Personligt om oss själva!

Hur blir man en "sämre" människa?

2015-06-04 12:32 #0 av: rara

Börjar snart tro att jag är för bra för denna värld och vet inte hur jag ska göra för att  bli en "sämre" människa. Är utbildad inom sjukvården och gjorde praktik på ett åldringshem där jag var lovad en fast tjänst. Tog hand om en sängliggande gammal kvinna som inte kunde prata utan som bara nickade och skakade på huvudet. Frågade henne vilken skjorta hon ville ha på sig och tog fram flera alternativ från hennes skåp tills hon vid den fjärde skjortan nickade. Då sa hennes rumskamrat till mig att jag är den enda av vårdarna som behandlar henne med kärlek. Men min Chef tyckte att jag var långsam och därför fick jag inte stanna där. Blev förstås väldigt ledsen men jag insåg också att jag inte kan jobba inom vården om man inte har tid att behandla folk med kärlek. Jag kunde inte se på hur de gamla blev indragna i duscharna och påklädda med sådan fart att dom skrek av smärta så jag bestämde mig för att jag jobba med något helt annat.

Fick sedan jobb på ett företag som säljer byggmaterial. I den här firman var det ett enda stort kaos där ingenting stämde. Har aldrig upplevt så många missnöjda kunder. Priserna stämde inte överens med reklamen, det fattades delar till varorna i var och varannan förpackning och många av varorna fungerade inte som dom skulle. Nogrann som jag är gick jag igenom en massa varor och fakturor innan jag sålde dom och kunde på så vis upptäcka en massa fel. Kunderna var ofta nöjda med mig och tackade mig för att jag var så uppmärksam. Jag var till och med den enda på företaget som klarade av ett testköp med 100%. Men min Chef menade att jag var för långsam och att jag höll upp kunderna alldeles för mycket, vilket faktiskt inte stämde, för när jag jämförde mig med mina kollegor såg jag att det inte alls gick snabbare i deras kassor än hos mig trots min nogrannhet. Han menade till och med att jag inte skulle arbeta så nogrannt utan i stället skulle det inte göra något om det gick förbi lite varor och det skulle heller inte göra något om det skedde några fel. Men på kundernas bekostnad hade jag helt enkelt inte hjärta för det, så jag valde att säga upp mig och söka ett nytt jobb.

Sagt och gjort fick jag sen ett nytt jobb på ett annat företag där jag nu återigen har fått höra att jag är för långsam och att jag måste bli snabbare annars har dom inte råd med mig. Saken är igen den samma, jag upptäcker en massa fel och gör allt för att göra ett så bra jobb med så lite fel som möjligt och jag är trots det abslout inte långsammare än dom andra för jag jämför mig och ser hur mycket mina kollegor hinner göra och under samma tid hinner jag göra precis lika mycket. Det är bara det att jag inte går omkring och talar om för andra hur mycket jag fått gjort. Jag är Ingen människa som går omkring och skryter över mig själv  och jag beklagar mig heller inte över andras jobb utan ser jag ett fel rättar jag till det utan att tala om det för chefen eftersom jag inte vill bli ovän med någon av mina kollegor.

Vet inte var problmet ligger, om det är min personlighet som mina Chefs stör sig på? Jag är lugn och harmonisk och känner mig väl innombords. Stress påverkar mig heller inte särskilt mycket, alltså springer jag inte omkring som en yr höna heller utan gör en sak i taget utan att oroa mig för nästa sak. Men jag får det gjort precis som alla mina andra kollegor och t.om inom samma tidsplan. Min förra Chef sa att jag har en långsam personlighet och det var väl det som störde honom. Att resultat blev bra var inget som han verkade bry sig om. Men när andra stressar och har snabbare kroppsrörelser hittar dom inte lika mycket fel, har oftare sönder saker som det sedan måste städas upp efter och att rätta till fel efter att dom är gjorda tar också tid i anspråk, tid som det inte behövs för mig igen.

