65

#64 Fungerar ditt liv som det skall och du är nöjd så ser jag inte att man skall behöva dra upp saker igen men om det är känsligt att prata om så är det oftast något som du inte är klar med.

Skicka PM till mig om du inte vill skriva här om det.

Kram till dig.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Ijin
2009-01-25 00:18
#66

Man ska väl generellt sätt inte glömma saker…? Även om dom är jobbiga så är ju dom en del av dig… Du skulle ju inte vara den samma utan dom?

kerstinjo
2009-02-05 22:30
#67

En dysfunktionell familj kan också vara en helt vanlig familj utan missbruksproblem, inte heller behöver det vara en otrygg uppväxt.

 Kerstin 

 

Kia
2009-02-08 01:09
#68

#67 Utveckla gärna :)

Kram Kia

[rore]
2009-04-28 17:35
#69

Ja men visst var det så. Har vuxit upp i en alkoholskadad familj. där jag en gång för länge sedan lovade mig själv att aldrig ALDRIG bli som de vuxna jag hade i min närhet. Gissa vilken kall dusch det blev när jag insåg i vuxen ålder att jag levde efter mina överlevnads strategier som jag hade utvecklat när jag var barn. Medberoende personligheten. jag som trodde att jag hade klarat mig så bra. Idag har jag rivit ner lögnen som jag har växt upp med och jag känner mig hel. Något jag då trodde att jag aldrig någonsin skulle få uppleva.

FÖRR: "Naken i sanning. I vånda utan ord. Stod jag i skulden o skammen. Med mina osagda ord"

Nu är de för alltid blottlagda och jag har försonats med mitt förflutna.

Annons:
Fialotta2
2009-04-28 21:59
#70

Jag har vuxit upp i en familj där en förälder var psykiskt sjuk och påverkade hela familjen. Det skulle hålla inom familjen.

När jag satte stopp och vägrade vara med i juni i fjol (48 år senare), blev det många som ringde och försökte att få mig att spela med igen. Jag stod på mig och fick stöd från de flesta som ringde, när de försto hur läget var som.

Vinsten som blev när jag stod upp för mig själv blev stor. Jag är starkare nu och friskare.

Nu är jag i samma sits med en annan i samma familj, men nu har jag satt stopp. Trots att jag är rädd för represalier. Jag tänker inte dras med i ett medberoende varken då det gäller sprit eller psykiska orsaker.

Finns det ett beroende av att bråka också?

Kurina
2009-04-29 17:12
#71

Jag har i vintras avslutat ett förhållande med en alkoholist som förnekat sin alkoholism. I o med det så har jag också fått inse mitt eget medberoende som bottnar i att jag vuxit upp med alkoholism. Det mesta i listan ovan stämmer på mig också. Jag kom underfund med att man kan aldrig göra en alkoholist nöjd och skulden var alltid min. Allt jag gjorde eller inte gjorde var fel. Jag hade insjuknat i 'styrka', det var bara att bita ihop och fixa, vad det än var som krävdes av mig. Jag skulle klara av allt, göra allt som förväntades och lite till.

Grälsjuka t ex är en typisk egenskap hos den som enligt nedan betecknas som 'syndabocken' och det skulle vara min ex då. Man tar på sig rollerna redan som barn som överlevnadsstrategier.

Dom medberoende personligheter som jag hittade i boken "flodhästen på arbetsplatsen" är (tack Gahella för tippset)

Hjälten, räddaren, syndabocken, den osynlige och clownen. Man kan ibland vare lite av varje beroende på situationen. Själv kände jag mig mest igen i räddaren och den osynlige.

GitteL
2009-05-16 16:36
#72

Tack för era tankar och delning av ert liv, jag lär mig massor av er. Kyss

#70 Du ställde en fråga om det kan vara ett beroende av att bråka. Allt vi lärde oss som små sitter som ett minne och har Du fått uppleva bråk som liten eller att du inte kunde sätta gränser för dig själv så kan det komma fram nu. En sorts ilska och du tar igen det nu.

Att bråka är jobbigt och det blir spänningar i kroppen också. Bakom ilska finns en sorg som du kanske inte bearbetat eller att du har förväntningar nu att den andra skall förstå dig. Svårt att säga här men skriv PM om du känner för det.

Kramar

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

GitteL
2009-08-06 13:09
#73

Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Change
2009-08-07 22:33
#74

Detta var spännande, känns som någon skrivit det där åt mig. Det här var som att komma till insikt, en stor bit faller på plats - det känns bra att veta varför jag är som jag är.

Hur gör man egentligen för att ta sig ur dem här dåliga mönstrena som medberoende? Det var längesedan jag flyttade hemifrån och blev självständig, men vissa saker verkar verkligen sätta sig på djupet.

[rore]
2009-08-08 11:54
#75

#74

*ler*

Ja, vissa bitar sitter djupt inom en och kan vara svåra att få fatt på och ibland behöver vi hjälp av andra för att lösa upp knutarna inom oss. Det är det ju bara vi själva som kan göra, om vi verkligen vill det och det fantastiska i detta är vetskapen att det verkligen går.

Jag vet inte om du har sett att Gitte vår sajt värd håller kurser här på nätet.I  det rosa fältet till vänster finns det info om detta Personlig hjälp/coatching. Eller så kan du skriva ett Pm till henne.

Sen finns det även självhjälps grupper. Typ AcOA eller alanon som man kan gå till och känna efter hur det skulle vara. Goggla på AcOA  där finns det mycket intressant att läsa

Önskar dig lycka till. Om du behöver så finns vi här för tips och råd/ Kram Rore

Outerspace
2009-08-08 15:33
#76

Bra artikel och ett stort Tack till dig Gitte.

Att vara medberoende är nog inte många som vet vad det är. Hoppas det blir fler som får upp ögonen och tar tag i sig själva.

Annons:
GitteL
2009-08-09 18:58
#77

#76 Tack, det är fler som får upp ögonen och känner att de får svar på något inom dom när de läser och hur de blir hjälpta så snabbt när vi går direkt på kärnan och benar ut allt.

När det kommer ljus på mörkret förvandlas det till ett annat perspektiv. Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Delfinen
2009-08-13 03:44
#78

Känner igen mig själv på alla punkterna utom den sista.

Är uppväxt i en missbrukarfamilj (pappa) men kan inte påstå att jag inte har blivit sedd av min mamma. Hon fanns alltid där, hade alltid tid, att lyssna och finnas där. Har inte kunnat ha en bättre mamma.

Så vad beror det då på att jag känner igen mig i så många punkter? hmmmmm

[rore]
2009-08-25 20:03
#79

Puttar upp denna.

Bara för att jag tycker den är så himla bra.Flört

GitteL
2009-08-26 01:57
#80

#78 Vet ej varför precis men dotter och Pappa relation är rätt viktigt när vi är små. Det är ju vår allra första kärlek för vi vill ju gifta oss med Pappa. ;-) Om han nu var frånvarande dvs självupptagen så kom Du kanske i skymundan.

Behöver höra mer och fråga mer men känn efter inom dig själv vad för svar det blir.

#79 Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Delfinen
2009-08-26 20:46
#81

# 80

Min pappa har varit alkoholist i alla tider. Redan innan jag föddes. Men min mamma var ung, kär och blind och insåg inte det fören det var för sent. När hon blev gravid med mig var det enda "rätta" enligt min farmor att gifta sig och så blev det.

Jag var under min barndom otroligt bortskämd av min pappa. Fick göra precis som jag ville. Men förstog när jag blev mer vuxen att det inte var av kärlek till mig. Utan för att gå emot min mamma och hennes beslut i uppfostran. Han väntade på den dagen då jag skulle bli så gammal så att han kunde tala om för mig vinken j**la mamma jag hade. Det lyckades han nu aldrig med.

Så för mig har han varit en far på papperet inget mer trotts att jag levde tillsammans med honom min första 17 år. När min son var 7 år bröt jag helt kontakten med min far.

Fråga på du om det du behöver veta.

Vet inte varför men tyvärr har jag inga direkta minnen alls från min barndom. Minns inga julaftnar, födelsedagar, min första skoldag eller någonting. Bara svaga bilder av 2 dockor jag hade och enstaka händelser. Dom minnena jag har börjar i tonåren.

Change
2009-11-14 15:26
#82

Andra gången jag skriver här nu, jag hålelr på att läsa i boken "Bli fri från ditt medberoende" av Melody Beattle.

