# Så botar du många sjukdomar. Author: Angelita En fråga som slog mig på en gång då jag läste det påståendet: Är det rätt att skuldbelägga/skrämma de som redan ligger, det vill säga deprimerade? Visst det finns en hel del sjukdommar och tillstånd som kan ha sitt ursprung i psyket, men det finns andra förklaringar till dessa sjukdommar och tillstånd. Det stora problemet är att många som har fått problem har inte fått hjälp som de behövt innan det har blivit ett stort problem. Vill man läsa orden skrivis i #0 riktigt dåligt, så har de som är deprimerade sig själv att skylla att de får cancer eller andra psykosomatiska sjukdommar. Kan det inte vara så att man blir demprimerad pga dessa sjukdommar. Jag hoppas att denna tråd är sarkastisk och inte att det är allvar bakom det. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har svårt att tänka mig att det var detta som var syftet med  det hela. ## Comment 2 Author: GitteL #1 Det är inget syfte att varken skrämma eller skuldbelägga och om du läser många trådar här så handlar mycket om hur vi reagerar och agerar på vissa saker utanför oss. Det är det kroppen gör när vi reagerar, den spänner sig och genom detta sker blockeringar och energierna kan ej flöda fritt. Allt är omedvetet. Det står kan och vad jag ser så står det inget om att de som har depressioner har sig själv att skylla. Det är också HUR du _tolkar_ det och om du reagerar så säger jag välkommen att söka detta inom dig. Ber om ursäkt om inlägget sårade dig. ## Comment 3 Author: ojrip Hej Det svåra att förstå är att det är inte personligt. Det är inte du eller jag som väljer. Man skulle kunna säga att det är Själva Livet som väljer. Vilket också betyder att vi har oss själva att skylla på. För vi är livet. Fast då har vi ju väldigt mycket att tacka oss själva för. ![Glad](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Se på allt det vackra som finns. Det är Du som har skapat det. du - Angelita, jag - Pirjo, är som instrument, tycker jag är en bra beskrivning: _"Vad är det som har denna känsla? Ditt personliga SEPARATA själv, naturligtvis. Det kan inte vara annorlunda. Det är detta ting, som inte är dig själv, men bara ett instrument, som högeligen hävdar, att det har vissa RÄTTIGHETER. Det är känslan att ha vissa RÄTTIGHETER som får oss att känna att vi är dåligt använda. Det är precis som om en spade stod upp och vägrade gräva i lera och förfäktade att det genom RÄTTIGHETER endast borde stöta på lös sand."_ Artikeln finns på existens: http://existens.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=5f220c06-c27d-4bbc-b2c1-c9e18d951ba0&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup ## Comment 4 Author: [Borttaget] Min personliga reaktion är att detta är inte sant, även om det underlättar för sjukdomarna att få fäste om man är deprimerad och negativ. Det finns alltför många faktorer som spelar in i detta, så att göra ett sådant uttalande förstår jag kan vara väldigt skuldbeläggande för vissa och kanske för de flesta. Cancer är i många fall ärftligt. Har man en cancergen så är sannolikheten större att man får cancer än om man inte bär på någon sådan gen. En annan faktor är vårt individuella val som vi gör i vår livsplan. Kanske det ingår i min livsplan att jag ska få en viss sjukdom för att nå vissa insikter. Man kan vara en glad prick som röker ett paket cig om dagen. Om man dessutom har en cancergen så är risken att man drabbas av lungcancer väldigt stor oavsett om man är glad eller inte. För övrigt så anser jag att sådana uttalanden är alltför luddiga för att de ska tas på allvar. Jag blir bara irriterad på sådant. ## Comment 5 Author: szirius #4  _Det är precis som om en spade stod upp och vägrade gräva i lera och förfäktade att det genom RÄTTIGHETER endast borde stöta på lös sand."_ haha, det där kan man ju känna igen sig i vissa "omedvetna stunder" ...![Flört](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")![Skäms](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Det är egot som anser sig ha rättigheter, den inre kärnan ser att allt som sker är gott... Det här med sjukdomar är så komplicerade grejer...är man redan deprimerad, så ger denna rubrik nog inte direkt en kick i baken på dessa att ta tag i sitt liv, för depression är ju just brist på livslust, kraftlöshet, SKULDKÄNSLOR, skam osv...så jag förstår vad #1 syftar på. **HUR** ska man kunna lyfta fram det egna ansvaret som något positivt och inte som att man är misslyckad om man "gjort sig sjuk"? Det är frågan jag ställer...för i det tillståndet man befinner sig i som djupt deprimerad så är man fast i sina negativa tankar.. "**Du är ansvarig**! " kan få en att vilja ta livet av sig just då...Det behövs mjuka, kärleksfulla, vårdande och tålmodiga ord för att kunna ta steget att bryta det tillståndet... För **ATT** livsglädje är den bästa boten håller nog de flesta med om, som blivit frisk igen.Hur man finner sin livsglädje är dock **ens egna ansvar**...ingen kan göra det åt en...kan verka hårt, men så är det för alla. Som tur är finns det en hel drös med goda medmänniskor, terapeuter och inte minst billiga självhjälpsböcker till detta nu!![Glad](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Vägen blir däremot en alldeles egen inre väg att vandra...men man kan se det som ett äventyr. "Från smärta till frihet" (eller vad är det Gitte kurs heter?) ![Flört](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 6 Author: omelett Det här är en disskussion vi har sett tidigare här på ifokus. Många gånger blir stämningen väldigt irriterad. Det uppstår två läger, dom som tar ansvar för sin situation och dom som är offer i sin situation. Det verkar vara omöjligt att nå varandra på den här punkten. Jag håller med Gitte till 100% här. Jag har tagit mig ifrån svår dödlig sjukdom genom den inre kraften som kallas livsglädje. Nu har jag också börjat fundera på varför jag blev så sjuk och svaret jag har funnit är att jag har gått och burit på en fruktansvärd vrede under hela mitt liv. Jag hade skapat allt själv, jag var aldrig ett offer. På ett sätt känns det ju tufft, men nu när jag väl har accepterat detta, så vet jag att jag kan skapa mitt liv som jag vill ha det. Jag tar ansvar och jag är fri och lycklig![Glad](http://www.personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 7 Author: szirius #5 _En annan faktor är vårt individuella val som vi gör i vår livsplan. Kanske det ingår i min livsplan att jag ska få en viss sjukdom för att nå vissa insikter._ Så ser jag också på det. Att det inte kan stämma till 100% för alla att man skapar sina sjukdomar av brist på livsglädje - eller att man automatiskt blir frisk om man finner den, är ju också de människor som är de mest kärleksfulla, accepterande, ödmjuka, vackra människor utan agg eller bitterhet - OCH har en svår sjukdom.Där tror jag att livsplanen finns med... Jag ser det inte som två läger, utan mer som att det finns nyanseringar i synen på hur det fungerar...![Flört](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Sedan är det ju UNDERBART att höra dem som läker fullständigt av insikter, som i #7 fall !![Kyss](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 8 Author: omelett #8 Det som är skadat av sjukdom är skadat (så tror jag nu i alla fall) Jag har kronisk sjukdom men det får inte min uppmärksamhet och fokus. Det finns så mycket annat att glädjas åt. Jag träffar många människor som jag pratar om livet med. Många är precis som du beskriver kärleksfulla, accepterande, ödmjuka och vackra människor. Men ännu har jag inte träffat någon som bara är det jag möter på utsidan. På insidan finns oro, rädsla, dålig självkännsla och så vidare i varierande grad. Sjukdomen verkar också bli en vändpunkt för många. Var dom lika kärleksfulla innan dom blev sjuka? ## Comment 9 Author: szirius #9 _Sjukdomen verkar också bli en vändpunkt för många. Var dom lika kärleksfulla innan dom blev sjuka?_ Jag tror att många förändras av sina sjukdomar.Jag har tex läst nån undersökning av cancerpatienter där de allra flesta svarade att de var lyckligare, mer tillfreds, mer tacksamma för livet osv efter sin sjukdom... Men där kommer ju valet in....vissa växer av sina sjukdomar, andra krymper och blir bittra... Man kan se på sjukdomar på olika sätt...att se dem som **gudagåvor**, för att de öppnar ens ögon är ett sätt...![Kyss](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")![Oskyldig](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 10 Author: [Borttaget] Jag tvekade först om jag skulle skriva något här eller inte. Varför? Jo, för att jag egentligen inte har en aning om hur det verkligen ligger till. Universum är alldeles för stort för att jag ska kunna veta något om sjukdomars uppkomst i det större perspektivet. För allting ingår ju i ett större perspektiv, en större helhet. Mitt lilla blygsamma perspektiv är att det inte är så svart och vitt. Inget är det. Det går inte att dra alla över en kam åt varken det ena eller andra hållet. Man kan ju bara tala för sig själv och berätta om sin egen upplevelse. Men den är ju ingen sanning. Det finns miljarder andra perspektiv som berättar om andra upplevelser. Vems perspektiv är rätt? Har någon fel? Eller har alla rätt och samtidigt fel? ![Flört](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Detta med sjukdomar är ett väldigt känsligt ämne, just för att man _identifierar_ sig med sin sjukdom och kanske framför allt; med sin _person, med sina tankar om "mig"_. Som Pirjo så klokt skriver; _"det är inte du eller jag som väljer"_. Med det menas; inte du eller jag som _personer_. Vi existerar inte ens som personer i det större perspektivet. _Vi är det Enda Livet som lever olika roller, som personer, individer..._ Så vem är det då som skapar sin egen sjukdom, med sina känslor och tankar? Varifrån kommer dessa känslor och tankar? Vem bär egentligen ansvaret för dem? Finns det ens någon som har ett ansvar? Vem är jag? Vi gör inget själva, som personer. Vi andas inte själva, vi får inte hjärtat att slå. Det bara händer. Livet händer genom oss. ## Comment 11 Author: omelett #10 Så är det verkligen. Sjudomar verkar vara gudagåvor. Min brors fru har fått bröstcancer och opererade sig för ett par månader sedan. Jag var på besök hod dom i förra veckan. V samtalade lite kring detta och jag sa att ur en sådan här händelse så föds det många bra saker. Då sa min bror. Det stämmer. I morse sa hon att hon inte måste dammsuga. Pedanten kunde släppa taget och börja leva![Glad](http://www.personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #11 Det är väl klart att du ska skriva här. Du har så många kloka tankar som jag gärna tar del av. Det är verkligen som du säger. Vad vet jag? Jag kan se att jag och många med mig skapar sina egna sjukdomar, men det stämmer inte alltid. Barn föds med sjukdom eller får det i mycket unga år. Då stämmer inte min tanke. Det fins säkert fler anledningar till sjukdom som ligger utanför min begreppsvärld. Om man inte hittar livsglädjen när man har fått en sjukdom så ligger man illa till. Men när man har den, så kan livet vara underbart ändå. Det är tydligt när man arbetar med människor hur jag kan locka fram livsglädjen i dom. När jag umgås med dom, får dom att skratta, skapar ett festligt tillfälle eller bara genom att beröra deras hud. I de ögonblicken är dom inte sjuka. "Livsglädjen är sjukdomarnas värsta fiende" ## Comment 12 Author: [Borttaget] _Sommaren 2003 behandlades Margareta Dahlén mot sin bröstcancer. Men trots intensiv strålning spelade hon golf mest varje dag._ _\- Det fick mig att tänka på något annat. Det var rena medicinen, säger hon._ _Efter så gott som varje sjukhusbesök åkte hon sedan till Öjestrands golfklubb och spelade med sina kamrater._ _\- Det gjorde mig lycklig. Jag fick tid att tänka på något annat och det gjorde att jag orkade, säger hon._ Artikel ur ST som jag läste i morse. Som sagt #12 _"Livsglädjen är sjukdomarnas värsta fiende"_ ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Tack för dina ord. ![Glad](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Som jag ser det, som själv har en kronisk sjukdom sedan barndomen, så är det inte så väsentligt varför eller hur den uppstod. Jag har varit fast i de där funderingar hela mitt liv (varför, är detta meningen, har jag skuld i detta o s v), tills jag vaknade upp och såg att det enda som är Sant är det tidlösa Nuet och att det är vad jag ÄR. Nu bryr jag mig inte om vad som hände eller inte hände, för det är i det förgångna, varför ska jag ödsla energi på att tänka på det, det tar mig bara bort från det enda som är sant. Nu vet jag att jag bara kan existera Nu och ta det som sker nu i beaktning. Inte hur det var igår eller ens för fem minuter sedan och inte hur det kommer bli imorgon. Det finns ju bara NU. Det viktigaste för mig och som sjukdomen har visat mig, är att inte identifiera mig med den och min kropp. Istället fråga: Vem är jag, bortom allt det? När jag ser det (Nuet) så finns det bara här och nu att relatera till. Ingen sjukdom finns då egentligen heller. Bara olika upplevelser av smärta, stelhet, trötthet o s v. "This too, shall pass". ![Flört](http://personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Så, det är väl så att det är hur vi relaterar till vår upplevelse som är det väsentliga. Tillåta sig själv att må som man gör också. Det är okej att uppleva sjukdom, tro det eller ej. Uppvaknade Mästare som Sri Ramana Maharshi dog av sjukdom (han dog av cancer). Det är inget som säger att man ska ha en viss upplevelse eller må på ett visst sätt. Det som är, det är. Och det är okej. För det är ju det som är, tills det förändras till något annat. I tillåtandet och acceptansen kommer den inneboende friden fram som kan vara där mitt i all sjukdom. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Eckhart Tolle: "Världen är inte här för att göra dig lycklig. Den är här för att göra dig medveten." I världen ingår sjukdomar... ## Comment 15 Author: Indiania Sååå sant Tunridan! Kram ## Comment 16 Author: GitteL Hej och hå, här var det många inlägg sedan jag var inloggad. Bra att ta fram var och ens sanning om detta. Viktigt att viljan till att ha rätt inte får leda diskussionen. DÅ har man kommit långt. Vi får inte glömma att allt påverkar redan från då vi ligger i mammas mage samt alla känslomässiga blockeringar som kan ligga dolt. Min tro och upplevelse att allt är energier och att där vi lägger fokus blir det alltid mer av. Tackar alla för att ni delar med er av hur ni mått innan och hur ni mår idag när det gäller just sjukdomar. A-L jag har ju fått följa dig så stort tack för att du talade om hur du varit ett offer och är den som tar och styr ditt liv nu. ![Glad](http://www.personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ilska och bitterhet är som ett gift. Så fram med glädje och omvandla negativa egenskaper till något bra istället. ![Glad](http://www.personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 17 Author: omelett #17 Den här tråden är ett väldigt bra exempel på hur en väl fungerande diskussion ska fungera. Flera olika tankar och åsikter har lyfts utan att någon har försökt pracka på någon annan sin åsikt och ingen har tagit illa vid sig (tror jag i alla fall) Vi har istället fått nya infallsvinklar att fundera kring. För vad vet vi egentligen? Jag är tacksam att PU finns![Glad](http://www.personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 18 Author: GitteL Ja det är sant att det är ett bra exempel på en fungerande diskussion annars blir det en argumentation. Vad vet vi egentligen? Vi vet inom oss vad som är sant och vad som inte är sant. När vi börjar KÄNNA istället för att fundera med intellektet. Jag vet iaf att tankens kraft är enorm och det vi tror på blir vår verklighet. ![Glad](http://www.personligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 19 Author: Angelita Det har pågått en livlig diskussion sedan jag var här sist. Åskar har varit i farten, så jag har inte hunnit med allt jag vill göra på internet. Mitt problem eller styrka är bl a när jag ser (vad jag uppfattar) påhopp på en svag grupp i samhället så reagerar jag och säger jag ifrån. Det jag tänkte då jag så #0 var, tänk om det är någon deprimerad som ser det här, då blir det ännu en kvarnsten runt halsen på den personen. Jag har haft en nära släktning som var deprimerad stora delar av dennes liv och kunde höra den personens ord om den hade läst det inlägget. Allt som jag har läst här känner jag igen och har läst tidigare på olika ställen.