Oj detta låter verkligen hemskt…dina föräldrar har inte rätt att mobb a dig såhär! Det är verkligen inte ok att vara taskig mot sitt barn! Har du funderat på att säga ifrån? Flytta hemifrån? Jag är så ledsen att det måste vara såhär för dig. Har du någon att prata med? Det vore bra om du fick samtalsstöd…och hjälp att flytta. Det är extremt destruktivt att bara ta kritik. Exakt vad säger de? Det är inget fel på dig, bara på dem!!

1 -

Jag säger ju ifrån. Jag testade omvänd psykologi att kritisera dem på samma sätt o då börjar dem gråta och säger att jag är elak,hemsk och så.

Jag har inga pengar för att flytta, jag är bara 16..

De påpekar saker som att mina kläder inte sitter bra, verkligen allt sitter fel i deras öron, säger att jag är ful och tjock.

De säger att ingen kille nånsin kommer vilja ha mig, och tycker någon om mig så kommer de dumpa mig för någon smal och snygg.

Varje dag måste jag lyssna på prat om att gå ner i vikt, de har mycket större problem med min kropp än vad jag har.

När jag går ut gymnasiet ska jag flytta från Sverige för att kunna komma så långt bort jag bara kan från familjen och släkten.

Jag kan förstår dig! 
Jag är själv sexton nu, och har gått/går igenom samma sak. 
Jag har själv använt exakt samma ord som du, jag lovar. 
Vi alla har våra toppar och dalar med våra föräldrar, då vi förstår varandra och när vi glider ifrån varandra och kan inte komma överens på ett ända tänkbart sätt. 

Pratar båda dina föräldrar samtidigt med dig och emot dig? Då är du inte ensam! Två är starkare än en, eller hur? Det är klart du blir ledsen, men du kan också blir ledsen på grund av att du får för lite sömn, sov mer och stärk dig själv mentalt så ska du se att det blir bättre. 
Om de säger så här. 
"Du äter alldeles för mycket, du måste gå ner i vikt, det här är inte hållbart."
Då kanske du också måste fundera på varför? Varför säger dem så? 
Det är nog inte utan anledning, med egen erfarenhet så kan jag garantera att dina föräldrar innerst inne älskar dig, men de är kanske inte så duktiga på att säga det? 
Det här kommer låta hemskt men se det positiva. 
Dina föräldrar SER dig, dina föräldrar BRYR sig, dina föräldrar SKITER INTE i dig, dina föräldrar ser till att du har MAT på bordet, att du har en SÄNG att sova i. 

Jag har också fått mycket kritik, låter jag som en ungdom nu, idag? Nej, jag kan tyvärr inte säga det. Mina kompisar säger att jag är 30år och att jag har en 30års kris. Jag menar kom igen, Även de klagar på mina kläder, jag hör jämt att jag har för lite kläder, men hur ska jag kunna ändra på det om jag inte har några pengar? 
Det är bara att bita i det sura äpplet och acceptera att jag kan inte vara perfekt, jag kan inte göra allt bra, jag är inte en vuxen. Som jag ibland kan uppleva att mina föräldrar uppfattar mig som, konstigt eller hur? Men jag är ju som dem, del vis. 

Du måste fråga dig själv och kanske dem. Varför? 
Varför tycker dem att kläderna sitter dåligt? Kan ni göra något åt det? Kan ni köpa nya kläder? Då har du ju kanske vunnit dig ett par kläder i bonus plus att de slutar klaga? :) 
Om du nu är ful och tjock, vilket jag knappast tror. 
Fråga dem då? Varför är jag ful? Vad vill du att jag ska göra åt problemet? Sminka mig? Köper du sminket då eller? 
Nej, men förstår du. Du kanske måste sätta dig in och fundera på VARFÖR dem säger som de gör. 
Jag har också gråtit, fått kritik. Men det är för att jag sover för lite, äter dåligt och att jag gick emot dem också. Jag argumenterade tillbaka, vilket i det stora hela skapade hela diskussionerna. 
Jag är idag väldigt stark och tycker konstigt nog om att diskutera. Jag har fått ett väldigt starkt band till mina föräldrar och jag är faktiskt GLAD att dem har pratat med dem och att jag har pratat med dem också. För livet har bara börjat och du kommer behöva deras kunskap och stöd. TRO MIG! Jag är 16, tro't eller ej men det är sanningen. 

Hoppas det blir bättre för dig :)