Annons:
Etikettgränser
Läst 4218 ggr
moonflower
2009-08-10 17:31

Ånej - inte träffa släkten igen...

Ursäkta mig - men jag passar inte ihop med min släkt! Inte ens med min egna mamma!

Hon är gammal idag fast helt klar i huvudet…måste tilläggas.

Jag måste verkligen vara väldigt konstig och underlig…?

Detta hände på min fars begravning för ca 1 månad sedan, och jag har en bror och mamma  som närmast anhöriga.

Min mamma bad mig - dagen innan begravningen att läsa igenom de papper som prästen skulle läsa upp under akten - jag började läsa, och fann till min besvikelse att jag inte var nämnd någonstans i den långa texten - men däremot min bror, min fars bror, min fars arbetskollega fanns och min mor då naturligtvis.

Och jag blev upprörd och ledsen frågade varför jag inte var med - min mamma sade att hon läst texten 2 ggr och inte märkt något fel… 

Är jag  konstig när jag reagerar på detta?

Har aldrig haft en bra relation men min mamma - har aldrig känt mig välkommen - vår kontakt har varit kylig och ytlig.

Hon har däremot alltid favoriserat min bror väldigt starkt.

Efter begravningen var det en tillställning där gämförelse av yrke, inkomst, hus och bil var några av ingredi-enserna.  Och återigen hade jag inget gemensamt med släkten. Ingen tycktes vara intresserade av det inre måendet, ett sökande av livskvalitet med så få prylar som möjligt osv.  Tyckte det var oförskämt mot min pappa, även om jag inte hade världens bästa relation med honom.

I min mammas garage hittade jag en gammal tavla och mina tankar kom igång och jag började minnas tillbaka i tiden… - är min mamma en såndär som hejade på tyskarna under andra världskriget, röd fana och ett speciellt kors i mitten… ? var en fråga som började snurra i mitt huvud. Det får inte vara sant. 

Vet att jag som väldigt liten var tvungen att hävda mig - blev vår familjs svarta (rebelliska) får som skrek " alla är faktiskt lika mycket värda!" Medans oförstående ögon tittade på mig… 

Kommer nog aldrig att få alla svar - vet inte om jag vill…fast på ett vis har jag fått alla svar jag behöver…

NEJ - ingen mer släktträff - knappt inte med min mamma heller…jag ringer dock för att höra att hon mår bra… hon har faktiskt fött mig …eller? Har aldrig känt mig som riktig medlem i "vår" familj dock.

Är otroligt tacksam över min egna familj, vänner, hund och katt - naturen - (min rikedom) utan dom hade jag tagit mycket hårdare på det som hände hos min mamma.

kram

/moonflower

Annons:
[rore]
2009-08-10 19:32
#1

Hej moonflower!

Nej Du är inte konstig.

Det är fullt "normalt" att reagera på sådant som känns sårande eller kränkande.

Du är ju en levande varelelse, med allt vad det nu innebär.

Jag tycker heller inte att du ska behöva ursäkta dig för att du inte passar i hop med din släkt eller din ursprungs familj.

Däremot så förstår jag, Om det finns ett sår inom dig som ännu inte är läkt. För det är tunga saker du tar upp i ditt skrivande.

Jag antar att det väcker en del tankar och känslor inom dig./Kram Rore

siddelina
2009-08-15 11:05
#2

Hej, jag förstår att du känner dig ledsen för att du upplever att din integritet kränks. Det är inte roligt att känna sig utanför i sin egen familj.

Det du beskriver ger mig bilden av att du försöker passa in, fast du inte gör det enligt din familj/släkt. Det är klart att det måste göra ont och vara jobbigt för dig!

Lakerol
2009-08-16 13:50
#3

Hej moonflower,

oj vilken styrka du har. Och vad skönt att du har en stark och trygg famn i din egna familj, din man och barn.

Jag lider med dig i din mammas oförstående kommentar att du inte är nämnd. Det är så lätt att tycka vi överreagerar, och vi låter hjärnan rationalisera, men det kanske är precis så som du skriver att du är utanför din familjs svarta hål.

Visst är din mamma och de andra familj, ditt blod, men du har en annanegen, viktigare familj nu, och det är där dina lojalitetar ligger. Det tunga arbete du gör nu innebär att du frigör dina barn från att bära tidigare generationers smärta och skuld.

Hoppas detta kan vara ett stöd i en tuff process. Din familj är de du just nu har omkring dig, och dina barn som bär ditt ljus vidare till kommande generationer.

Samtidigt, det är bara du som kan möta, konfrontera identifiera konflikten och tokälska sönder den. All kärlek till dig i den kampen!

Jakob

moonflower
2009-08-20 11:54
#4

Tack för Era svar - det stärker! Att känna mig ensam i denna tunga process är det sista jag vill vara - tack!

ps håller med dig Lakerol/Jakob trots att det känns "segt" att se det ljusa i det hela så är det precis som denna situation behöver - ljus och kärlek - för att kunna en gång för alla förminska den och till sist blir det inget kvar…ds

Upp till toppen
Annons: