Är du högkänslig, eller som jag föredrar, sensitivt begåvad? Har du liksom jag vuxit upp i en dysfunktionell familj där du fick anpassa dig och tassa på tå för att överleva? Satte du alltid andras behov före dina egna och fick kanske inte uttrycka dina känslor? Då har du levt i ett sjukdomsliknande tillstånd som kallas medberoende. Men det finns bra hjälp att bli fri från sitt medberoende. Jag vet.
Som sensitivt begåvad kan barndomens trauman och jobbiga upplevelser också göra att du utvecklar din känslighet ännu mer. När ditt hyperkänsliga nervsystem utsätts för extrema påfrestningar och stress kan det innebära att du blir extremt känslig som vuxen.
Livet rusar på och du känner att du mår dåligt och reagerar starkare än andra på saker som de inte ens reflekterar över. Men du vet inte varför. Du känner dig sämre än andra och har ett starkt behov av att vara till lags, göra allt perfekt och vara duktig för att känna dig bra, omtyckt och älskad. Men du vet inte varför. Andra har rätt, du har fel. Vad andra tycker är viktigare än dina åsikter. Vad andra vill är viktigare än vad du själv vill.
Du anpassar dig ständigt och låter andra styra dig och ditt liv. För dig är allting hela tiden okej och du skulle aldrig säga nej. "Klart jag ställer upp" "Jag fixar det" "Det kan jag ordna" Du utplånar dig själv för andra. Varför? Du är rädd. Du är ett så kallat vuxet barn. Du upplever och återupplever allt som ditt barnjag fick utstå. Du är fortfarande det rädda lilla barnet.
Mitt känsloliv som barn var så här: Rädsla, oro, nervositet och otillräcklighet. Alltid på helspänn, hur är stämningen hemma i dag? Blir det bråk i kväll igen? Hur ska jag vara, bete mig och vad kan jag göra i dag för att allt ska vara bra? Om jag bara städar lite extra, om jag bara är extra duktig och snäll och gör allt rätt så kanske Han inte blir arg i dag. Om jag bara gör extra bra saker för lillbrorsan, hans barn så kanske Han säger något snällt, eller visar att Han tycker om mig åtminstone lite. Men nej, hur kunde jag tro det?
Känslor som gråt eller ilska fick inte finnas. Helst inte att skratta högt heller. Den där blicken eller harklingen tystade mig genast. Kändes ofta som att jag inte fick finnas alls. Hans känslor fanns däremot hela tiden, nervösa utbrott och ilska om än det ena och än det andra. Hämta, leta, skynda, bråttom, blixtsnabbt, ditt fel, varför si eller så, du ser äcklig ut, fixa, gör det där nu annars slår jag ihjäl dig. Vem är i hallen? Vem är i köket? Vem ser på tv? Ryt, gap och skrik. Mina känslor försvann. Jag försvann. In i ett skal.
Det tog 42 år innan jag äntligen kom ur skalet. Nu är jag fri. Fri att vara den jag är. Vet nu att jag är älskad för den jag är och inte för det jag presterar. All rädsla, oro och smärta är borta.
Känner du igen dig? Läs gärna denna artikel om medberoende.
Jag blev fri tack vare Gittes distanskurs "Frigör kraften inom dig".
Nu har jag också
hittat min livsuppgift och ska själv
utbilda mig till coach så
jag kan ge andra den livsavgörande
hjälp som jag
själv har fått. Känner mig så tacksam!
Kärlek
och lycka till er alla
Det medberoende barnet
Tassar tyst, inte ett knyst då blir det besvärligt
Gör
rätt, gör allt, nu och
snabbt, allt du gör
är fel, du är fel
Tassar tyst, glöm
dig, göm dig,
var bara tyst så blir
det härligt
Gråt
inte, skratta inte, syns inte, finns inte, jag får
spel
Tassar tyst, tiger, ler, servar, är till lags, gör allt men inte nog
Hämta,
leta, fixa, nu, bråttom,
fort, skynda, varför
si eller så
Tassar tyst, stressar, letar, gnetar, allt är mitt fel, önskar jag dog
Håna,
fåna, äcklig, inte mitt barn,
värdelös, fel, håll käften då
Tassar tyst, är
slut, vill ut. Är
fast i skalet, galet men min värld
är nog