# Skam Author: [Borttaget] Skammen en stor och kraftig vägvisare om vad jag inte ska säga/tänka/göra ngn mer gång. Någonsin. En förfärlig känsla men det enda som får mig att stanna upp och tänka och utvärdera mitt beteende. Vet inte om skammen platsar här eller på Psykologi men det är för mig en viktig och smärtfull faktor i min personliga utveckling. Just nu är jag full till bredden av skam. Har tänkt fruktansvärda tankar om en person, personen är enbart vänlighet tillbaka. Jag försöker utröna vart mitt agg mot personen kommer ifrån, vad som utlöser det. Det återkommer gång på gång. Skammen vill berätta att mitt beteende är fel. Hur hanterar ni skammen? Vill för allt i världen inte vara utan den för jag har förtjänat den. Med råge. Vad är er uppfattning om skam? ## Comment 1 Author: [Borttaget] #0 Min uppfattning om skammen är beroende på situationen. Visst kan den vara en vägvisare som hjälper oss till ett "rättfärdigare" liv. Samtidigt kan skammen vara inplanterad och då är det något som "vi" behöver lära om. (Tex,när skammen handlar om att bära andras \*skräp\* och tro att det är sitt eget) Jag kan inte låta bli att undra över vad det är hos den andra personen som du inte kan med? Kan det vara så att den personen bär på egenskaper som du sett hos någon annan? Dig själv eller någon i din närmsta omgivning? Att hantera skammen, har för mig många gånger varit en utmaning, för känslan har varit så stark att jag flytt i från den. Kämpat emot den. Men de gånger när jag stillar mig och tillåter den att finnas där den är, utan att sväva ut i självanklagelser.. eller inre dialog överhuvudtaget, så ebbar den ut och tappar sitt grepp om mitt varande, och faktiskt så brukar svaret dyka upp inom mig, så att jag förstår. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag vet inte varför jag reagerar så, jag försöker lista ut det. Därför tror jag som du, att inte förneka känslan för den är ju där, även om jag vet inte vad den grundar sig i. Kanske är enda sättet att bemöta den så jag ser den ordentligt. ## Comment 3 Author: Gahella Så här skriver Sanna Nova Emilia om skammen **Skammen** (vilket är självkänslans totala motsats) bygger på en upplevelse av ovärdighet, ofta en djup förankrad känsla belägen bortanför vårt medvetna medvetande. De flesta av oss är inte medvetna om att vi går omkring med en kronisk känsla av skam. En känsla som lagrats inom oss som en omedveten programmering innan vi hade ord eller tankar med vilka vi kunde formulera eller definiera vår upplevelse. Ett barn som utsätts för aggressioner, avvisanden, ogillanden, kränkningar, kärlekslösa handlingar, ignorans och projektioner (till följd av en vuxenvärlds övergrepp och oförmåga att själv ansvara för sina känslor och upplevelser av otillräcklighet, maktlöshet och stress) hamnar i upprepad stress och chock. Samma sak gäller för ett barn som ständigt måste bevisa sin värdighet – i form av tester, prov, betyg, prestationer, jämförelser etc. där det ständigt finns en yttre måttstock för om barnet duger och är godkänt eller inte. Barnet har inte förmågan att resonera kring upplevelsen och vet inget annat än att göra sig själv skyldig till vuxenvärldens utageranden och övergrepp. När den skulden blir för stor att hantera och inte heller medvetet kan analyseras så tränger den direkt ner i vår undermedvetna uppfattning om oss själva. Och vi har alla varit dessa barn. [http://www.sannanovaemilia.se/skammen-ar-stressens-motor/](http://www.sannanovaemilia.se/skammen-ar-stressens-motor/) ## Comment 4 Author: GitteL Skammen är din vägvisare precis som du skriver och du har själv blivit medveten om detta. I hela mitt liv har jag gjort allt för att slippa känna min skam och byggt upp överlevnadsstrategier för att skydda mig mot denna smärta. Detta kan du läsa om i "vuxna barn är de som inte fått vara barn". Det är otroligt många som vuxit upp i dysfunktionella familjer som känner av just detta starkare än många andra kanske gör. Detta är helt beroende på känsligheten hos varje individ. Vad krävs för att frigöra sig från detta? Att arbeta med dig själv, hur du vuxit upp och bli medveten om att detta är pålagt och inte som du förtjänat. När vi lär oss att uttrycka våra känslor och behov inför oss själva och andra så kommer detta även att släppa taget om dig. Kommunikation där vi tar våra behov på allvar och inte förnekar dem. De som kommer till mig och går min Distanskurs upplever just att de släpper äntligen taget om skammen för att de uttrycker vad de vill och önskar till alla i sin omgivning. Rakt, ärligt och öppet där sårbarheten blir vackert istället för fult. Tack för ditt enorma öppnande och din ärlighet, det uppskattar jag. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Tack för väldigt intressanta vinklar! Jag måste grubbla ett tag på detta. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag måste nog ta skammen i försvar, även om jag inte gillar den. Alla känslor kan missbrukas i egoistiskt syfte, kanske maktsyfte. De kan vara omogna om man inte accepterar dem, förstår dem, flyr från dem, men de kan också mogna. Som mogen kärlek, mogen hat, mogen skam och då kan de nyttjas, inte som maktutövning på andra, utan som skiljelinje mellan vad du tror på och inte. Men då måste du även skilja ut om det du tror på är pådyvlat av andra eller om det kommer ur egen erfarenhet.