Annons:
Etikettrelationer
Läst 1500 ggr
Cillan_
9/6/15, 12:40 PM

Vet inte om jag orkar längre!

Varning för ett långt inlägg. Jag är 21 år och min sambo är 25 år. Vi har varit tillsammans i över tre år och vårat förhållande har varit så underbart fram tills för snart ett år sedan, då min kille plötsligt gick in i väggen med depression som följd. Detta har varit en väldigt kämpig tid men det går bra för honom nu och han var inte sjukskriven mer än några månader. Idag mår han bra på jobbet igen men en del dagar är han såklart låg. Vi har kämpat på tillsammans och det kändes som att det förde oss närmare varandra. Tills nu. Han har alltid varit ganska svartsjuk, men det är på det planet att han vet om att han är det och ber om ursäkt efteråt. Men efter allt som hänt verkar det ha blivit värre. Han målar upp scenarion i sitt huvud där jag är otrogen överallt jag går verkar det som. Ska jag ut med mina vänner är det värst. Vid ett tillfälle kom jag på honom med att akut springa mot festen jag var på bara för att jag inte svarat i telefonen på 5 min (detta var innan depressionen) Han tror även att jag ska vara otrogen när jag är på jobbet osv.. Till saken hör också att jag ALDRIG gjort något mot honom eller skulle kunna göra det. Det gör mig så ledsen att inte bli litad på, jag litar ju på honom till 110%. Har kommit på honom med att titta i min telefon och sagt att det inte är okej. Jag får så ofta känslan av att han letar efter något han aldrig kommer hitta, och bara vill "Aha nu kom jag på dig din jävel!" Han har ett litet kontrollbehov över mig, skriver litet då det absolut inte är på något sjukt plan utan mer känslor och tankar jag VET att han känner i situationer. Ex när jag gör mig fin för att gå ut och han får en viss blick.. Eller när jag får många sms och han sneglar med den där blicken och frågar vem jag skriver med. Sist jag var ut (är ute kanske 3 ggr/år) dök han också upp på krogen utan att ha sagt något. Jag blev ju glad men det gnagde i bakhuvudet att det kan ha varit för att "smyga på mig".. Men vad vet jag och det börjar också göra mig helt galen, jag tänker ju hela tiden vad han tänker nu! Vi pratar om det här och det är hans dåliga självförtroende som gör det. Förut kunde jag säga stöttande saker och känna att vi kan jobba på det men nu börjar jag känna mig så kvävd. Jag vet inte ens vad jag vill längre. Den här känslan av att vara kontrollerad utvecklar en panik i mig som gör att jag har börjat stöta bort honom. Allt blir då en ond cirkel då jag inte ger honom den närhet han behöver för att känna att det är vi och att han kan lita på mig… Efter allt detta så känns det nästan som att han inte längre är den killen jag föll för. Men vissa dagar ser jag glimtar av den han var och känner då en sorg för att han inte alltid är den personen, men och hopp om att han kanske blir den killen igen. En mycket stark känsla av att bara vilja bryta sig lös ibland.. men samtidigt jag har ju förut känt att han verkligen är mitt livs kärlek, vem är jag som lämnar honom när han behöver mig som mest? Han skulle gå under utan mig säger han… Skuld skuld skuld. Vad ska jag göra??

Annons:
Upp till toppen
Annons: