# Själ och kropp är ett! Author: GitteL När själen mår dåligt pratar den med oss om vi är medvetna om detta. Sker inte detta så kommer kroppen att tala om detta för oss förr eller senare. Det är alla sorters olika sjukdomar och jag kan bara ta de som jag arbetar med som varit med om kriget. De hade ingen att prata ut med och all värk de har i sina kroppar är enormt tungt för dom. De lever med skuld, skam, krav, kontrollbehov, oro och vill vara alla till lags. Allt är psykosomatiskt och har blivit en del av deras personlighet, dvs de pratar om det och de tänker på sjukdomen hela tiden. Hur tänker ni om detta? Lyssnar ni på er kropp och signalerna? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Ja, Men jag önskar att jag hade samma kontakt med kroppen som det undermedvetna har:/ Just nu får man fokusera som faaan om man ska få reda på alla detaljer i hur kroppen mår.. ## Comment 2 Author: GitteL #1 Ja Ijin, det är ett evigt utvecklande men du är ju på G. Det syns i dina inlägg, mer positivitet ;-) Men så länge vi inte har krämpor så är det ju underbart. När jag är stressad får jag stickningar i solar plexus och då vet jag att jag behöver slappna av om jag råkat glömma det. ;-) ## Comment 3 Author: [Borttaget] Alltför ofta lyssnar jag inte på min kropp - trots att jag vet att jag självklart ska göra det! Efter några dagar sängliggande i influensaförkylning (verkligen orkeslös eftersom jag inte ens orkade gå in på datorn här och läsa något) fick jag chansen att verkligen lyssna på min kropp. Ivrigt påhejad av uppläsaren till boken "Bränn inte ut dig!" som gick i bakgrunden insåg jag att jag negligerat många kroppsliga signaler som jag bara var tvungen att bli medveten om... NU! Så det är A & O att lyssna på kroppen och dess signaler. Inom det andliga pratar vi om auran, de kroppar (eller energifält som de egentligen är) som omger vår fysiska kropp. Det sägs att en obalans syns först i en persons aura - och där finns det flera nivåer - innan den når den fysiska kroppen. Så de som kan se eller känna av auran kan redan innan en obalans har nått kroppen uppfatta denna obalans. I auran kan man se andra saker också - jag tror t.ex. när en kvinna blir gravid att det är auran som utstrålar detta först, därför kan en del människor, som är känsliga, snappa upp det, kanske t.o.m. innan personen själv vet det med säkerhet... en tanke jag har haft i många år... :-) ## Comment 4 Author: GitteL #3 Det är klokt av dig att du vilade upp dig istället för att köra på ändå ;-) Det sista lät intressant och håller med dig här, speciellt om den gravida kvinnan. Det var en del som sa detta till mig innan jag visste det. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Energierna säger rätt mycket och det känns om en person har positiva energier. Det är en härlig närvarande utstrålning. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 - Jag citerar Fransiscus av Assisi "Ge mig mod och styrka att ändra det jag kan ändra. Och ge mig mod och styrka att aceptera det jag inte kan ändra. Och ge mig förståelse att förstå skillnaden!" Jag fick mod att se inåt, på kroppens signaler och behov - istället för att köra på i samma gamla hjulspår :-) Jo, det syns att något sker inom en kvinna som är gravid - därför tyckte jag det var lite fräckt att få säga det till en kollega bara 4 veckor in på graviditeten... till hennes förskräckthet, eftersom det inte syntes ett spår av det rent kroppsligt. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 6 Author: GitteL #5 Härligt att läsa Rickard. Det du skrivier om att ge mig mod och styrka påminner mig om att när vi har sjukdomar är det just vanligt att kämpa emot istället för att acceptera. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 7 Author: Gahella Ja, jag har också VERKLIGEN fått lära mig det efter att ha bränt ut mig-91. Det tog år att komma tillbaka. Inte bara fysiskt utan också mentalt, att styra om piskan i skallen som alltid krävde mer än orken. Nu för tiden känner jag in efter nästa steg jag ska ta, min inre kroppskänsla får styra det mesta nu för tiden. Och det är en mycket behagligare och roligare väg att ta sig fram på! ## Comment 8 Author: GitteL #7 Wow, låter väldigt klokt och det är din styrka att du blev medveten om detta så att du inte gjorde din utbrändhet till din livssituation. Härligt att läsa om dina insikter. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #6 - Visst är det lätt att kämpa emot en sjukdom och dess orsaker - men det borde vara tvärtom! För en sjukdom, i synnerhet utbrändhet som Gahella pratar om, är ett tecken på att något har gått fel. När det gäller utbrändhet fungerar inte ens normala attityd längre - då har man svart på vitt att den "rollen" är körd! Om jag aldrig tar mig tid att träna, för att jag tycker att jag inte har tid, får jag förr eller senare ta mig tid att ta hand om min sjuka kropp istället! Vilket är roligast? ## Comment 10 Author: Gahella Tack Gitte, nej jag ville inte fastna i någon sjukdomshistoria, ja jag såg det faktiskt som en lärdom. Ja eller hur Vintersaga, visst är det roligare att vara frisk!! Jag dansar en hel del hemma, det är min gympa och tar långa promenader utefter Mälaren, för då rensar jag både kropp och huvud från en massa "shit"![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 11 Author: GitteL #9 Ja rätt så jag väljer att träna istället för att avsätta tid till sjukdom. Haha. ## Comment 12 Author: Tuva-Lena Jag skulle vilja tillägga "ande" också till din rubrik. ;) Jo visst är det som du skriver, psykosomatiska sjukdomar är vår tids folksjukdomar. Mest p g a att vi inte lyssnar på våra kroppar och dom signaler dom sänder ut. Dessutom är det inte ofta tillåtet att lyssna till sin kropp i dagens informations-och stressamhälle heller. Rent ut sagt bedrövligt, men jag tror att vi kommer att bli så "illa tvungna" till det i framtiden, för i takt med att kunskapen går framåt för att rädda kroppen från sjukdomar, så glömmer vi bort själ och psyke. Förr eller senare måste vi lyssna eftersom symptomen ändå slutligen sätter sig i kroppen. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #10 - Jag citerar gärna Kay Pollak en sån här gång: "Det som är rätt går lätt!". Det gäller att hitta sin form av motion - själv är jag svag för låååångsaaaam motion..... Kalixgympa.... Qiiiiiiiiii Gong! ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 14 Author: Tuva-Lena #13 AAaatjooooo! Jag kör med Yooooogaa ja. Oxå lååååååångsaaaam, och otrooooligt härligt! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Vilken fin bild du har hittat Vintersaga! En lotusblomma!! ## Comment 15 Author: Gahella Ja visst är han bra Kay, var på hans föreläsning om "att välja glädjen". Jag höll på att skratta ihjäl mig, mest när jag kände igen mig själv....ja gud va vi skrattade in den visdomen han bjöd på!! Långsamt är också skönt, mina promenader går inte i marchtakt precis, det är ju skönt att bara lunka på liksom... ## Comment 16 Author: GitteL #12 Hallå Inga-Lena är du nattmänniska? ;-) Ja det är ju så i vårt samhälle men jag är säker på att allt kommer ändras. Vi har dessutom för lite kunskap om att lyssna på vår kropp och hur. Så föreläsningar är kanon på arbetsplatser om just stress m.m. Men vad är ande? #13 Ja det gäller nog det mesta, är det lätt så är det rätt....Finns det problem så lyssnar vi ej inåt. ## Comment 17 Author: [Borttaget] #14 - Härligt med yoga... för de som det passar för :-) Jag prövade en gång (plus fyra träningar), men det passade helt enkelt inte mig (då). Nja, inte en lotusblomma - faktiskt en ganska sällsynt röd näckros... Gillar symboliken - även fast jag står i dyngan upp till bara knäna kan jag blomma ut i de mest underbara färger! ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 18 Author: Gahella Ja, så växer nog det vackraste själarna upp ibland, i dyngan! ## Comment 19 Author: GitteL #15 O din gottegris, en föreläsning med Kay. Jag får trösta mig med boken som gav mig en hel del insikter om våra attityder. WOW. ## Comment 20 Author: Gahella Haha ja det va gött ! Nu ska jag gå å sussa,tack för en tevlig pratstund, nattinatti goa vänner! ## Comment 21 Author: [Borttaget] #15 - Jag var också på en sådan föreläsning i Västerås för några år sedan. Det var spännande att höra det jag redan hade läst om i hans böcker - men mest roligt var det att få med mig mina då tre friskvårdskollegor på denna föreställning... Snacka om inspirationsseminarium! Han sommarpratade häromåret och det radioprogrammet gick/går att ladda ner. Det gjorde jag och brände en skiva som jag har i bilen ibland som inspirationskälla - vilket jag behöver påminnas om med jämna mellanrum! [http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=2071&Artikel=649545](http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=2071&Artikel=649545) Skönt med såna promenader - att släppa all jäkt och stress för en stund... ## Comment 22 Author: [Borttaget] Nattinatti Gahella :-) Vi kan sova lugnt, som har lyssnat på Kay Pollak ;-) ## Comment 23 Author: GitteL HAHA, härliga människor. kram på er allihopa och sov gott. Tack för kanon länk, han är suverän. ## Comment 24 Author: [Borttaget] #19 - Tips! Lyssna på sommarprogrammet jag länkade till - det ger nästan lika mycket! Jag har haft boken länge - men när jag nu såg att de hade den på bokrean på adlibris som mp3-bok köpte jag den. Det är han själv som pratar och det ger ju lite extra