Jag är medveten om att jag är medberoende och jag har accepterat det faktumet, men det som verkligen gör mig rädd är själva "befrielsen". För ärligt talat så är mitt beteende någon jag levt med hela livet, jag blev sån här redan när jag var liten, det är ju hela mitt sätt att vara, hela mitt JAG. Vad händer om jag vill ta mig loss och bli fri? Vem är kvar då? Vem blir jag?

Skrämmande tanke!

Tar tacksamt emot svar :)

[rore]
2009-11-14 15:39
#83

#82

Hej change!

Har precis haft samma frågor inom mig som du skriver om nu.

Jag var jätte rädd. Insikten om ansvaret jag hadde för mig själv visade sig för mig.

Hjärnan sprang som vanligt händelserna i förväg och jag kände mig mer vilsen än någonsin.

Under en tid höll rädslan mig fången. Vågade inte riktigt ta klivet ut mot detta nya, samtidigt som jag inte ville kliva tillbaka.

Jag blev stående på gränsen,, tills jag en dag sparkade mig själv i rumpan och tog steget fullt ut.

Processen är långsam och det nya som kom i min väg frigjorde mig från sorg, skuld och skam.

Vet du,, Jag skulle vilja säga att jag är samma människa. Bara det att jag känner mig hel istället för trasig.

Förr trodde jag att det endast var en illusion att kunna känna sig hel.

Jag frigjorde mig från sorgen, skulden och skammen. Det gjorde ont. Men det var absolut nödvändigt,,,

Idag är jag stark i min svaghet.

Tidigare trodde jag mig vara stark. Men allt jag var,,,, var just svag.

Jag önskar dig lycka till i ditt växande.

Kram

Annons:
[Vintersaga]
2009-11-14 20:48
#84

#82 - Häftigt! Jag tycker det är väldigt starkt av dig att erkänna detta både för dig själv och för oss andra! Vad är vi när vi tar bort det jag vi har identifierat oss med så länge vi kan minnas? Det är som att tappa minnet och börja om från början - att programmera sig med nya beteenden, tankar och känslor!

På ett sätt vore det väldigt skönt att bara släppa taget om allt som har varit och börja om från noll - samtidigt blir det ju inte så, precis som Rore säger.

Jag är övertygad om att när du nu har satt ord på din rädsla (som jag ser det) kan du gå vidare och bearbeta den med kärlek till dig själv - och därigenom skapa den äkta och sanna personlighet som du är! Skrattande

Kram Rickard

[lanns]
2009-12-06 22:17
#85

Skrev en massa tankar i morse.Skrev bla om detta att jag väntar. Att jag sitter tyst och stilla, är en duktig flicka, och väntar på att bli tilltalad, inbjuden. Skrev också ner tankar om att jag aktar mig, backar undan, avstår från saker för att låta någon annan få osv. Tänker att det är något jag har med mig från det jag var liten. Vet inte om det funkade då, tror inte det. Nu funkar det absolut inte.

Vill inte göra andra besvikna, ledsna, arga eller vad de nu kan vara för otäcka känsloyttringar som kan dyka upp om jag gör som jag vill.

Kom att tänka på denna artikel då. Läst den ännu en gång. Känner iigen mig i mycket.

Här behövs en omprogramering om jag inte ska gå genom livet med ett ständigt lätt missnöje som sällskap. Men jag är lat och hoppas på en riddare som ska komma och rädda mig från allt det onda. …å så levde de lyckliga i alla sina dagar..

[rore]
2009-12-07 08:17
#86

#85

Å så levde de lyckliga i alla sina dagar,,

*ler*

Jo,, jag väntade också på en riddare i skinande rustning som skulle komma och rädda mig,,,,

Från mitt öde.

Insåg till slut att den riddaren,,,,

 inte var någon annan än jag självSkämsTungan ute,,,,

[lanns]
2009-12-07 11:29
#87

Jo just så är det. Har förståt det oxå.
Så det är bara att iklä sig rustningen och
ge sig ut å rädda de fagra mön. OskyldigFlört

[rore]
2009-12-07 11:32
#88

Härligt,, Lycka till på färden. Kyss på pannan

bjprofit
2009-12-07 16:08
#89

#87 Skrattande Säger som Rore….Lycka till på färden.

