# hur jag än vrider och vänder.... Author: helmi jag vet inte hur jag ska gå framåt,är så velig, kan inte lite lita på min magkänsla eller intuition,hur ska jag göra med mitt liv och min relation? Hur ska jag närma mig själv? En del av mig mår bra i nuvarande, en del inte alls! Hjälp mig!! ## Comment 1 Author: Vera-Trollet Förstår att du upplever detta jobbigt men detta är något som alla upplever. Kan det vara så att du inte är mogen ännu för ett beslut? Kanske detta inte hjälper dig men jag tror och vet av egen erfarenhet att man kan inte få allt i en relation för vi är ju helt olika personer som ser och känner olika för samma saker.Här gäller det att både ge och ta. En annan sak blir det ju om du känner någon form av rädsla, då skall du verkligen lita på vad din magkänsla, intution säger. Önskar att du hittar vad du verkligen vill göra med ditt liv, ofta så öppnas många nya dörrar om man stänger en.                                  Lycka till helmi oavsett vilket beslut tar! ## Comment 2 Author: helmi Tack för bra ord Vera-Trollet! Lever i en relation där vi har separerat tidigare men kommit tillbaka, har två barn att ta hänsyn till. Han vill inte vänta på mitt svar utan vill ha det genast, alltså ingen betänketid, och då är jag ju rädd att svara fel!! Man flyttar inte så lätt från hus osv, men jag är rädd att jag inte kan ge honom det han behöver, han vill absolut fortsätta. F-n att det kan vara så svårt. ## Comment 3 Author: Vera-Trollet Alla uppbrott är smärtsamma och hjärtslitande. Men det finns alltid en sol bakom de tunga regnmolnen. detta låter som en klyscha med det ligger mycket sanning i det. Att släppa taget kan också ses som en kärlekshandling. Man ger den andre en chans att utvecklas och bli det som den är meningen att vara. **" Vår väg är inte bara mjukt gräs, den är en bergstig med massor av vassa stenar. Men den går uppåt,framåt mot solen"** ## Comment 4 Author: Mavios helmi, du ska inte ge honom det han behöver - han får lov att ge sig själv det han behöver. Frågan är om DU mår bra tillsammans med honom, om DU vill vara tillsammans med honom. ÄLSKAR du honom. Kan du se er bli gamla tillsammans. Är era förväntningar på varandra realistiska. Vill du inte är det ingen större idé att fortsätta. Jag vet att det inte är lika lätt att göra i praktiken, som att prata om det. En motfråga till honom (om det vore jag i dina kläder) skulle vara om förhållandet inte är värt mer eftertanke än ett svar på direkten? Han köper troligtvis inte en bil utan att tänka en stund först. Ett förhållande är bra mycket viktigare än en bil. Med lite välvilja till er skulle han ge dig ett par dagar att fundera och det i fred från både barn och honom. ## Comment 5 Author: Mavios En sak till. Jag uppfattar det som om det är flera saker som tynger dig, inte bara relationen. Om det är flera saker man ska ta beslut i, så är det ett beslut i sig att välja att man beslutar det senare och sätta en gräns till när det är okej att ta upp det igen. Det brukar ge lite lugn i tillvaron om man kan bordlägga några saker. Många gånger stressar man upp sig och vill göra allt på en gång, men även den längsta resa börjar med endast ett steg och vi kan bara ta ett steg elelr möjligtvis skutt i taget. :) Varje gång den "bordlagda" tanken kommer upp kan man påminna sig sjläv att det ska jag ju tänka på senare. Tillåt dig inte att stressa över sådana saker. Om du är mer bildlig av dig, kanske du skulle göra upp en liten karta på olika konsekvenser av dina olika val och vad du helst vill av de möjligheter som finns. Men först av allt, stressa ner och försök att ta det lugnt. Inga bra beslut fattas när man är uppstrssad. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Oj oj, vad klockren denna fråga var, detta som du skriver med "hur ska jag närma mig själv? En del av mig mår bra i nuvarande, en del inte alls!" Detta fenomen om man kan kalla det så, har jag känt lääänge nu, skönt att läsa att det inte bara e jag som har funderingar på vad som är rätt och fel. Samtidigt måste det ju vara ngt som kanske inte är så rätt eftersom tanken slagit in och frågan ställs. Själv känner jag mer att jag kanske inte tillåter mig att tycka att det e bra när man har landat i en relation där man faktiskt har det bra, fast på något sätt så kanske man vill mer (menar inte barn osv nu) utan emr känslan av att "jaha var det allt" - känns som man stampar på något sätt. Äh, jag vet itne hur jag ska förklara det, kanske mest blev blaj nu..\*S\* men trycker på skicka kommentar \*svisch\*