# Andligt!! Author: GitteL 1 Vad är andligt för dig? 2 Vad ger det dig? ## Comment 1 Author: LillMalin Lite svår fråga tycker jag.....\*funderar\* ## Comment 2 Author: Perla 1\. Jag är av den uppfattningen att allt är andligt. Det finns helt enkelt inget som är oandligt. :) 2\. Svårt att säga eftersom det är lika naturligt som att andas. ## Comment 3 Author: GitteL #2 Om du jämför då du inte tog in den andliga biten och nu hur är skillnaden?? Om du nu inte har haft det sedan barnsben ;-) ## Comment 4 Author: pson Andligt kan man kanske säga är motsatsen till det Perla skrev om i undersökningen om egenskaperna man inte tycker om. Det är svårt att säga att peka fingret på vad det är exakt, men framförallt så tycker jag det handlar om vara genuin i sin medmänsklighet och välvilja, och inte vända kappan efter vinden för att framstå i god dager. ## Comment 5 Author: Perla Med den uppfattning om andlighet som jag har går det inte att dela upp i före och efter. :) ## Comment 6 Author: GitteL Haha, ok jag ger mig Perla. ## Comment 7 Author: GitteL #4 Ja det är en viktig del i det andliga att vara genuin. Jag anser att vara sann mot sig själv är viktigt för att kunna se mig själv och andra. Det finns så otroligt mycket men Andligt för mig är = Kärlek, intuition, förståelse, förlåta och acceptera det som är. Leva här och nu lyssna inåt och att ha tillit till att livet ger mig det jag behöver och inte vad jag vill. Jag har lärt mig att lyssna på vad för tecken det finns runt omkring mig och vad mitt hjärta säger i olika situationer. Finns det problem så vet jag att jag behöver lyssna och reflektera vad detta vill säga till mig. Är det rätt så är det lätt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag håller med Perla - andligt är det enda tillståndet som existerar! Men jag skulle också kunna uttrycka det så att jag blev andligt medveten först i vuxen ålder - innan dess var jag inte medveten om andligheten i mitt liv (även fast jag idag ser att den fanns där). Så för att modifiera din frågeställning Gitte från #3 - innan jag blev andligt medveten var jag betydligt räddare för saker och ting. Idag kan jag se vart jag gör fel och när jag gör rätt och förstå varför resultatet av det jag gör blir som det blir... en trygghet som visar att jag kan påverka resultatet :-) ## Comment 9 Author: Perla #8 Är då andlig medvetenhet detsamma som personlig mognad? :) ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 - Vem vet - i mitt fall kan det nog stämma, för jag har mognat sen jag började öppna upp mig för den andliga aspekten av livet... eller var jag mogen redan, för att se den andliga sidan...? ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif) ## Comment 11 Author: Faith Hela livet är en andlig utveckling och inre resa för mig, det andliga öppnades upp rejält efter en svår kris i mitt liv. Det har gett mig en styrka som jag inte visste fanns, ödmjukhet inför livet, tar inte saker o ting för givet, Många insikter, och helt andra värderingar på livet än vad jag hade innan. ## Comment 12 Author: GitteL #11 Ja du Faith, du är en av de starkaste jag lärt känna på alla dessa år. Beundrar dig för allt du genomgått och den gåva du fått på vägen. Varm kram till dig. ## Comment 13 Author: Faith #12 Tack du goa Gitte! [![Big Hug](http://smileys.smileycentral.com/cat/36/36_1_67.gif)](http://www.smileycentral.com/?partner=ZSzeb001_ZSYYYYYYYYSE) [![](http://www.smileycentral.com/sig.jsp?pc=ZSzeb113&pp=ZSYYYYYYYYSE)](http://smiley.smileycentral.com/download/index.jhtml?partner=ZSzeb113_ZSYYYYYYYYSE&utm_id=7921) ## Comment 14 Author: KalleN i dag tog jag in andligt Jag smekte träd och festade med skogen Vem vill festa med mej Jag gick ut i skogen i dag, jag tog på mej min lila poncho och tog trumman och trummpinnen i handen och gick ut, samtidigt så ville jag visa kosmos och även mej själv att jag kan vara den jag är utan några som hällst problem, visst folk tittade på mej och jag vart säkert middagens samtals ämmne  och då samtidigt genom att jag gjorde så så växer jag i deras ögon för att jag vågar  för att jag kan. När jag komm ut i skogen och började trumma och sjunga  så helt plötsligt när jag står där ensam så märker jag att jag är ju inte ensam, helt plötsligt så hörde jag ett helt gäng indianer sjunga det var säkert minnst en hel by minst 40 persioner nu snackar vi andar / spirits  Så jag slutade själv sjunga och bara lyssnade medans jag spelade  så sedan så när de sjungit en vers så sjungde jag ut den versen till hela skogen som indianerna hadde sjungit de var