Annons:
Etikettrelationer
Läst 11005 ggr
GitteL
2010-02-07 14:52

Kärlek eller Rädsla

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Att må dåligt är något alla gör då och då för det känslomässiga och sociala arvet är enormt beroende på vilken personlighet vi har. Orsaken är dock viktigare än symptomen.

Ett barn bara ÄR, det ger och tar vad det vill ha. De skriker när de vill något och när de vill ha kärlek så kommer de av sig själva. De lever här och nu och är ett oskrivet blad, renhet och fullkomligt hjälplöst. Barnet är känsligt för alla intryck.

Plötsligt så ändras detta allt efter hur vi blir tillsagda och hur vi ser hur våra föräldrar gör. Muren börjar byggas upp sakta men säkert.

Om en förälder haft ett barn som dött och ej bearbetat dessa känslor så bär nästa barn på allt detta omedvetet. Detta skapar en inre stress och så kan alla sorters sjukdomar uppstå. Allt kan ej flöda fritt som blir blockeringar i hela systemet.

Om det finns något på Mormors sida t.ex någon som dött, missfall, skilsmässa eller andra saker kan detta också påverka i nuet. Detta kan sträcka sig många hundra år tillbaka och vi behöver lämna tillbaka känslorna där de hör hemma.

Annars kan detta vara en stor börda. Sedan när vi skall träffa en partner så får han eller hon vara ersättaren för våra föräldrar och detta blir i sin tur också en hel del börda och rädslorna uppstår som en MUR mellan paret om de ej är medvetna om just detta.

Alla bär på sin historia så är det konstigt att rädslor kan dyka upp? Får vi ej visa känslorna som små så hur kan vi då förstå att känslorna är ej de vi är utan ett VERKTYG.

Vi behöver ta hand om detta inre sårade barn och vi behöver lyssna mer inåt vad som händer med oss när vi reagerar och när alla rädslor uppstår.

Kärlek bara är utan värderingar och den som lever med ett öppet hjärta kommer få kärlek tillbaks. Rädslor är inget fel men vi behöver titta på känslorna och utforska dem som är livets utveckling.

Från Försvar - sårbarhet till att nå vår essens dvs vårt sanna jag bakom alla murar. Det är då vi kan närVARA -nära VARANDET. Det är då vi kan SE våra egna barn för första gången.

Du som läser detta kan göra något åt det och som vuxen kan du ta hand om detta nu och att få en god barndom är aldrig försent. Du har dock valet att uppmärksamma detta barn.  

Valet är Rädslans väg eller kärlekens väg.

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd
och föraktad,
man vill ingiva
människorna någon slags
känsla, själen fryser
i tomrummet och
vill kontakt till vad pris
som helst

/Hjalmar Söderberg 1869 - 1941

www.laserowcoach.se

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
[rore]
2010-02-07 17:35
#1

#0

Mmm, detta är så otroligt sant, för mig, det är snudd på ofattbart,, hur vi kan påverkas,, utan att egentligen förstå,, var i från det kommer.

Att nysta upp sitt liv och ta reda på de tankar och känslor som ryms inom oss, ger oss en frihet i vårt varande,,

som jag inte tror att vi kan finna någon annanstans.

Någon sa till mig en gång,, "att rota i det gamla,, gör bara ont,, och det är för att vi behöver finna en syndabock,,,"

och så var det, även för mig, under lång tid och många år,, av smärta. Denna process gjorde bara hålet inom mig större och större.

Tills den dagen jag förstod att jag var tvungen att söka svaret inom mig och inte utanför mig själv,, i andra människor..

GitteL
2010-02-08 11:29
#2

#1 Visst är det ofattbart men dock så logiskt om vi ser hela historian bakom oss. Det är en befrielse när vi tittat inåt på våra känslor istället för att hitta en syndabock.

Jag känner igen mig i dig rore och avståndet mellan de jag trodde var felet blev enbart större och större. Rädslans väg istället för kärlekens väg och välkomna alla känslorna istället för att kämpa emot.

Det är SÅ många som har behov av hjälp och det är ett stort uppvaknande just nu.

