# Klanka ner på sig själv Author: KitoBonito Jag har varit tillsammans med min sambo i ett år nu och jag älskar oss. Jag älskar honom och jag älskar oss. Han är verkligen allt jag kunde önska mig, i princip. Vi har en underbar lägenhet som vi båda älskar, med våra underbara djur. Allt känns egentligen perfekt och jag har varit så otroligt lycklig (och är, på många sätt), men tristessen i mitt arbete tillsammans med en dålig självkänsla har bara sänkt mig mer och mer, antagligen ännu mer med en sambo som älskar sitt jobb och allt - allt - går så himla bra för honom. Arbete, vänner, kärlek, hem, träning, motivation, livet. Jag vet inte om det är vetskapen om att han har det så bra, eller om det bara kommit med tiden, som gjort att jag bara mår sämre och sämre stundtals; inte bara kring arbetet utan även andra prestationstester som körkort och träning t.ex. Jag ser mig sällan värd någonting, jag känner mig ofta dålig, jag behöver ständigt försäkra mig om att min sambo verkligen älskar mig osv osv osv. Vissa dagar är bra medan andra är så himla dåliga att jag drabbas av någon slags panikångest. Många gånger frågar jag arbetskamrater/vänner om jag ska säga upp mig med en gång och i så fall hur saker kommer att förändras. Jag är otroligt ostabil när jag väl mår så dåligt och fiskar efter bekräftelse tills jag fått tillräckligt. Och det kan räcka med att någon säger något roligt/fint och så kan hela mitt humör svänga från meningslöst och destruktivt till glatt och meningsfullt. Jag är så otroligt lättpåverkad. Självklart är jag lika lättpåverkad på andra hållet då det ibland kan räcka med att någon lägger en dum kommentar som "Vad du ser trött ut idag" och det kan störta mig totalt.  Men viktigast av allt i detta är att jag inte vill påverka mitt förhållande med min sambo. Jag vill verkligen inte tynga ner honom med mitt "trams". När jag ifrågasätter om han älskar mig, när jag ber honom trösta mig, när jag blir irriterad för att han inte säger rätt saker. Och att inte "klänga" jämt och jävla ständigt. Jag vet att jag klänger, just för att jag söker bekräftelse, och jag vet att det inte är bra eller något jag vill göra. Man ska inte behöva vara tätt inpå varandra varje timme om dagen. Och jag vet att jag behöver byta yrke för att må bra, men samtidigt ligger enormt mycket i min självkänsla. Och mitt självförtroende. Jag tycker så illa om mig själv från och till och det vet jag att jag behöver släppa för att kunna gå vidare. För att kunna klara allt det där jag behöver klara.  Jag skulle älska om ni ville komma med bra tips för att göra negativa tankar till positiva. Stoppa plötsligt självhat och kanske tips på hur jag ska tänka när jag är på väg att låta mitt humör gå ut över min sambo.  Tack <3 ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hur är det med kärleken till dig själv? Älskar du dig själv? Dåligt självförtroende och självdömande säger mig att du behöver jobba på det. Jag är också bra på att kritisera mig själv, men jag blir bättre och bättre på att låta bli. Det är lätt att klanka ner på sig själv så förekommer jag att någon annan gör det. Så har jag tänkt, har du? Tänk dig om du under en timme eller ännu bättre, en hel dag, sa snälla och bra saker om dig själv, till dig själv. Vore det inte härligt? Du har säkert en massa fina egenskaper, saker som du är bra på. Lägg inget värde på om det är "nyttigt" eller inte, som knyta slipsar, spela bordtennis, baka kringlor eller cup cakes. Snäll, omtänksam, uppmärksam när någon annan behöver hjälp, bra på att be om hjälp, påhittig, drivande. Du är i en situation som du inte trivs med. Du har själv gjort val i livet för att komma dit du är nu, och nu är det dags att ta nya val för att komma vidare. Vad kan det vara? Om någon kommer med en kommentar som du brukar dras ner av, som vad du ser trött ut idag. Försök då att associera till något roligt eller positivt. Trött, dvärgen Trötter med Snövit, tecknad film, julafton - kul! Vad har du för känsla nu? När man är på riktigt lågt humör är det inte så lätt att helt svänga om och bli glad. Då försöker jag hitta ett mellanläge. Tänk om jag kunna hitta något att glädjas åt nu. Vore det inte härligt om det jag skrattade åt sist, skulle hända igen?  Affirmera, tänk på roliga minnen så du inte fortsätter att fokusera på det som du blev låg av. Det du fokuserar på får du mer av. Kan detta vara något? ## Comment 2 Author: Mirjah Kitobonito, är du deprimerad? Ursäkta om jag är rak på sak, men att gå omkring och vantrivas på sitt jobb kan göra den mest positiva människan sänkt. Vi tillbringar nämligen större delen av våra liv på vår arbetsplats. Du upplever tristess skriver du. Är ditt jobb enformigt? Skulle du värdera ett jobb med mer variation? Ta dig en funderare på vad du skulle vilja ersätta ditt nuvarande jobb med. Vad är du intresserad av? Vad värderar du? Vad får ditt hjärta att sjunga? Vad är sant för dig? Om du kommer fram till nåt eller redan är på det klara med vad du vill - sätt upp det som mål. Ha det som din vision. Har du något att sikta mot blir det lättare för dig att göra dina val i fortsättningen. Men börja där du är idag. Förslag som första steg på vägen dock: Ta tag i din självkänsla! Älska dig själv! Du kan bara vara du, och ingen annan kan vara du lika lite som du kan vara någon annan. Ingen är bättre eller sämre än någon annan. Det är dina tankar om dig själv som gör skillnaden..! Jag är en känslomänniska utan dess like - upp och ner. Och jag lever inte alltid som jag lär ;)... Men jag älskar musik och bra filmer med budskap. Det kan vända mina moodswings och plocka fram en inre kraft som mina analyserande tankar just dövat ner. Att göra det man mår bra av ÄR viktigt. Vad mår DU bra av? Och ett litet citat: Din nuvarande situation är INTE din slutdestination. Ge inte upp! Kram och lycka till /mirja ## Comment 3 Author: KitoBonito Tack ni båda för era fina svar! Mirja, jag skulle förklara mig själv som nedstämd/deprimerad, och ja, mycket på grund av min arbetssituation, som precis som du säger, blir min livssituation med tanke på hur mycket tid man spenderar där. Jag arbetar med hjärndöda monotona uppgifter som känns rent ut av meningslösa, så japp, jag behöver sluta vara rädd för mina önskningar och ta tag i dem istället. Jag har väldigt lätt för att tänka att det inte tjänar någonting till att bli något som det redan finns så många utav. Världens sämsta tankesätt, men jag TROR jag är inne på ett spår som jag faktiskt kommer kunna fullfölja och vilja tillräckligt mycket just nu. Så det är i alla fall en vägledning, någonting att greppa kring. Och jag älskar det du skriver, det gick rakt in i mitt hjärta. Det talade verkligen till mig på rätt sätt. Jag ska läsa din text när jag tvivlar på livet. Tack <3 ## Comment 4 Author: Mirjah #3 Härligt! Följ ditt hjärta och håll mig gärna underrättad om hur det går!