2014-12-21 17:56 #0 av: johkru0218

Hej. Jag ska börja med att b erätta en historia som detta handlar om:

I första klass i gymnasiet så fanns en tjej i min klass. Hon var väldigt söt. Hon var väldigt tillbakadragen och gillade att isolera sig själv med musik på rasterna. Jag är likadan btw. Hur som helst, vi blev ihop under vintern. Dock så ville jag hålla relationen hemlig för att det fanns vissa jobbiga personer i skolan som spred dåliga rykten osv. Det var inte det smartaste och hon gjorde slut efter tre månader pga att inget hände i relationen. Jag klandrar henne inte för det.

Men under våren så fick jag tillbaka känslorna. Detta var år 2012. Idag vet jag att man inte ska vara för klängig runt den man är kär i, men det fattade jag inte då, eftersom jag ville vara runt henne. Man kan säga att jag försökte för mycket. Hon visade tillslut tecken på att jag var för klängig och jag förstod det, så jag tänkte att jag ska nog hålla mig undan lite. Tyvärr hände en incident samma dag. Det var under maj 2012. Vi hade diskussion i klassrummet, och jag sa en liten dum grej, som jag ångrar idag. Jag har fått mer vett nu. Kommer dock inte gå in på vad jag sa. Det var inget dödligt allvarligt, eller så. Mer klantigt. Det var ingen som brydde sig. Men hon gjorde det. Det var början på ett helvete.

Hela andra klass i gymnasiet led jag. Hon vägrade prata med mig och behandlade mig som luft. Kom ihåg att jag var kär i henne under den tiden, vilket gjorde saken mycket jobbigare. Framförallt när det finns personer i skolan under den tiden som ringde till mig och sa att de skulle ha sex med henne osv, vilket inte stämde, men hon hade fått de att göra så. De skickade också bilder till mig när hon satt i deras knän osv. Detta höll på i ett och halvt år. Hon brukade också ringa andra killar nära mig och flörta med mina bästa vänner. Som tur var så fattade mina vänner vad hon gjorde och ignorerade henne.

När jag förra vintern hittade meditationen så började jag också hitta en  väg ut ur lidandet. Jag började bry mig om mig själv mer osv. Hon märkte detta och slutade hålla på när hon märkte att jag inte brydde mig längre. Allt runt omkring mig fungerade bättre efter detta. Jag träffar henne inte längre. Vi har gått skilda vägar. På skolavslutningen så gick jag fram till henne och önskade henne lycka i framtiden. Har också bett om ursäkt till henne för mitt uppförande. Hon svarade inte på något av det, men nu har jag gjort min del.

Har inga känslor för henne idag. Jag har börjat leva mitt eget liv. Kan dock gå tillbaka och tänka på att vi faktiskt aldrig löste konflikten och kommer troligtvis aldrig lösa, något jag i så fall får bära med mig resten av livet. Kan dock säga att jag ser det som en livserfarenhet och lärdom. Och jag känner inget hat. Hat löser aldrig något.

Har ni erfarenheter som har förändrat ert sätt att tänka?