# "Tänk om de har rätt.."
Author: Maja

Det är en mening som ofta dyker upp i mitt huvud..  
  
Jag har väldigt lätt att tro att jag är den som har fel, andra är de som har rätt. Det gäller allt från småsaker som när någon säger till mig..  
"Jag svarade XXXXX på en fråga, du svarade YYYYY. Jag har rätt!!"  
Trots att det i själva verket ÄR jag som har rätt, mitt svar var det rätta, det visste jag innan, men bara för att någon säger att jag har fel så intalar jag mig själv "Ja, det är säkert så att jag har fel.."  
  
..till större saker:  
"Om du träffar honom så kommer det inte att sluta bra!!"  
..trots att det i själva verket kan vara det bästa som har hänt mig!! Men, när jag tänker så dyker ju tanken upp: "Tänk om de har rätt, tänk om jag har fel, jag har ju haft fel tidigare, så varför skulle jag ha rätt nu?"  
  
Eftersom jag har så taskigt självförtroende och alltid tror att alla vet bättre än jag, att jag inte vet någonting, att jag bara gör fel, att jag måste göra si eller så för att bli accepterad etc. lider till att jag bara mår sämre och sämre.. Jag stressar upp mig för att försöka uppfylla allas krav, att kunna "platsa" in i "den rätta världen", men det leder till att jag ger upp saker som JAG personligen tror på..  
  
Men, om jag gör det, så gör jag personer i min omgivning gott, då blir det ju bättre....eller?  
  
Tänk om de har rätt gällande killen som jag träffar.. Tänk om jag är dum som är med honom.. Man vet ju aldrig, de har haft rätt förut, jag har haft fel..  
MEN  
De har inte träffat honom, de vet INGENTING om hur han är, de vet ingenting om vem han är.. De vet bara några få, grundläggande saker, där ingenting egentligen tyder på vad som är bra eller dåligt..  
Men, de har ju haft rätt.. Så.. Jag har väl fel....IGEN!!  
  
Hypokondriker är jag ju dessutom, så jag tar ju till mig ALLT som ALLA säger som jag kan få till något negativt om mig/mina handlingar/mitt liv..  
  
\*lite tankar från mig\*  
  
Hur ska jag göra i denna situationen? Jag vet inte om jag ska följa mitt hjärta eller om jag ska "lyssna på andra eftersom jag har haft fel förut och de har haft rätt".. Men, man kan ju inte ha fel varje gång, och de kan inte ha rätt varje gång.. Eller?  
  
Jepp, ännu ett flum-inlägg av mig, förstår ni det jag skriver så är ni värda en applåd.. Det är sent på kvällen och jag har pluggat filosofi sedan middagen, så tankarna flyter omkring i huvudet..

## Comment 1
Author: AnneN

Förstår absolut hur du menar.

Jag tycker att du ska följa ditt hjärta, visst de andra kanske har haft rätt förut men någon gång måste även de ha fel och du rätt =) Det är bara du själv som kan bestämma över vad du ska göra eller inte göra i ditt liv. Så gör det som känns rätt för dej innerst inne inte vad som kanske andra kan tro/tycka skulle kunna vara rätt för dej för det vet de inte ett dugg om.

/Anne

## Comment 2
Author: KalleN

å vad underbart flera som har helt fantastiska härliga funderingarar som mej sent på kvällarna \*skrattar\*

tack för att du bjuder på dej själv

det är så himmla lätt att ta på sig en roll för man har blivit accepterad på ett sätt i sin umgänges krets för ingen  annan tagit den rollen

pj nu börjar jag tänka på olika arketyper , oj mer om det sen mmm vad spännade ja  jo..nu till dej i gen

ja du ska göra det du tycker är bäst för dej sälv , visst är alltid bra att ta in andra vad de tycker och få insikter på så sätt

du är chefen för vad du vill göra, tycka och känna 

 \*ler\* jätte fint skrivit anne\_n

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Vem säger att det som "ser ut som - upplevs fel", är fel... tänk om det är väldigt rätt?

jag menar, vem bestämmer vilka efarenheter som är viktigt att lära sig? Inte är det yttre omgivning iaf. Den enda som kan värdera vad som är bra och dåligt i förhållande till upplevelser i livet är väl egentligen, i första hand själen och "dens hjälpare av att tillrätta lägga livet" som sitter med förmågan och erfarenheterna att bedömma vad som är rätt och fel i en bestämd inkarnation.

Sedan är man ju själv som personlighet, specialist på att bedömmma rätt o fel.... både hos sig själv och andra... det borde vi sluta upp med genast...

![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Mariann

## Comment 4
Author: Hoppfull

Jag tänker oxå att vi har så mycket lättare för att komma ihåg när vi haft fel än när vi haft rätt. Jag skulle gissa på att du haft rätt MINST lika många gånger som dem men i ditt hjärta har dina misstag satt sig fast istället för alla de gånger du haft och gjort rätt. Jag har själv varit som du... det är superviktigt att lära sig att hantera sina misstag, de är inte särskitl allvarliga... alla gör fel och man får liksom förlåta sig själv, släppa taget om dem och gå vidare. Men när man låter dem (felen man gjort) klamra sig fast och ta störst utrymme inuti så överskuggar de till slut allt annat.

Tänk att jaja, det som har hänt har hänt, Det var då, det är över nu, jag släpper det och låter det flyga iväg, det är gamla känslor som jag inte behöver nu!

Och så lyssnar du till ditt hjärta istället! Som Ave-Solis säger så väljer hjärtat det du behöver... lärdomar eller annat men lyssna till hjärtat :)

## Comment 5
Author: Gronstedt

Juve, om det handlar om saker som rör dig, så kan ju ingen veta bättre än du vad som är rätt eller fel. Om det handlar om annat kan det ju hända att andra har lika rätt som du, men det är absolut inte givet. Så om du vet att du tänkt igenom det hela, så ska du inte vara alltför ödmjuk ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif).

## Comment 6
Author: [Borttaget]

#4 Exaktemente!!

Fel är till för att lära sig av, och de är ofta väldigt "RÄTT"!

## Comment 7
Author: KalleN

gud vad interssant  även fast det inte var jag som stälde frågan så har jag lärt mej mycket  det känns så himmla bra  , ni är ju suveräna tack, så kul at se  att ni hälps åt ni bidrar alla med något bra det är ju  ja wow känsla

tack

## Comment 8
Author: [Borttaget]

Varsågod, ifall de ord jag skrev kunde bidra till en en del av djupare förståelse..

![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) o kram till alla

Mariann

## Comment 9
Author: Ina123

#0 Lita på dig själv och följ det som är rätt för dig. Om det blivit fel förut så kanske det var nått du skulle lära dig av det och då kanske det inte var fel heller med den erfarenheten även om andra tyckte att det var fel. Visst kan man lyssna på andras åsikter och väga för och emot men man måste ändå göra det som känns rätt för en själv. Lycka till! Kram

## Comment 10
Author: Tuva-Lena

Magkänslan, gå på den. För den talar alltid om vad som är bäst för oss. I en annan tråd kallar vi den intuition, men magkänsla låter mer jordnära, tycker jag. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)

Och hur ofta kan vi ens begära av oss själva att alltid göra det som är rätt? Vi är ju inga supermänniskor. Dessutom, innerst inne, vad tycker du om människor som alltid gör det som är rätt? Som alltid vet bäst, som alltid är beväpnad till tänderna för att inte kunna bli ifrågasatta? Ganska tråååkiga typer, eller hur? Dom människor man uppskattar mest, är dom som vet med sig att dom fortfarande har mycket kvar att lära, och därför inte ställer så höga krav på sig själva; avslappnade, charmiga och lite mänskligt klantiga. ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)

## Comment 11
Author: Maja

Tack för alla svar!!  
  
#1 - Jo, det är väl det man borde göra.. Men jag har t.ex. problemet som är mest aktuellt - min pojkvän. Där är bara det att många (bl.a. mina föräldrar) tror sig veta att han är en "sån där" som inte alls är bra för mig. Egentligen vet de inte om att hans ens existerar, eftersom jag vet att jag skulle ligga illa till om de visste om honom, eftersom han inte uppfyller de "krav" som mamma och pappa har gällande bakgrund (han kommer från ett specifikt land) etc. Jag tvingas hålla detta hemligt för dem, för sist det avslöjades att jag dejtade "fel" kille (som jag bara upplevde positiva saker med) så kan jag ju inte direkt påstå att det var en kul situation här hemma.. Det hela slutade med två panikångestattacker och sjukhus besök på tre dagar.. :/  
  
Kan då tillägga att många (då inte bara mamma och pappa) är väldigt snabba med att "bedöma" folk som jag umgås med bara för att de inte heter rätt namn, kommer från rätt familj etc. Men, vem kan hjälpa vem man blir kär i?  
  
#2 - Hihi, då ska du se mig senare under natten när de djuuupa tankarna börjar gro.. ;)  
  
Problemet med mig där är bara att jag verkligen, verkligen tar in det som alla säger och då tror på det.. Så ja, de har ju rätt då alltså och jag har fel.. :/  
  
#3 - Tack, ska tänka igenom det där.. :)  
  
#4 - Det kan du mycket väl ha rätt i, man kommer nog oftare ihåg de negativa saker som har hänt, tyvärr..  
  
Ett problem som dyker upp med just mig är ju det att eftersom folk runt om mig anser att de har rätt och jag har fel (eller kanske det är jag som får det att se ut så?) påverkar mig så pass mycket att följa deras beslut att jag inte alltid får veta om jag valde rätt eller fel..  
  
#5 - Så sant, så sant.. =) Just i detta specifika fall som jag syftar på just nu så är det väl mest mig (och min pojkvän) som det rör.. Men eftersom folk säger att han kan (observera kan) vara en dålig kille (trots att de knappt har träffat honom och att jag känner många som säger att de inte har träffat en snällare person än han) så kan jag ju ha fel, de kanske har rätt ändå? :/ Sannolikheten är väl inte den största i just detta fall, eftersom jag har känt honom i drygt 20 månader, känner många som känner honom och man märker (både på hans egen och hans kompisars typ/typer) att han/de inte är "den där typen av människor", snarare tvärtom..  
  
#9 - Då kommer frågan - Hur mycket är man värd att "riskera" för att se om det är rätt eller fel? Du har säkert läst igenom mina svar till de tidigare svaren och ja, som du nog förstod så sitter jag i en lite knepig situation - Det jag vill, vill inte mina föräldrar och andra i närheten, men om jag gör som de säger och vill så kommer jag att ge upp något som jag verkligen inte vill och något som jag är 98% säker på att de har fel i och jag har rätt i.. :/  
  
#10 - Jo, magkänslan säger ju en sak och det borde jag ju lita på, men som sagt, den har haft fel innan.. ;)  
  
Nu vet jag inte om det är jag som tänker så, eller om det faktiskt är så, men alla som säger "Gör si, gör så" i min omgivning är väldigt "starka" personer (psykiskt) och vet mycket väl vad de vill, hur allt ska vara i den "perfekta" världen etc. :P  
  
TACK FÖR ALLA SVAR IGEN!!

## Comment 12
Author: Hennum

känner verkligen igen mej i det där. att man är orolig för att ha fel. och du har fått så fina svar redan, med att man ska följa sitt hjärta eller magkänsla och så, så jag behöver inte säja det oxå. räcker med att säja att de har så rätt. :) det är något man måste jobba med hela tiden bara... som med allt annat.

## Comment 13
Author: Niklas

#0: Det är nog som du skriver, att det bottnar i självförtroendet.

Notera noga varje gång du har tvekat och slutar med att ha rätt. Gör en mental notering eller, ännu hellre, skriv det i en dagbok. Inse att du är duktig. Känn triumfen. Stärk du dig själv ett steg i taget med positiva upplevelser. Det kostar ingenting.

Vänliga hälsningar

Niklas

## Comment 14
Author: Gronstedt

Juve, just i det här fallet med din pojkvän låter det ju som om "de andra" absolut inte kan veta bättre än du. Om de bara går på ett namn eller en nationalitet, medan du känt honom så länge - de KAN inte veta bättre. Sedan kanske inte han är perfekt på alla vis, men det kunde man ju inte varit säker på med en vanlig fisblek helyllesvensk heller! Nä, stå på dig och gå på det DU upptäckt. Om det visar sig att ni inte kommer att vara tillsammans for ever, vad gör det? Han är rätt just nu!

## Comment 15
Author: Hoppfull

Precis!! Och vem sjutton är perfekt på alla sätt och vis??? Inte jag i alla fall ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif)![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif)

Stå på dig!!

## Comment 16
Author: [Borttaget]

Jag säger såhär: Inge bestämmer över dig. Du måste göra sakerna själv. Det är ens egna misstag man ska gå efter, inte någon annans!!

## Comment 17
Author: GitteL

Följ ditt hjärta och allt som sker är rätt just nu. Det finns en mening i allt som händer.

## Comment 18
Author: baby-lovedoll

Det där med killen, jag har varit i ungefär samma situation.

Jag träffade då en kille över nätet och så började vi ses. Alla, och då menar jag ALLA, sa åt mig att det inte var bra att jag träffade honom och att jag borde hitta en annan.

Jag gick efter vad mitt hjärta sa till mig och sket fullständigt i vad alla andra tyckte. Och nu är vi förlovade och ska snart flytta ihop :)  Har aldrig varit lyckligare, och är glad att jag gick efter min egen känsla.

Annars känner jag ofta som dig att alla andra har rätt och jag fel, men samtidigt vet jag innerst inne att jag också har rätt ofta.

allt ligger nog mest i självförtroendet tror jag också, men det kan man alltid jobba på :) 

Lycka till med livet och Killen :D

## Comment 19
Author: Maja

Tack alla!! Skönt att höra att det finns de som stöttar mig.. :) Ni är alla guld värda!! :)  
  
#14 - Jo, visst är det så, visst är det jag som känner honom, de andra vet ju bara småfakta.. Men nej, han har ju "fel" hudfärg och kommer från "fel" land.. Jomen, visst, alla svenskar är ju felfria och bara för att man kommer från XXXXX så betyder det att man är si eller så.. :/  
  
Men många är ju "stränga" när det gäller sådant här.. Ta t.ex. mina föräldrar.. Jag träffade en kille ett tag. Han var född här, svensk mamma, hade fast jobb, god ekonomi, skötsam.. Ja, du kan fortsätta rabbla upp saker, men hans pappa var muslim och han hade blivit det också.. Dock ej troende eller så, men han var ju muslim så jaa.. Du kan ju läsa om hur det gick i #11.. De ignorerade mig i några dagar, efter att de hade skrikit och fått mig att må blää..

## Comment 20
Author: Hoppfull

Vilka taskiga och fördomsfulla föräldrar du verkar ha. Kanske dags att slå näven i bordet och kräva lite respekt för dina val, din vilja och ja... ditt liv helt enkelt!

## Comment 21
Author: Maja

Då kommer de med "Varför-gör-du-så-här-mot-oss"-argument.. "Vi har ju ställt upp för sig hela ditt liv.." Mm, visst, det har ni, men låt mig gärna göra det jag vill själv också..  
  
Men det är väl mycket "Vi har sett och hört om "sådana" killar och de verkar inte vara toppen direkt.." Nej, men vem är perfekt? Ge honom en chans liksom.. Inte ens när jag låg på sjukhuset så ändrade dem sig, jag kunde knappt andas, men nej, de skulle inte släppa taget det minsta..

## Comment 22
Author: Hoppfull

Ok, de kör med skuld oxå... du jag har haft en sådan nära relation och jag blev tvungen att bryta kontakten helt för att personen skulle förstå. Min sambo har haft precis så med sina föräldrar och det slutade med att vi bört kontakten när de vägrade respektera våra åsikter. Det tog en tid och nu har iv återupptagit kontakten och de har ändrat sig totalt. De trodde ALDRIG att deras snälle och lydige lille son skulle göra något sådant och de har sannerligen omvärderat honom. Det är ju det yttresta att ta till men att klippa navelsträngen till dem känns som något du måste (behöver) göra, frågan är bara hur **du** vill göra det för att det ska kännas bra för dig.

## Comment 23
Author: Maja

Tack, det största problemet där är nog bara det att jag är för svag för att bryta mig från familjen så lätt, även om det bara är för ett litet tag.. De är väldigt skickliga med att övertala mig om att det är jag som har fel, känns det som (om jag inte får det att framstå så själv). Jag bor fortfarande hemma, men kommer att flytta efter sommaren och hoppas då på att läget kanske kommer att ändras en del, men det kan jag inte säga något om nu..  
  
Jag är ju alltså som sagt svag för sådant där och det VET mina föräldrar om, så det ligger ju till fördel för dem.. :/

## Comment 24
Author: Hoppfull

Jag tror inte att du är svag, men du kanske inte är helt redo ännu. Att bryta med sina föräldrar medan man fortfarande bor hemma är nog inte någon bra lösning :) det skulle nog bli riktigt plågsamt. Ta en dag i taget och ladda inför flytten. Har du funderat på att ta hjälp? Jag hade inte klarat att bryta om det inte hade varit för min fantastiska samtalshjälp, hon fick mig se hur det hängde ihop och hon fanns där och stöttade mig vecka efter vecka!

Lycka till! Tänker på dig!

\*kramar om\*

## Comment 25
Author: Maja

Tack, jo, jag har psykolog (som dock har fullspäckat schema vecka in, vecka ut och har ytterst få tider för mig, har inte träffat honom på några månader.. :/) och han kan nog få mig att lyckas. Det är jättesnällt av alla här inne som svarar, men att träffa någon "på riktigt" är en annan sak, då får man mer utrymme för att verkligen tala ut om problemen och mötas av respons direkt, i samma stund.. :)  
  
Jag får se hur detta utvecklas, hoppas bara att det inte slutar med skrik, tårat och deppiga tankar.. :(

## Comment 26
Author: Hoppfull

Jag hoppas att det går bra! Men skrik och tårar får du nog räkna med när du ska bryta dig loss från en så kontrollerande miljö. Ta hjälp av de du har runt dig som du verkligen kan lita på.

Tänker på dig!!

## Comment 27
Author: Maja

Nytt problem - jag litar inte på NÅGON.. ;)  
  
Har sänkts X antal gånger i mitt liv, vilket har lett till att jag har tappat tilliten till folk i min omgivning till 100%.. Visst, det finns några få (ytterst få) som jag kan ha som stöd, men mitt största stöd bor inte ens här där jag bor, utan hon finns på andra sidan av landet.. ;) Mitt andra stora stöd finns inte heller nära, utan ännu längre bort, i Finland.. :)  
  
Men, jag hoppas att allt löser sig, tack för allt du säger, det värmer!! :)

## Comment 28
Author: KalleN

tänkte på en sak att motgångar kan svetsa en samman med varandra starkare och man kämpar  tillsammans för något vackert och fint,