**Historien om Grodungarna
** 
Livets lektion nr 1

Det var en gång ett gäng med grodungar,…

 … som skulle arrangera en springtävling.

Målet var att nå toppen av ett högt torn.

Många människor hade samlats för att följa loppet och heja på utövarna…

Så gick då starten…

Ärligt talat:

Ingen i publiken trodde att grodungarna skulle klara att nå upp till toppen på tornet.

Man hörde bara uttalanden som:

"Åh, så krävande!!!

De kommer säkert ALDRIG att kunna nå fram."

eller:

"Inte en chans att lyckas, tornet är alldeles för högt!"

 Grodungarna började att avbryta, en efter en…

… Förutom en, som raskt klättrade allt högre…

Folkmängden fortsatte att ropa:

"Det är allt för krävande!!! Ingen kommer att klara det!"

Allt fler grodungar blev trötta och gav upp…

…Men en bara fortsatte allt högre opp…

HAN ville abslout inte ge upp! 

Till slut hade alla andra gett upp klättringen, undantaget den ena grodan som efter stor insats nådde toppen som den enda!

Nu ville naturligtvis de andra utövarna veta hur han egentligen klarade detta! 

En utövare frågade grodan hur han hade klarat att utföra en sådan prestation och nått målet. 

Då visade det sig att…

Vinnaren var DÖV!!!!

Och lärdomen av denna berättelsen är: 

Lyssna aldrig på folk som har en tendens att alltid vara negativa och pessimister…

…för de tar från Dig Dina vackraste drömmer och önskningar, som du bär i ditt hjärta! 

Tänk alltid över ordens kraft,

för allt du hör och läser påverkar Dina handlingar! 

Därför: 

Var ALLTID… 

POSITIV! 

Och framför allt:

Var rent ut sagt DÖV, när nån säger till Dig
att DU inte kan fullföra Dina drömmar! 

Tänk alltid:

Även DU kan klara det!

Motiverande tråd som många bör ta till sig.

Bra citat " DU ÄR RESULTATET AV DINA TANKAR, KÄNSLOR OCH HANDLINGAR".

Grod Vinnaren var döv.

Bra berättelser och visst är vi summan av våra tankar.

Jag ser att det är så ur ett perspektiv och samtidigt kan jag inte låta bli att utmana lite grann med två frågor att konfundera över, sett ur ett annat perspektiv:Var kommer tankar ifrån? Och vem är det som "tänker"?

Så här: om vi säger att jag väljer att tänka positiva tankar, är det verkligen ett val jag gör, som person alltså?
För det måste ju först finnas en tanke om att jag ska tänka positivt för att sen kunna göra det valet, som det verkar.
Så var kommer den tanken ifrån?

Vad jag pekar mot är; finns det egentligen någon person som har full kontroll över vad de tänker, och känner också för den delen?

Är inte tankar något som helt enkelt händer? För har vi någonsin vetat innan tanken kom, att just den tanken skulle komma? Så vem tänker?

Lite funderingar som sagt, inte menat att säga att budskapet i denna tråd inte är av värde! Allt har sin tid och sin plats. Ville bara säga det.

Sommarkram.

Ja jag är lika fattig som förut, ingen kris här inte! :D

#3 - Jag har svaret på din fråga "Vem är det som tänker?", men är vi egentligen intresserade av att få svar på frågan…?

För mig har det blivit sant att en fråga utan svar är en bättre fråga än en med färdigt svar - för i den förstnämnda föds nyfikenheten på vad som döljer sig under ytan på vårt eget medvetande…

#4 - Men en sak är du rik på i varje fall: du är "ägare" av en sajt som är väldigt populär! Vilken glädje du måste känna att varje morgon kunna stiga upp ur sängen och veta att du kan logga på din dator och mötas av intresserade människor…

Kram Ricke

#3  PUH  !

Japp, nu har jag det ! Tankarna föds nog ur vår uppfattningsförmåga/vårt register, via känslor som kommer ur även instinkt och intuition. MEN hur kommer det sig att vi kan tänka, viktigare att känna ur mitt synsätt. Fast å andra sidan så kan ju en känsla komma ur/efter en tanke också så nåt lurigt är det !

På det här då: "Vad jag pekar mot är; finns det egentligen någon person som har full kontroll över vad de tänker, och känner också för den delen?"

För min del, svar nej. Hjärnan lever sitt eget liv ibland. Kan även göra det för att så att säga rädda sig själv, liksom känslorna från exempelvis vår urinstinkt gör - saker bara händer, bara ÄR.

#5 "Jag har svaret på din fråga "Vem är det som tänker?", men är vi egentligen intresserade av att få svar på frågan…?"

Hahaha!

Ja, alla frågor är ju inte menade att hittas ett svar till, jag kallar dem "öppna frågor". Öppna för att de egentligen är till för att "öppna upp" oss, så vi kan undersöka lite mer på djupet, inte för att man ska komma på ett svar som låter bra.

Jag dyker gärna ner i djupet, för det är där de riktigt intressanta fiskarna gömmer sig.

Innan vi går helt OT mot trådens budskap så drar jag återigen uppmärksamheten mot att vi väljer att se världen helt på egen hand. Vi kan naturligtvis lyssna och ta till oss de "sanningar" som andra presenterar för oss - men det är fortfarande vi själva som väljer att tro på dessa s.k. sanningar! När vi sen tror på dem så ser vi dem också…

Om vi tar det här med fattigdom t.ex. så är det många som anses fattiga i våra ögon - men ur ett filosofiskt perspektiv så kan det vara vi som är fattiga, som har en tendens att titta på det materiella hellre än på livets alla rikedomar.

Mitt inlägg om grodan som var döv lade jag in för att betona att vi ibland kan behöva slå dövörat till alla besserwissers som har svar på alla frågor (och även bestämt resultatet på det som ska göras innan man ens påbörjat det)… Därför var det också intressant det där med "öppna frågor"…

Kram Ricke

#6 "Tankarna föds nog ur vår uppfattningsförmåga/vårt register, via känslor som kommer ur även instinkt och intuition.

Okej, så var finns vår uppfattningsförmåga/register någonstans, kan du hitta det nu i dig själv? Jag hittar inget sådant. Måste först tänka att det finns ett sådant, för att det ska finnas, haha. Så något är ju där redan innan tanken om ett register föds.
Vad uppstår allt detta i? Jag är lite jobbig som du märker.

"MEN hur kommer det sig att vi kan tänka, viktigare att känna ur mitt synsätt. Fast å andra sidan så kan ju en känsla komma ur/efter en tanke också så nåt lurigt är det."

Ja, tänker vi egentligen ö h t? Då är vi där igen; vem är det som tänker? Finns det en "tänkare"? Eller är det så att tankar (och känslor) är något som bara "händer", det verkar inte ens vara särskilt personligt…

Gillar det du säger här:

"saker bara händer, bara ÄR."

Vintersaga, absolut! Önskar att jag hade lite mer tid över till sökande/skrivande också, men det går i omgångar. :)

#8 Om något av mina inlägg skulle ha dragit iväg från själva budskapet i tråden, så ber jag om ursäkt. Det var aldrig min mening, snarare så var det tänkt att bredda tråden lite med ännu ett perspektiv på det hela.

Det är svårt det här ibland tycker jag, att hålla sig inom ramarna för vad som är okej att skriva och inte och vad som passar in i en tråd, för ofta brukar den ju ändå utvecklas, eller hur?
För min del så ser jag inte så många gränser längre, det kanske är det som är problemet. För andra, inte för mig.

Kram!

#11 - Ha ha, det var inte tänkt som något sådant - mera som ett försök att få alla som inte älskar de djupaste filosofierna att få något att hålla sig i vid utforskandet av tankens uppkomst…

Men jag gillar själv mer och mer att en tråd utvecklar sig i olika riktningar och inte hela tiden stöter på andra gränser än där ens egen fattningsförmåga tar slut!

Kram

#9  Som jag uppfattar det nu verkar tanken som ett helt fristående fenomen - men var tusan kommer det ifrån då ?

Hmm  hjärncellerna knakar. Har tänkt på dom så nu finns dom…men det hjälper inte!

#12 Ahh, okej, jag förstår.

Kram och gonatt!

Heej!

Här kommer jag o flundrar * det riktigt knakar i skallen* hihihi….

Var kommer våra tankar ifrån?

Oss själva naturligtvis

men det finns även inlärda tankar,, ,, Sk Automatiska tankar (som förts över från våra föräldrar, lärare, kamrater, mm.)

En del utav "våra" tankar,, är egentligen inte "våra" Men vi tror det eftersom de alltid funnits där,, och det är inte förän vi ifråga sätter detta,, som vi märker att det finns andra möjligheter & alternativ,,,

Bara en tanke sådär