Vi alla är så lika, vi alla längtar efter kärleken till oss själva. Kyss

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Shakti
2010-02-08 13:12
#3

Det som Osho säger om rädsla (/ångest) gillar jag verkligen. Tänkte att det passar bra in hit, så jag hoppas det är okey att jag citerar honom här.

"I djup kärlek finns ingen rädsla. Rädsla är något negativt, ett bristtillstånd. Det måste du djupt begripa för att förstå, rädslans väsen. Rädsla är som mörker. Hon existerar endast skenbart.

Kämpa inte mot rädslan, annars blir du bara räddare och räddare och en ny rädsla uppstår inom dig; Rädsla för rädslan. Och hon är väldigt farlig. Rädsla är en brist och rädslan för rädslan är rädsla för brist. Det kan göra dig vansinnig. Rädsla är brist på kärlek. Vänd dig till kärleken och glöm rädslan. När du verkligen älskar förvinner rädslan av sig själv. När kärleken är djupgående finns det ingen rädsla. Hemligheten är; Älska mer. När du känner rädslan i dig, älska mer, för ju mer du älskar ju mindre blir rädslan."

-Osho

[rore]
2010-02-08 19:03
#4

#2

Gitte!

"Vi alla längtar efter kärleken till oss själva." Just de orden hade jag så vansinnigt svårt att förstå, i början av mitt sökande.

Dessutom kändes de så "egoistiska". Det tog verkligen emot innan insikten föll på plats.

Så många fel inlärda tankar, som just kämpade emot inom mig. Men så självklara när mitt livs pussel började falla på plats.

#3

Shakti!

Idag förstår jag det citatet och kan ta det till mig.

Men innan jag kunde ta det till mig, så var det många omedvetna hinder/blockeringar inom mig som spjärnade emot.

Och visst var det min rädsla som födde mer rädsla, en ond cirkel som var oerhört svår att ta sig ur. Innan insikterna slog rot och började växa inom mig.

[JeanetteK]
2010-02-09 00:20
#5

Hmm…. där fick jag mig en tankeställare… det här med syndabockar… Antar att jag har åtminstone en som jag skyller väldigt mycket på. Som jag gärna skulle vilja ha behandlat mig annorlunda under min uppväxt. Det där med att avståndet växer känner jag så väl igen. Samtidigt är känslan av att vilja ha "upprättelse" eller åtminstone ett erkännande i det som är jobbigt jättestark. Hur gör man för att släppa den känslan? Det är min mamma det gäller - hon kommer ju aldrig att bli den mamma jag behöver/behövde - varför fortsätter jag kämpa för att "tvinga" henne att vara det? Jag gillar ju henne som person - det borde räcka idag när jag är 36 år och vuxen.Obestämd

[rore]
2010-02-09 09:57
#6

#5 JeanetteK!

Jag vet ingen speciell metod för att släppa just den känslan, mer än det jag själv har erfarit.

För mig handlade det om att nå min egen inre kärna och att ta emot de insikter som kom till mig och acceptansen över det som har varit…

Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Det var/är en process som tar den tid det tar, i alla fall för mig.

Lycka till!

Kram Rore

Annons:
GitteL
2010-02-10 11:50
#7

#3 Visa ord och visst är det så och detta kunde jag inte ta till mig för 4 år sedan. Idag ser jag det med andra ögon och detta märker även jag med alla som gått kurs eller fått en session hur allt klarnar som en process.

Att få kunskapen släpper rädslan och att medvetande göra detta.

Tack för din fina text Shakti

#4 Haha, jo det kan jag förstå för jag kunde inte heller det är som en barriär och vi behöver bli insikten också. Glad

#5 Det blev nog klarare igår. Kyss

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

[JeanetteK]
2010-02-10 14:56
#8

#6 Tack. Det är just det där med tid och tålamod som är så utmanande… Men jag fattar att det inte finns genvägar. Kram

#7 Jo tack, många saker klickade på plats! Tack för att du finns! kram

/Jeanette

Upp till toppen
Annons: