Personlig hjälp/coaching!

Ledarskap - Att leda sig själv

2010-09-20 20:50 #0 av: ManU77

(även publicerad på Självkänsla ifokus)

Allt ledarskap börjar, eller borde börja, med inre ledarskap... att leda sig själv.

Ledarskap handlar om att ta personligt ansvar för sitt liv, självförverkligande, och att skapa värde för omvärlden genom de personer vi blir genom medveten och målmedveten utveckling av oss själva.

Alltför många människor spenderar sin tid med att skylla på olika omständigheter för allt som inte fungerar i deras liv. Vi skyller på en partner för att vi inte har det bra hemma, vi skyller på chefen för att vi inte har det bra på jobbet, vi skyller på någon främling i bilen framför som gjorde oss arga, osv.

Att skylla på andra är inget mer än ett försök att ursäkta vårt eget beteende. Att skylla på andra för vår nuvarande livskvalitet är ett väldigt sorgligt sätt att leva. Det enda vi gör då är att spela offer.

Det vi verkligen gör är att säga att vi är helt maktlösa att leda vårt eget liv. Det vi säger är att "för att mitt liv ska förändras till det bättre, måste någon annan förändras." Partnern måste ändra på sig, chefen måste ändra på sig, eller främlingen i bilen framför måste ändra på sig.

Vilket fattigt sätt att leva!

Det enda sättet att förbättra vårt liv är att acceptera vår egen ledarroll. Så fort vi ser oss i spegeln och säger till oss själva "för att mitt liv ska förändras, måste jag förändras", då växer vi upp och då öppnas dörrar till ett bättre liv.

När vi förstår, och agerar, på ett sådant sätt att vi tar fullkomligt ansvar för vår egen lycka, har vi återtagit makten över våra liv.

/Magnus

Anmäl
2010-09-20 22:02 #1 av: rore

Så riktigt och sant skrivet,,,, Men vägen till den insikten kan ta lång tid på sig för att gro,,och slå rot.

Men när den insikten landat:

Jag kan inte förändra någon annan. Jag kan bara förändra mig själv.

Vilken befrielse,,,,,,,,mmm, då händer det grejer!!Flört

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2010-09-21 10:48 #2 av: [BigMama]

Jag känner sådan empati för en person som skyller sitt usla liv på chefen och partern. Önskar att det du skrivit Magnus kunde sjunka in hos henne, utan att hon ställer sig i försvarsställning.

Men som Rore skriver: Jag kan inte förändra någon annan, jag kan bara förändra mig själv.

Anmäl
2010-09-21 12:52 #3 av: [Tunridan]

Bra skrivet Magnus!

Anmäl
2010-09-22 12:43 #4 av: Ibbe

Bra Magnus. Vi kan aldrig förändra en annan människa, men vi har 1 % ansvar för våra känslor och hur de påverkar oss.

Att ta eget ansvar är att kunna be om ursäkt, inte att be någon förlåta för det är känslomässig utpressning.

Att anklaga andra och/eller omständigheter försätter bara individen i ett känslomässigt fängelse... och... vem lider av det? Ingen annan än individen själv.

Magnus, bra skrivet som sagt :-)

Tack för ordet
... och du... take care out there!

 

Inga-Britt I-B Gustafsson

Anmäl
2010-09-28 14:27 #5 av: szirius

Eget ansvar är a och o. Och det kan vara en lång väg att våga ta in den insikten, beroende på vad man har för syn på sig själv såklart.För insikten kan göra ganska ont. Iaf om det mesta är kaos för stunden.

" Det här är mitt ansvar, och det här och det här.Bara JAG kan ändra på mitt mående och min inställning". Aj Flört.

Jag tycker iaf att jag kan märka hur detta går i vågor.Man skalar bitar av ansvar hela tiden.Och just när insikten slår in så gör det som ondast.När man just inser att ja, jag har skapat detta fängelse alldeles själv, och bara jag kan ta mig ur det.

Sedan kommer ihopsamlandet av frågan "hur" och att komma till handling. Förändring på det inre planet tar tid.....

I boken " älska livet som det är" skriver hon en sån härlig mening:

"Det går inte att  beskriva hur perfekt min man blev när jag slutade anse att han skulle ta hand om mitt liv." Flört

Kan ni känna igen det? Hur en människa helt magiskt förändras inför ens ögon i samma stund som man släpper alla åsikter och förväntningar.

Jag är i en ansvarsprocess...absolut...hur var det nu då...gruvarbetare, hahahhaa, det finns mycket att hitta och gräva ut och kasta på soptippen, mönster och rädslor och vad vet jag.Tungan ute

 

Anmäl
2010-09-30 20:58 #6 av: [Tunridan]

Ja Szirius, jag kan absolut känna igen det, ett jublande inre igenkännande!! Skrattande

Det är så himla lätt att prata om detta med ansvar, man kan bli riktigt jäkla bra på det - intellektuellt sett. Man pratar om det och diskuterar med andra i forum som detta t ex och alla (många iaf) är överens; visst har man ansvar för sig själv och allt börjar och slutar med mig och ingen annan. Javisst, absolut. Vi nickar och är överens.

Sen. Hmm, just det ja. Jag ska ju leva denna insikt också, tänkte inte på det, det är visst inte bara en teori som låter bra. Oskyldig

Men, övning ger färdighet. Sägs det. Skrattande

Anmäl