# Är du rädd för dina känslor? Author: [Borttaget] En fundering kom upp i mig som handlar om detta med känslor. Vi är riktiga känslovarelser vi människor, eller hur? Vi styrs så mycket av våra känslor. Men vi har aldrig fått _lära_ _oss_ om våra känslor, vad de är och hur vi kan leva med dem och förhålla oss till dem på ett sunt sätt. Jag fick inte det i alla fall, fick du? Men ändå finns det en oskriven regel i samhället som innebär att vi _förväntas_ klara av detta med känslor som vuxna. Trots att vi inte har fått någon utbildning eller vägledning om hur. När vi inte klarar av våra känslor, så ses vi på med förakt eller rädsla av andra, och/eller skickas iväg någonstans så nån annan får ta tag i det. Bara vi slipper se det jobbiga. Känslomässigt är det därför inte många människor som är särskilt vuxna... Jag upplevde hur _rädd_ jag var för mina känslor. Jag höll emot, tryckte undan, ville inte se eller kännas vid det som var jobbigt. Så kom det till en brytpunkt, där det inte gick att trycka undan eller ignorera känslorna längre. Då brast det och jag började cykeln av _ältande_ istället. Jag trodde ju att jag _hanterade_ mina känslor, att jag som det heter "bearbetade dem". Men vad jag egentligen gjorde var att älta, vältra mig och förkovra mig i min misär. Låta känslorna få ta överhanden, styra mig. Det var andra änden av spekrat. Den ena är att ignorera, trycka undan, den andra änden är att totalt vältra sig och älta känslorna. Det gick mellan dessa båda. Det funkar ett tag, det känns bättre för en stund när man ältat lite. Men sen påbörjas en ny cykel; trycka undan, komma till bristningsgräns och börja älta. Så här levde jag och det tar på krafterna. En dag insåg jag; nää, detta funkar ju uppenbarligen inte. Vad är det som är fel? Jag började förstå att jag var _rädd_ för mina känslor! Jag trodde att de skulle kunna ta död på mig om jag tillät dem att finnas. Därför måste de tryckas undan, usch iväg, jobbigt! Men allting är energi. Precis allt! Även känslor. Och energi kan aldrig förstöras eftersom energi inte kan dö. Men, den kan omvandlas, förändras. Jag upptäckte vilken kraft som bodde i mig, och som bor i oss alla. Kraften att kunna transformera energin, som känslan är. Det krävs mod, javisst. Men även mod finns i oss alla. Det gäller bara att plocka fram det i stunder av nöd. Men som Nalle Puh sa; "det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd." Visst är det så. Det är okej att vara rädd, bara man inte låter det kontrollera en och hindra en från att leva... Så: Är du rädd för dina känslor? ## Comment 1 Author: siddelina Jo, Tunridan, visst är jag rädd för mina känslor ibland. Om jag går och håller på dem i det längsta blir jag till slut arg, så är det är en vulkan inom mig. Den går inte att stoppa, ilskan exploderar, det svartnar för ögonen och jag vet där och då inte vad jag säger eller gör för jag är så arg att det vibrerar inom mig. En oerhörd kraft och energi! Jag har också tack vare min ångest och oro när det gäller jobb och pengar, tagit en aktiv del i att skaffa jobb och jobbar ihop mina pengar. Gå arbetslös och känna mig misslyckad är inget för mig, jag blir mycket aktiv och beslutsam. Sen i somras gjorde jag det som skrämde mig mest. Jag sa upp mig från mitt fasta jobb som jag vantrivdes på och tog steget ut i det okända. Jag ville inte vara kvar och komma tillbaka till ett ställe där jag vantrivdes. Jag märker att det beslutet gjorde mig glad och upprymd. Jag känner mig fri som en fågel. Du skriver: _"Det är okej att vara rädd, bara man inte låter det kontrollera en och hindra en från att leva..."_ Det stämmer så bra, Tunridan. Ibland måste man tillåta sig själv att falla och tappa fotfästet. Det löser sig alltid på något sätt. Jag vill inte stanna kvar någonstans för att jag vet vad jag har men inte vad jag får och nöja mig med det och kanske gå omkring hela livet och känna mig frustrerad och tillfredsställd. Är det inte själva grejen att leva livet och ta för sig av alla möjligheter som finns runt omkring? ## Comment 2 Author: [Borttaget] Siddelina, tack för dina kloka tankar och jättekul att få höra om dina erfarenheter! Det är så lärorikt tycker jag och inspirerande! Vilket mod du har och grattis till att du vågar göra det som skrämmer dig, som att säga upp dig! Hurra säger jag! ![Skrattande](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") _"Är det inte själva grejen att leva livet och ta för sig av alla möjligheter som finns runt omkring?"_ Ja, visst är det väl så. Livet är ju här, nu, mitt framför en och man är mitt i det samtidigt. Så när ska man leva om inte nu? Och tänk så många möjligheter som finns mitt framför näsan, om man bara ser dem. _Vågar_ se dem kanske och vågar följa flödet. Det är väl livet! ![Glad](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: siddelina Tack själv Tunridan ![Skrattande](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ! _"Tänk så många möjligheter som finns mitt framför näsan, om man bara ser dem. Vågar se dem kanske och vågar följa flödet. Det är väl livet!"_ Ja, du beskriver livet och alla möjligheter så strålande i två meningar ![Skrattande](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande"), jag vet av erfarenhet att man måste våga ibland för att vinna något. Som när jag sökte in och började studera på personalvetar-programmet för tre år sedan bara för att komma vidare i livet.  Till sommaren är jag färdig med min kandidatexamen och är många erfarenheter rikare. Så nu har jag blodad tand, jag ska fortsätta läsa, för jag vill veta mer och jag vill utvecklas ÄNNU mer. Angående jobbet så är jag timvikarie där och jag vet inte, men det känns fantastiskt! Jag är som katten, jag kommer och går när det passar mig. Om man kan överleva på att vara timvikarie resten av sitt liv, tror jag att det är det jag vill satsa på. För borta är all inneboende frustration, det är som att det spelar stor roll för att jag vet att jag behöver inte stanna där. Lustigt ... ## Comment 4 Author: szirius \* 0 Väldigt spännande det du beskriver.Man kan ana att många befinner sig mer åt nåt av hållen -vissa stänger av och har inte riktigt kontakt med sina känslor - andra drunknar nästan i alla känslostormar...och visst beror det på att vi inte har lärt oss hur man hanterar detta.Jag har under uppväxten stängt in, för att under senare år snarare låtit mig drunkna i alla känslor som kommit upp...jag börjar långsamt finna en balans i mitt förhållande till detta.Men jag fnittrar igenkännande åt att jag ofta trott att jag bearbetat något, för att efter ett tag inse att jag bara fastnat i ett okonstruktivt ältande. Det är en konst att våga känna och att samtidigt behålla fokus på att göra det man vill med livet, oavsett vilka känslor man bär på.För det är det man behöver komma till ro med, att olika känslor kommer och går- både obehagliga och sköna- men man kan fortsätta framåt ändå. ## Comment 5 Author: Branneli Tack för detta inlägg ![Glad](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Under min uppväxt har inga tårar funnits/visats. Eller visat sin ledsna sida. Jag har lätt till skratt, vara allvarligt.... Kan vara sorgsen, i ensamhet. Men gråta ![Gråter](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")....har jag inte gjort sen jag var liten. Jag har blivit medveten om detta & nu kan tårarna rinna, men jag tillåter mej inte att gråta....ännu.... Alla är nog inte medvetna om vilka känslor man saknar ![Obestämd](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 6 Author: DinJejja Jag har alltid visat mycket känslor har jag trott.. Vart ledsen och mått dåligt, vart glad m.m. Under min uppväxt har jag haft det lite jobbigt så jag har vart mycket ledsen och slitits fram och tillbaka mellan saker jag känt. Men nu i nästan vuxen ålder märkte jag att jag inte alls kände efter med mina känslor. Bara tryckte undan allt. Vilket gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Jag har inte kommit fram till någon bra lösning med mina känslor än. Men jag tror mig vara en bit på väg tack vara en underbar människa som jag kan prata med. :) ## Comment 7 Author: [Borttaget] #0 Är jag rädd för mina känslor? Jag måste smaka på de orden,,,,, och känna in dem. Rent spontant skulle jag vilja säga Nej, det är jag inte,, Men då ljuger jag.![Skäms](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Visst blir jag rädd emellanåt. En ständigt återkommande mänsklig fallgrop, som jag tror att vi alla mer eller mindre hamnar i. Däremot så har jag lärt mig att rädslan är en illusion och att jag kan ta mig igenom den,, Genom att använda rädslan för mina känslor som ett redskap och faktiskt titta närmare på den och till och med utmana den. När jag tillåter mig se att det just handlar om min rädsla och mina känslor. Tack Tunridan! För att du får mig att tänka till![Kyss](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 8 Author: [Borttaget] #3 Fantastiskt! ![Glad](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #4 _"Det är en konst att våga känna och att samtidigt behålla fokus på att göra det man vill med livet, oavsett vilka känslor man bär på. För det är det man behöver komma till ro med, att olika känslor kommer och går- både obehagliga och sköna- men man kan fortsätta framåt ändå."_ Ja, lite av en konst är det nog. Att kunna vandra den gyllene medelvägen på något sätt, där man å ena sidan inte hamnar i någon "känslo-nonchalans" (att stänga av/inte känna, nästan som likgiltighet) men att man inte heller drunknar i känslorna som kommer. Att tillåta sig själv att vara människa men ändå veta att man är mycket mer än så. Ja, något sånt kanske.. #5 Tack själv för det du berättar! #6 Skönt att höra att du är på rätt väg. Jag tror att detta är en process, det är helt okej var man än befinner sig. Det finns ingen mall att leva upp till, brukar jag säga. Man är som man är och man är där man är. ![Glad](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #7 Tack själv Rore för dina ärliga insikter! ![Kyss](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")