att höra en författare berätta sina egna böcker! ## Comment 25 Author: [Borttaget] En annan roligsak är det att man nästan kan styra kroppen på ett väldigt speciellt sätt om man försöker riktigt hårt.. ## Comment 26 Author: Gahella Hur då Ijin? ## Comment 27 Author: [Borttaget] Själen kan väl inte må dåligt ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif) inte för mig iaf i min förståelse av själ. Föralldel blandas personlighet och själ lätt ihop.. men personligheten mår dåligt, inte själen.... tror jag iaf... ## Comment 28 Author: Gahella Marianne är inte allt under ständig utveckling? Jag har trott som du också, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro... ## Comment 29 Author: [Borttaget] Klart att själen utvecklas... men där de alla själar befinner sig, på det höga planet, det Buddhiska/kärleksplanet... mår man inte dåligt... man ÄR skulle jag vilja säga... Så plötsligt önskar själen att utveckla kvaliteter, den gör inte det genom smärta och känslor, det är det personligheten tar hand så att säga, själen är smart nog ;) att bara ta tillvara våra dvs sin egen personlighets lärdommar... utan att dela upp dom i högre - lägre, negativt - positivt. Där finns ingen dualitet... den finns här nere bland personligheterna... så ser jag det iaf... ## Comment 30 Author: bintouu Vill också veta hur man kan styra kroppen... ## Comment 31 Author: [Borttaget] Frågar du mig? ## Comment 32 Author: GitteL #27 I min värld finns det bara 2 känslor. Kärlek eller Rädsla. Kärlek ÄR, det finns inget annat är bara varandet i detta. När Rädslan tar över, dvs egot så har vi inte lyssnat till vår själ. Om det nu är själen som mår dåligt eller personligheten är upp till var och en att avgöra. Själen är kärlek, vårt sanna jag. Egot är rädsla. Alla uppfattningar om allt är intellektet som tagit över och gör att vi inte lyssnar till den inre rösten. När egot har tagit över och vi inte kan lyssna så kommer kroppen säga ifrån istället. Detta hör vi inte för vi är så upptagna av vårt intellekt istället för att känna efter och lyssna inåt. Tillit är nyckelordet. ## Comment 33 Author: Gahella Nu har jag spånat lite om Själen. Och som jag kan förstå den, är att den är det högsta Gudsljuset som finns inom mig som fungerar som vägledare inom mitt omedvetna som "tar" mig till de situationer, människor som är mina redskap att hela mina sår så jag kan hitta ännu större ljus inom mig. Hela vägen tillbaka till min Strålande Själ,typ? Det knyter ju an till tråden om vampyren inom och utom oss. Att vi söker vårt inre ljus ofta genom andra och inte inom sig själv.Men samtidigt agerar vi som sagt speglar och verktyg till varandra, så att vi blir Upplysta till SJÄLvkännedom? ## Comment 34 Author: [Borttaget] #26 man sätter sig i en sån position så du känner av allt, när revbenen rör sig när du andas, underlaget du sitter på, alla dom små mini känslorna, som att det drar i en liten muskel... ## Comment 35 Author: [Borttaget] #27 - Så kanske det är Mariann - själen mår inte dåligt. Men om en människa mår så dåligt att hon bara längtar efter att återvända till ljuset/källan - är det själen då som längtar, eller något annat...? ## Comment 36 Author: [Borttaget] Jag skulle vilja säga att det är personligheten som längtar. När personligheten gått igenom så mkt smärta att hjärtebladen/kvaliteterna utvecklas, då uppstår det sökande som ofta benäms  "att aspirera" man bli en "aspirant" Den delen av personligheten som är öppen mot själen söker själen, får "hemlängtan". Nu är ju "hemlängtan" en positivt drivande kraft OM den får oss att söka djupare svar på livets gåta/mysterium. Att "aspirera" ännu mer mot själen, det gudomliga mm Har vi istället en stor personlighet som vill FLY smärtan kan denna hemlängtan leda till självmord... När personligheten är öppen för själen och själen mer eller mindre har tagit sin personlighet i "full besittning", har vi en livsglädje som heter duga... och INGEN hemlängtan. Själens enda begär är att tjäna... och är det på Jorden själen väljer att vara fokuserad, så är det här vi vill vara... Precis som en av mina många favorit personer Martin Luther King som kommit långt på den andliga utveckingsvägen myntade. Här står jag och kan inget annat.... ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 37 Author: bintouu #31 Jag frågade Ijin. Han har svarat. Tack för omtanken :) ## Comment 38 Author: [Borttaget] #36 - Tack Mariann! Det finns mycket jag inte vet och jag säger som min lärare sa om mig i helgen - jag vill gärna hitta de saker som passar ihop med mitt tänkande, med min filosofi. Det här väckte onekligen mina tankar på det känsliga området självmord, som jag många gånger funderat på hur det kan leda till...