Vet alltså inte alls vad jag ska göra och hur jag ska kunna ändra min personlighet till att bli en slarvigare  och "sämre" människa om det nu är det som räknas mer i dagens samhälle än själva resultatet. Att allt är gjort när dagen är över är inte lika viktigt som att se stressad ut och springa omkring göra ett slarvigt jobb i från sig,

Nu blev det här ett mycket längre inlägg än planerat, ledsen för det. Men jag behöver hjälp, för jag vill inte på grund av min personlighet förlora ett till jobb. Jag trivs annars så bra, var jag jobbar nu men jag verkar stöta på samma problem om och om igen som verkar bottna mer i min personlighet än i hur jag sköter mitt jobb. 

Anmäl
2015-06-04 12:55 #1 av: sisela

Men ger du bara upp om de säger att du är långsam då? Kan du inte be chefen kolla och jämföra hur mycket ni får gjort på en dag, eller att du skriver upp hur mycket du hinner? Du vet ju med dig att du inte är långsammare. 

Anmäl
2015-06-04 13:20 #2 av: rara

Ja jag ger väl upp för lätt. Är ingen person som är bra på att säga i från, att nej så är det inte, utan jag hör på och tar emot även om jag vet att det inte stämmer.  Men dom sista dagarna har jag faktiskt sagt vad jag gjort och hur mycket. Jag hoppas bara att det räcker eftersom jag har en känsla att allt handlar mer om min personlighet än vad som verkligen blir gjort...

Anmäl
2015-06-04 16:11 #3 av: OlgaMaria

Mitt råd är också att du inte ska ge upp så fort. Tänk att människor i din omgivning kommer förstå och uppskatta dig om de bara får tid på sig. Försök också försvara dig. Säg till exempel : jag kanske verkar ha en långsam stil men jag gör allt noggrant och har lika bra resultat som alla andra. Om du kan signalera att du tror på dig själv så kommer nog också andra att börja göra det i sinom tid.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-06-04 16:35 #4 av: sisela

Vi är många som behöver vässa armbågarna lite för att klara oss i arbetslivet, eller bara generellt i världen. Det betyder inte att man måste bli elak eller slarvig eller oempatisk. Bara att man tyvärr ofta är tvungen att påpeka sin förträfflighet en smula, även om det kan ta emot.

Anmäl
2015-06-05 09:30 #5 av: rara

#3 #4

Kanske är det där skon klämmer, att jag är urusel på att försvara mig och att påpeka min förträfflighet. Vid tillfällen där jag egentligen borde försvara mig blir jag i stället helt paff och tappar språkförmågan helt och vet därför inte alls vad jag ska säga och säger jag något brukar det bli helt fel.  Det är först efteråt som jag kommer på vad jag borde ha sagt och då är det oftast försent och ett nytt tillfälle till att ta upp saken på hittar jag helt enkelt inte. Jag är så mesig och feg och tappar tungan totalt och sen vågar jag inte gå in till chefen och ta upp saken igen. Har också alltid känslan av att folk gör sig såna föreställningar om mig, föreställningar som inte stämmer överens med verkligheten och att det sen är mot dessa föreställningar som jag i stället måste försvara mig mot än mot verkliga problem. Hur lär man sig vässa sina armbågar och att försvara sig? Har ni några tips?

Anmäl
2015-06-05 11:47 #6 av: OlgaMaria

Du kanske bara behöver öva dig på att prata mer med dina kollegor och din chef. Om allt möjligt. Du kanske går in lite i din egen värld och då är det lätt att missuppfatta dig. Om du försöker kommunicera mer och lära känna alla andra på din arbetsplats så kommer de förstå dig bättre. Dessutom, om du pratar mer med folk omkring dig så blir det nog lättare att komma på något när du väl behöver försvara dig, och lättare att ta upp saker senare ifall du inte kom på det rätta att säga i stunden.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.