# jag vill va - jag Author: Jenahbella vet inte riktigt vart inlägget passar in.. men men.. jag försöker verkligen att leva i nuet, efter att min pappa dog för lite mer än ett år sedan insåg jag att de va dags att ta tag i mig själv, att bli vuxen.. min pappa svek mig som barn och det gick en gång 8 år mellan gångerna vi sågs.. (jag är nu 22) så jag blev vuxen, tog mer ansvar, blev tryggare i mig själv och märkte att jag minsan dög som jag var! men så ibland får jag dessa knäppar då jag känner mig som förut.. liten och värdelös, men mest ensam.. letar uppmärksamhet.. jag bor med min sambo som jag älskar mest av allt.. och visst mitt liv e ingen dans på rosor.. men jag vill inte va ett barn längre! hur ska jag hitta tillbaka när jag försvinner in i mitt förflutna? jag vill va JAG så som jag vet att jag kan vara.. de känns bara lättare ibland att försvinna i gamla mönster... ## Comment 1 Author: Compassion Det är så lätt att falla in i mönster. Mycket för att det är en trygg värld som vi känner igen. Den "andra" nya världen eller sättet att se på saker och ting kan bli skrämmande och jobbiga att möta just för att den är ny och förutsägbar. Det är iaf vad vi många gånger tror när vi möter våra rädslor. När man väl vågar möta sina rädslor märker man att det inte är så farligt, att man växer av att gå ut och göra just det man är rädd för. Fråga dig själv vad du är rädd för. Varför är jag rädd för att vara ensam? Vad är det som gör att jag känner mig liten? Vi har alla ett litet sårat barn inom oss och det barnet kan ingen annan än du själv ta hand om. Du har vad jag läser gått igenom mycket som barn och ditt inre barn är sårat. Det måste få förståelse, kärlek och acceptans. Jag jobbar sen ett tag tillbaka mycket med mitt inre barn och har insett att "hon" kommer fram just vid tillfällen där jag är sårbar. Har ditt vuxna jag kontakt med ditt inre barn känner du dig aldrig ensam, eller du är iaf inte rädd för ensamheten. Kan låta lite luddigt, men det funkar, iaf för mig![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Kolla in tråden Inre sårade barnet. Kram från mig ## Comment 2 Author: GitteL Håller med föregående talare. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)  Modig du är som vågar prata öppet om det. Kram på dig. ## Comment 3 Author: Jenahbella tack till båda :) jag var nog bara tvungen att skriva av mig :) idag känner jag mig tipp topp igen :) de jag är rädd för är att vara betydelselös, att inte vara bra på något.. jag behöver känna mig behövd. ibland kan jag känna mig som en mamma för min sambo, vilket kanske inte är helt rätt heller.. men de känns bra för mig att ta hand om andra.. jag har svårt att ta mig själv i första hand.. ## Comment 4 Author: lkn02001 när ditt inre barn behöver bli sedd, se det! kryp upp i hörnet på sängen och håll om dig själv. vagga dig själv och trösta dig. När du efter en stund börjar fundera på annat eller undra om det är något bra på tv så är barnet i dig tröstat och lugnt. och gå då vidare i ditt nya starka jag! Du har vuxit och tar ansvar för ditt liv, välj att se det som att det är en ledsen liten Fnuha som bor inuti dig inuti den starka och vuxna Fnuha. oftast är den lilla Fnuha förnöjd och glad, men när hon blir ledsen för något måste vuxna Fnuha ta ansvaret att trösta henne.  Flummigt kanske men när jag mådde dåligt fick jag detta tips, och det funkar för mig! ## Comment 5 Author: [Borttaget] #1 Klokt skrivet Compassion,vi människor är inte så lite komplicerade.... #4 hmm jag tror jag köper det tipset :)Det låter som en bra ide....Jag känner igen mig i dig Fnuha i mångt och mycket... ## Comment 6 Author: Compassion #¤ Japp Ikn2001, precis som du skriver menade jag. Fnuha, gulligt :)