Bitvis är det lite "guppigt" men väl värt vartenda steg Flört

Kram

"Om inte NU........när då?"

"Vad som än händer......så är det OK"

GitteL
2010-01-15 15:29
#90

Hur reagerar du när du hör ett barn som gråter eller skriker?

Vill du tysta ner barnet, stänga det ute eller tar du barnet till dig?

Detta kan du se som det är ditt eget inre barn och det är aldrig försent att få en lycklig barndom. Bli din egen förälder.

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad, man vill ingiva människorna någon slags känsla, själen fryser i tomrummet och vill kontakt till vad pris
som helst.

/Hjalmar Söderberg 1869 - 1941

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
Choklad
2010-01-16 16:18
#91

Jag tar barnet till mig och tröstar det.

..De där orden att det aldrig är försent att att få en lycklig barndom…det tar jag till mig.

Tack!Glad

U R us

GitteL
2010-01-16 16:37
#92

#91  Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

intressant
2010-01-21 00:50
#93

jag hoppas på pappas bekräftelse och blir besviken när

han inte bekräftar mig…..

hur förlöser man detta

man ska förlösa lidandet läste jag nånstans

kommentarer?

Vilka är de oändliga möjligheterna?

Vad mer är möjligt än uppgivenhet,värdelöshet?

 

GitteL
2010-01-21 22:41
#94

#93 Detta har du skrivit om innan också dvs Din Pappa och hur ledsen du blir när du inte får den bekräftelse.

Antagligen vet han ej om hur han skall göra för han har aldrig gjort på något annat sätt och inte heller lärt sig detta. Du kan lära honom med att kommunicera utifrån ditt hjärta eller att du tar hand om ditt inre sårade barn och ger dig själv denna kärlek och bekräftelse. Inte i det du gör men för den du ÄR.

När du tänker tanken om att jag blir inte bekräftad så kommer du att skapa ett obehag inom dig. Tänker du att Pappa är som han är och jag kan enbart förändra mina egna tankar så kommer en annan känsla att infinna sig.

GE dig själv Kärlek så kan du TA EMOT och du kommer inte att behöva hans bekräftelser eller någon annans. De kommer automatiskt när du känner kärleken inifån och ut.

KRAM Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

GitteL
2012-10-31 21:54
#95

Dags att putta upp.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Theleonora
2012-10-31 22:01
#96

Bra gjort GitteL! Jag behöver verkligen läsa det här igen. Dels för att inse hur jag har varit och är till viss del men även för att inse att jag har kommit en bra bit på vägen. Stor kram till dig


GitteL
2012-10-31 22:05
#97

Tack och jag blir så glad av att du har blivit medveten om detta. Mycket starkt gjort av dig och fortsätt så för INGEN skall behöva gå runt med att uppleva en ständig känsla av skam….den känslan är till för att få en förändring som vi alla egentligen vill. Att kunna känna att man vågar vara den man är fullt ut.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
GitteL
2014-12-17 12:49
#102

Intressant att läsa för dig som ofta tassar på tå för andra och har svårt för att säga nej.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

SuzanneV
2014-12-20 14:44
#103

Puttar upp detta viktiga! Kanske många som känner igen sig inför och under kommande jul- och nyårshelg. Rekommenderar Gittes distanskurs med varmt hjärta! Love! Ta hand om er och varandra!

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

GitteL
2015-01-31 14:29
#104

#103 Tack Suzanne och det härliga med dig är att du gick från att vara fast i ett mönster av att vara medberoende och anpassade dig till att nu ha hittat din livsuppgift. Helheten av att arbeta inifrån och ut som att skala av en lök. ❤️

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
SuzanneV
2015-02-01 00:37
#105

Tack Gitte! Ja, det är helt fantastiskt! Har aldrig mått så här bra som jag gör nu i hela mitt liv. Fri från medberoendet! Från värdelös till värdefull och att äntligen känna mig levande. Nu är ingenting omöjligt. Det finns inga hinder. Inga alls! Happy! Love!

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

GitteL
2016-05-17 11:31
#106

Puffar upp denna viktiga artikel

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

GitteL
2016-08-20 00:37
#107

❤️

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Upp till toppen
Annons: