Personligt om oss själva!

Energitjuvar

2011-02-21 17:03 #0 av: tsehai

Har avslutat relationer som sugit ur mig allt, tyvärr är det min egen far och min storasyster. Sorgen är enorm att behöva "stänga" av sina nära för att själv överleva. Det har tagit mig såååå lång tid att förstå att jag burit deras skuld/skam, manipulation och projicering, ris och rosor och martyr. Hur lite de funnits där när jag som mest behövt dem. Det gör så ont, för de är ju de som överlever i sin förnekelse och går vidare för att suga tag i någon annan som kan lindra deras ångest.

Försöker överge ännu ett förhållande som innehöll manipulation och lögner i massor. Min sambo som är spelmissbrukare. Han har gått över ALLA gränser. Idag undrar jag hur jag kunde svika mig själv så mycket. Hur kan man bli så förd bakom ljuset? Idag säger jag nej till det. Men det gör ont, varje dag undrar jag varför jag lever?

Hur ska jag kunna lite på människor efter allt??

Hur ska jag kunna hitta tillbaka till min livsglädje?

kram

 

Anmäl
2011-02-21 22:52 #1 av: [resande71]

 

Ditt enda behov för att nå inre styrka

 

Tron på dig själv. Den är bergfast och stenhård. Den finns/är och står kvar i ALLA väder!
Om du tappar tron på dig själv har du förlorat allt. Om du väljer att tro mer på andra än dig själv, förlorar du dig själv till dem. När du väljer att tro på dig själv kommer styrkan, makten och den sköna känslan, av att vara herre i sitt eget liv.

 

Tilliten till dig själv. Du vet att den enda du helt och fullt VÅGAR lita på är: DIG SJÄLV!
En människa som inte litar på någon annan än sig själv är den starkaste av de starka.
Du har inte längre behovet av att lita på någon annan den dagen du valt att bara lita på dig själv. När du valt att lita på dig själv till ett hundra procent kan heller ingen annan svika dig, för du hade redan valt att bara lita på dig SJÄLV. En människa som känner sig sviken av andra litade inte på sig själv. Människan valde att lita på "den andre".
Att endast lita på sig själv ger dig MER än om du hellre väljer att lita på andra. När du hellre litar på andra blir du ett offer för andras lögner och svek. När du medvetet väljer att endast lita på dig själv kan du lämna de svaga och ljugande bakom dig. De lämnar inte längre DIG.
DU lämnar DEM!

 

Styrkan i dig själv. Den finns ALLTID. Du SER den bara mindre bra eller inte alls ibland, för den ligger just då skymd. Styrkan skyms av svagheten, vilsenheten, förvirringen, skulden, offerkänslan och uppgivandet. Om du medvetet väljer att känna styrkan när den ligger skymd, så kommer den visa sig. Du VÄLJER! Välj styrkan i alla lägen och den finns och känns där.

 

Vetskapen om att allt ordnar sig på bästa sätt. Det gör det ju alltid, inte sant?
Ingen anledning finns till tvivel, oro, maktlöshet och frustration. Du väljer vad du vill känna. Vill du känna lugnet och känslan av en bekymmersfri tillvaro? VÄLJ den!

 

Att behovet av andra inte finns, för det enda du egentligen och sant behöver är DIG SJÄLV!
Så länge du bär känslan om att du BEHÖVER en viss person i ditt liv för att må bra, ägs du av den personen. Vill du känna friheten i att äga dig själv så behöver du först släppa behovet av andra omkring dig. Det är en väsentlig skillnad i att BEHÖVA någon, och att VILJA umgås med någon för att man älskar denne eller bara har himla kul tillsammans.

Du kommer fixa det!
Snart kommer de sköna känslorna till dig och du möter människor som GER dig energi!

/Lena

Anmäl
2011-02-22 14:00 #2 av: rore

Tsehai!!

Jag har inte något att tillägga. Du har fått så bra svar av Lena,,

Jag önskar dig Lycka till och hoppas på att du finner dig själv och din egna inre styrka,,

/rore

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2011-02-23 14:52 #3 av: [Tunridan]

#0 "Idag undrar jag hur jag kunde svika mig själv så mycket. Hur kan man bli så förd bakom ljuset? Idag säger jag nej till det. Men det gör ont, varje dag undrar jag varför jag lever?"

Du kunde inte göra på något annat sätt än du gjorde, för då hade du gjort det. Du gjorde det du blivit lärd att göra, det du själv hade lärt dig. Det är inte ditt fel. Det är inte heller någon annans fel.

Det finns ingen skuld att lägga på någon, för alla bär sår inombords som man agerar från i sitt sökande. Du söker kärlek till dig själv, precis som alla andra gör på olika sätt. Du har ditt sätt.

Du undrar varför du lever. Du lever för att du är du. Du lever för att du ska leva ut allt som är du. Du är unik och du har din plats i världen som alla andra har, du är en del av allting. Du är inget "misstag", ditt liv är inget "misstag". Du är perfekt som du är.

Du lever inte för någon annans skull än din. Allt utgår från dig och kommer tillbaka till dig. Du är allt och det är fantastiskt, för utan dig skulle inte världen existera, du behövs, du har lärdomar att dela med dig av till andra.

Ser du hur viktig du är? Hur viktig och hur älskad? Du är en komplett varelse och behöver bara vakna och minnas din storhet.

Anmäl
2011-02-26 12:25 #4 av: GitteL

Jätte bra svar i denna tråden. Både Lena och Tunridan.

När själen vaknar så börjar vi må dåligt, detta är ett tecken på att vi behöver hitta "hem" igen.

Att kliva ifrån vårt sökande utåt till att söka inåt i oss själva igen.

En GÅVA från dig själv till dig själv.

Skrattande

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2011-02-26 13:02 #5 av: [Tunridan]

#4 "När själen vaknar så börjar vi må dåligt, detta är ett tecken på att vi behöver hitta "hem" igen."

Klockrent! Så bra beskrivet! Kyss

När själen vaknar och vi mår dåligt så är det inte för att det är något "fel" på oss, som vi lätt kan tro. Det finns inget som kan vara "fel" med oss som personer. Det är bara ett dömande som egot gör för att jämföra sig med andra.

 

Att må dåligt är en inbjudan till att ta reda på vem man egentligen är.

 

Anmäl
2011-02-26 16:52 #6 av: tsehai

Tack för alla fina och bra svar. För er tröst.

Det är bara det att min själ vill inte leva vidare med det. Efter två självmordsförsök, snart 3 års sjukskrivning låser jag in mig allt mer. Jag sitter i mitt eget fängelse och svalt nyckeln.  Smärtan är för stor att bli besviken igen. Allting har redan hänt, men ett sms från min ex. kan sätta igång tusen känslor och han har aldrig fel i hans värld. Det spelar ingen roll vad jag gör eller säger. Han hittar alltid ett sätt att vända på saker till sin fördel. När jag är stark och försöker nonchalera honom knackar han på igen och förstår inte varför jag inte vill svara på hans sms. Hans ursäkt är att han vill veta om jag lever. Skitsnack i min värld. Kan inte stänga av honom totalt då han är skyldig míg massor av pengar som i 5 års tid ska avbetalas varje månad. Väntar på den dagen han skiter i det oxå för jag kan ju inte kontrollera honom.

Jag har en son på 15 år som valt att bo hos sin pappa, kanske på grund av allt som hänt...sorgen är enormt stor att inte få ha honom nära mig som en mamma vill. Jag kan inte ge honom skuldkänslor över det och pressar inte honom på något sätt. Han vet att jag finns om det är något, mer kan jag inte göra.

Det låter egoistiskt men jag vill inte leva längre. Jag har ingenting, inga riktiga vänner. Jag är bara såååå ensam med min ångest och jag försöker verkligen läsa och förstå men smärtan är för stor ibland. För att orka med min smärta dricker jag vin varje kväll och för att kunna sova på natten tar jag insomningstabletter, jag måste vara totalt bedövad för att kunna somna. Vet att alkohol är det sämsta, min syster är ju alkoholist, hittat henne efter en veckas supande...åkt in med henne till akuten två gånger tills jag inte orka med att se allt.

Men vad spelar det för roll om jag super och röker ihjäl mig egentligen, ingen kommer sakna mig jag har ju själv sett till det genom att låsa in mig. Det är min son som får leva med det och det gör ju att jag fortsätter vakna och motvilligt gör om allting för att åter hoppas att dagen försvinner. Är detta att leva?? Någonstans gav jag upp, jag orkar liksom inte, jag ser ingen mening med det, jag passar inte in det här världen, det gör för ont så jävla ont att existera.

Om jag inte vill leva vidare är det ju mitt val, för i slutändan är jag bara en belastning för försäkringskassan, för läkarna, för staten. Mest för mig själv som inte kan ta mig ur det jag fått bekfräftat av mina föräldrar....

Jag är inget offer jag hade bara oturen att växa upp i en dysfunktionell familj. Jag har ensam tagit mig ur både anorexi/bulimi medans alla andra blundade. Jag har kraften i mig, men jag orkar inte kämpa mer för att åter få bekräftelse på att livet suger...förlåt men jag ska snart ha min mens då är jag ännu mer känslig.

Jag bestämmer ju över mitt liv, det vet jag då kan ju få bestämma över min befrielse. Jag ska ju inte behöva ha dåligt samvete över det med.

kram

 

Anmäl
2011-02-26 17:37 #7 av: rore

Tsehai!!

Det gör ont att inte passa in i denna världen,, Men anledningen till att det käns på det viset. Är oftast pågrund av att vi vänt oss själva ryggen och givit bort kontrollen och makten till andra,,,

Smärtsamt!! Ja det är det.

Bort tappad och trasig,, trasig och bort tappad!!!!

Det gör ont,,  Smärtan talar bara om för oss att det är dags att bryta gamla invanda mönster,,

För det är just dessa mönster som håller oss fångna i oss själva....

När vi väl sätter oss ner och accepterar den sanningen,, så kan miraklerna komma tillstånd inom oss,,,,,,

För så länge vi håller fast vid och kämpar i de dysfunktionella mönster som vi har,,, kommer vi ingenstans och vi fortsätter ljuga för oss själva...

Jag vet att det är tufft och att det är svårt. För det käns som om man är den ensammaste människan i hela världen,,,

Men att bryta dessa mönster och att tillåta sig att känna denna smärta. Det kommer att belöna dig med en enorm styrka och kraft,, som finns inom dig,,,,,

Men först måste du tillåta dig att sörja och att acceptera att din verklighet inte är vad du vill att den ska vara,,,,,,,,,,,,,,

Sänder dig styrke tanke kramar,,,,

/ rore

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2011-02-26 17:52 #8 av: [Tunridan]

#6 "Det är bara det att min själ vill inte leva vidare med det."

Nej, din själ vill inte leva med det, din själ vill nog egentligen få släppa allt detta som begränsar och istället känna inre frihet, som är din sanna natur. Men du behöver inte ta livet av dig för att nå den friheten och friden.

Jag hoppas verkligen att du söker hjälp och inte bara från forum på detta sätt. Du kan inte mentalt eller logiskt försöka förstå något och tro att det i sig gör dig fri.

Det måste få komma till dig som en insikt och ibland tar sånt tid, eftersom man behöver vara redo och kunna "ta in det" - och ofta kommer det när vi minst anar det och kanske när vi mår som allra, allra sämst. Det är min erfarenhet i alla fall.

Men jag tror som sagt att du behöver andra som kan hjälpa dig att hjälpa dig själv. Helandet kommer inifrån dig, inte utifrån någon annan. Men någon annan kan visa dig vägen dit.

Det finns hjälp att få av andra, du behöver inte göra allt själv. Sök den hjälpen. Om du är redo för den.

Kram till dig.

Anmäl
2011-02-26 18:37 #9 av: tsehai

VAR får jag den hjälpen VAR? Litar ju inte på någon längre...var??

Så ledsen...kram för att ni orkar svara och engagera er Gråter

Anmäl
2011-02-26 20:39 #10 av: [Tunridan]

#9 Jag menar att du kan söka upp någon som kan arbeta tillsammans med dig, någon terapeut av något slag.

Sök på nätet, t ex efter terapeuter, eller kontakta din vårdcentral eller kanske vänd dig till någon som arbetar utanför landstinget, inom alternativ behandling.

Det finns många sätt att göra det på, men du måste vilja det och du måste ta första steget själv och det klarar du. Att inte lita på någon behöver inte hindra dig från att finna hjälp.

 

Anmäl
2011-02-27 22:18 #11 av: [resande71]

Tsehai!

I vår ilska ligger en enorm kraft. Där hittar du tillbaka till styrkan som just nu ligger osynlig.
Du kanske har hört talas om människor som kan lyfta bilar i ren ilska?
Du kan lyfta DIG SJÄLV i denna fantastiska känsla!

BLI ARG!!!

På dig själv, på världen, på Gud, på vad du vill!

Ilskan är vårt effektivaste vapen i försvaret av oss själva.

Vill du rädda dig själv nu?

Bli då urförbannad och släpp lös en kraft som lyfter dig över de högsta höjderna du skådat!

/Lena

 

Anmäl
2011-02-28 00:14 #12 av: [Tunridan]

#11 Väl talat Lena! Bättre att bli heligt förbannad än att stanna kvar i känslor av ledsamhet och självförakt.

Anmäl
2011-03-15 13:47 #13 av: nyborjare08

#12 Jag håller inte med dig Tunridan. Tsehai behöver göra vad hon/han behöver göra och det är rätt för honom/henne! Det är också det som gör Tsehai till den otroligt unika, vackra, varma, fantastiska själ som vandrar på denna jord, på sitt eget unika vackra sätt.

Det finns bara en sanning och det är kärlek!

Jag ser dig, tsehai!

Vila i DIG!

Anmäl
2011-03-15 17:03 #14 av: [Tunridan]

#13 Då håller du inte med Lena heller då, eftersom det hennes råd i #11 som jag svarade på. ;-)

Naturligtvis är det så att vi alla behöver göra det vi behöver göra, när vi behöver göra det och allt det där. Och vad som är bäst för en själv, ja det kan man nog bara veta själv också. Även Tsehai.

Jag har svarat lite liknande som dig längre upp i tråden förresten. Men det är inte alltid som sådant "kärleksprat" är det man kan ta till sig i alla lägen, hur sant det än är. Jag vet själv eftersom jag varit i såna situationer...

Jag vill istället försöka möta människor där de befinner sig. Försöka, dvs göra mitt bästa. Man gör så gott man kan. ;-)

Eftersom jag arbetar med energier och känslor är energier, så vet jag av erfarenhet att de har olika frekvens som ligger som på en "skala", vibrationsmässigt. Man kan inte bara hoppa från en känsla som ligger i ena änden av skalan till den andra. Vanligtvis.

Hur ska en person kunna "vila i sig själv", när han eller hon befinner sig i totalt mörker och inte kan se? Ibland behövs en hand att hålla i på vägen. Någon som pekar ut riktningen.

För att ändra sitt medvetande, vakna till, se klart, så kan man behöva gå från känslan av nedstämdhet/sorg/ledsamhet till ren ilska, som har en helt annan energi än den första. Ändra frekvensen för att kunna ta sig ur depressionen alltså.

Det var min tanke med svaret. Kanske är det vad Tsehai behöver göra, eller inte. Det vet egentligen varken du eller jag. Men Tsehai bad om hjälp och råd och det är vad jag ger. Resten är upp till betraktaren. ;-)

Anmäl
2011-03-15 17:19 #15 av: [resande71]

Jag håller helt med dig Tunridan!

Hur fasen vilar man i sig själv om man mår skit???

/Lena

Anmäl
2011-03-15 18:02 #16 av: [Tunridan]

#15 Nej, precis, det går ju inte. Man måste "komma dit" i sig själv att man kan vila i sig själv. Man måste göra resan för att se att man aldrig gjorde en resa, att man alltid var där man var. Haha, jag trasslar in mig i orden här, men ändå.

Sen kanske man en dag kan må dåligt och samtidigt vila i/som det man är, sig själv. En känsla av frid finns samtidigt med upplevelsen av skit, konstigt nog. Bara enhet finns då.

Men det är ju inget man kan öva sig till, eller tro på, eller höra från någon annan och anamma som "ett sätt att leva". Det är inget vi styr över. Vet inte vad det är faktiskt...en del kallar det grace. (Gillar inte det svenska ordet "nåd").

Anmäl
2011-03-15 23:33 #17 av: GitteL

Så bra ni skriver...Lena Och Tunridan. Håller med att i ilskan finner vi livskraften och kommer den fri så frigör vi till alla andra gömda känslor.

Ilska kan dock vara en förklädd sorg men det märker man rätt snabbt dvs om man alltid har varit arg. Glad

 

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2011-03-16 18:34 #18 av: [Tunridan]

#17 :-)

Ja, håller med. Visst kan ilska vara förklädd sorg. Ibland "hanterar" vi sorg genom att bli arga, kanske för att det "håller ihop oss" (upplever vi). Så vi stannar där, i ilskan, för att slippa ta tag i det som finns under.

 

Anmäl
2011-04-06 21:32 #19 av: siddelina

Jag är full av beundran. Wow, vilka kloka och omsorgsfulla människor det finns här på personlig utveckling, som bryr sig om sina medmänniskor.

Stor kram till dig Tsehai! Hoppas att allt ordnar sig!

Anmäl
2011-04-07 15:41 #20 av: GitteL

#19 Tack för att du skriver det du tänker. Underbart att höra. Kram till dig Siddelina

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2011-04-07 20:34 #21 av: siddelina

#20 Kram Tillbaka Gitte Skrattande

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.