jätte mäktigt ååå vad synd att det inte fanns någon fler med där som kunde se och uppleva Sedan så tystnade indianerna och vet ni vad detta är fantastiskt det bor en själ i varje träd det bor ett skogsväsen i varje stubbe så  helt fantastiskt och jajag drog i gång värdens fest värdens party för träden  Vi festade på och träden sjöngde för mej jag bara trummade på rumman och träden sjungde  så där kul hadde de inte hafft på år och dar  de vart så himmla glada och lyckliga för att där stod jag jag stod på deras skinn och de var tacksamma för det och de sjöngde  till min trummas slag till mitt hjärtas kärlek till skogens fantastiska natur och de lät som en massa kvinnor som sjungde och då förstod jag att det var moder jord som sjungde  ut genom träden  hon och träden hadde jätte kul Ni skulle ha sätt värsta partyt   det var bara chipsen och drickan som fattades \*skrattar\* Sedan så gick jag där i skogen  och när jag pratade med vissa träd så fick jag veta att  det de mäst saknade var beröring de hadde stått där så ensamma i flera flera år och ingen hade tagit på dem visst de älskar när en ekorre kryper upp för deras stamm eller en fågel som landar på dem , våra små djur som tar hand om träden Så där gick jag och smekte på träden och de älskade att få den beröringen av mej, sedan såg jag en liten myrstack  som ett djur hadde trampat på så då vart jag kvar där en stund och lagade myrstacken och fixade alla hålen   myrorna  vart så glada för all hjälp de fick  Så hittade jag en liten flod där vattnet porlade ja jag kunde inte hjälpa jag var bara tvungen att smeka och klappa vattnet som rann och porlade Vilken fantastisk skogs utflyckt det vart ååå tänk om man hadde kunnat haft någon med sig ut det gav otroligt mycket ## Comment 15 Author: GitteL Ja du Kalle så du hittade indianer också i naturen?? Du är härlig och absolut dig själv. I naturen finns så mycket energi så du gjorde helt rätt att fånga dagen precis som du ville ha den. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 16 Author: KalleN jaaa  andlighet är ju at leva ..... leva fullt ut .. att älska .. att njuta.. att vara andligheten själv. jaaa att vara glädjen att vara lycka att vara kärleken, samtidigt att hitta vägarna till det ## Comment 17 Author: Faith Vilken härlig dag Kalle! **Det** kallar jag andligt ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif)![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 18 Author: [Borttaget] #14 - Du är så speciell Kalle!!! Det där du beskrev blev så levande för min inre syn att jag bara måste inse att du är en andlig poet! Det där var poesi i vardagen :-) Fortsätt var dig själv - det sprider ringar på vattnet som träffar oss alla... och jag förundras... \\Rickard ## Comment 19 Author: [Borttaget] Intressant frågeställning, detta med andlighet. Så här svarar jag då: 1\. Svarar med en motfråga; vad är _inte_ andligt? Eftersom allt är Ett, allt _är_ Ande, Spirit, så är ju _allting_ andligt, för inget finns utanför. :-) 2\. Det ger mig inget särskilt, det bara är så det är. Kan inte riktigt besvara den frågan, den känns främmande, för frågan antyder att jag söker något mer genom begreppet "andlighet". Vad skulle jag rimligtvis mer behöva? Och varför? För mig existerar egentligen inte begreppet andlighet och att vara andlig. Vad är det om allt redan _är_? Att vara på ett visst sätt, andlig eller inte andlig, innebär att jag sätter mig själv i ett fack och konceptualiserar. Det tror jag är något som kan ställa till det för många, idén om att andlighet är något speciellt tillstånd eller så att uppnå, att man ska då vara på ett speciellt sätt; godhjärtad, ärlig, vänlig, osv. Se bara på kristendomens syn på hur man "bör" vara som god kristen, dvs, andlig. :-) Det finns inga måsten. Man måste inte vara på ett särskilt sätt. Allt är ändå andligt, hur man än beter sig och är. De gamla zen- och taomästarna var inte alltid särskilt trevliga eller tillmötesgående, mao inte särskilt "andliga" kanske, utifrån den "standard" som jag upplever finns hos många idag. :-) Men de bar ändå på en djup visdom och insikt. ## Comment 20 Author: omelett Jag är uppvuxen i ett ateitstiskt hem, helt utan någon som helst tro. Själv betraktade jag mig som ateist länge. Men när man råkar ut för det ena efter det andra, så inser man till slut att det måste finnas en mening med det här. För mig är andlighet det som lyfter mig ovanför vardagens problem. Ett vidare perspektiv, som ger mig en förståelse för att det finns en poäng med problemen som dyker upp. Det är något jag ska lära mig.